Abstract: There is currently limited previous research that concerns the area of ​​language development in the preschool's outdoor environment. The purpose of the study is to investigatepreschool teachers´view of the outdoor environment in order to stimulate the children's language development. Thestudy is conducted with a qualitive method by using semi-structured interviews.The purpose of the study is answered with the help of the following questions: How do preschool teachers plan language-stimulating teaching in an outdoor environment? and What are the possibilities and limitations of language-stimulating teaching in an outdoor environment? To analyze the empirical evidence, we have used the childhood sociological concepts of place, spaceand the socio-cultural concepts of mediation and artefacts to help us. The result of the study shows that the geographical place, together with the preschool teachers' space, is significant for how preschool teachers plan for a language-developing teaching in an outdoor environment. The limitations and possibilities lie in the educators' space for the creation of a place in the physical location. The surrounding environment, preschool teachers who have a mediating role and the artefacts used as mediating appeared to be significant. Specific elements that take the children's attention in the outdoor environment were seen as limiting to enable language-developing teaching in the outdoor environment.

Studiens syfte är att undersöka pedagogers perspektiv på TAKK i relation till barns tidiga språkutveckling då vi upplever att det saknas tillräckligt med forskning kring ämnet. Våra frågeställningar inriktar sig på att ta reda på hur TAKK används i förskolan, om det finns något samband mellan användning av TAKK och barns tidiga språkutveckling samt om pedagoger i förskolan ser möjligheter i att främja barns tidiga språkutveckling med stöd av TAKK

Vår teoretiska utgångspunkt tas utifrån den sociokulturella teorin och VYgotskijs utvecklingsteori vilken riktar sig mot språkets betydelse för utveckling och lärande därav finner vi relevans till vår studie. Studien genomfördes med stöd av både kvantitativa och kvalitativa metoder i form av enkäter. 

Resultatet visar att merparten av pedagogerna som deltog i studien har liknande åsikter kring användning av TAKK och hur det kan relatera till barns tidiga språkutveckling. Ett annat resultat visar att TAKK används till stor del för att stötta kommunikationen vilket även kan leda till att barns språkutveckling främjas. Det framkommer även att utifrån pedagogernas upplevelser lär barnen utifrån sociala interaktioner med både vuxna och andra barn. Pedagogerna anser att användning av TAKK bör introduceras redan hos yngre barn för att det ska vara betydelsefullt för barns kommunikation och språkutveckling. 

Idag är det allt vanligare att det finns barn på förskolan som har olika typer av diagnoser, en av mest vanliga är autism. De som jobbar på förskolor: rektorer, specialpedagoger, förskollärare och andra har för uppgift att anpassa verksamheten och skapa förutsättningar för dessa barn utifrån deras behov. Leken som viktig del av barndomen måste också anpassas för barn som befinner sig i autismspektrum eller redan har diagnos autism. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur förskolepersonal kan stödja barn med autism för att delta i leken. Följande frågor är aktuella: Hur beskriver pedagoger projekt? Vilka möjligheter och utmaningar synliggör deras narrativ?

Studiens utgångspunkt är projektet Rätt att leka som var aktuell i några år i Skåne län inom flera kommuner. I vår studie använder vi oss av narrativ metod och fem intervjuer som vi genomförde i två olika kommuner i Skåne. Respondenterna är verksamma inom förskolan på olika sätt. Resultatet visar att det finns givande metod hur verksamheter kan organiseras för att främja lek för barn med autism. Studie bidrar till ett tillskott av forskning. Denna studie belyser även utmaningar i själva arbetet med speciella lekgrupper som brist på tiden och personalfrånvaro. 

Studien påbörjades med funderingar kring vad som egentligen händer under sommaren på förskolor och om det överhuvudtaget finns någon verksamhet. Syftet med studien är att ta reda på hur verksamheten i form av personal, barn, miljöer och aktiviteter, förändras på sommaren i förskolan. Syftet är även att synliggöra de berättelser personal i förskolan har om deras sommarverksamhet och hur skillnader, möjligheter och utmaningar beskrivs. Studien utgår från fenomenologisk teori och narrativ ansats. Detta då båda teorierna grundar sig i att synliggöra berättelser utan att lägga någon värdering i vad som berättas. Teorierna hjälper till att synliggöra en variation av fenomenet: sommarverksamhet. Studien utgår från en enkätstudie där kvalitativa och kvantitativa frågor har besvarats. Enkätsvaren har sedan tolkats och analyserats genom en narrativ ansats utifrån begreppen livsvärld, naturlig inställning och röst.   

Resultatet i studien visar att sommarverksamheten skiljer sig åt jämfört med resterande års verksamhet då 103 av de 119 respondenterna svarade ja på denna fråga. Sammanslagningar är något som sker på de flesta förskolor under sommaren. Centrala delar som kan urskiljas i narrativet är att sommaren på förskolan beskrivs som spontan, innebär barnpassning, ofokuserad personal som räknar ner till sin semester och dagar som fylls av fri lek och fler utflykter än vad de brukar göra. Genom att lyfta fenomenet sommarverksamhet och synliggöra vad detta är vill studien bidra till personalens medvetenhet om denna period.

Leken i förskolan anses vara central och forskning visar att synen på den fria leken hos förskollärare skiljer sig åt och blir därför ett komplext område inom förskolans värld. Förskollärares roll i den fria leken har studerats antingen inomhus eller utomhus, men inte tillsammans. Syftet med studien är att undersöka förskollärares synsätt på den fria leken inomhus och utomhus och hur de ser på sin roll i den. Studien tar utgångspunkt i den kommunikationsteoretiska bakgrunden för att synliggöra förskollärares roll och hur den ser ut i barns fria lek. För att besvara syftet har vi använt en kvalitativ metod genom intervjuer. Förskollärare har fått svara på frågor om hur de ser på den fria leken och vilket synsätt de har på sin egen roll i den fria leken, både inomhus och utomhus. Resultatet av vår studie visar att det finns delade åsikter i synsättet kring förskollärarens roll men även likheter har framkommit. Slutsatsen visar att de medverkande förskollärarna är medvetna om att inta en stöttande roll men att det kan vara utmanande att hitta rätt balans när de ska stötta i leken. En delad åsikt som blev synlig i analysen var deras syn på sin roll inomhus och utomhus där tankar om en mer passiv roll framkom men även exempel på att de är lika aktiva inomhus som utomhus. 

Vårt syfte med denna studie är att undersöka vilka likheter och skillnader det finns på barns lek inomhus och utomhus i en förskolemiljö. Detta gör vi genom att undersöka hur förskollärare resonerar kring deras förhållningssätt till fri lek och hur de anser att miljön påverkar den fria leken. Vi genomförde en undersökning med hjälp av kvalitativ metod för att samla in analysmaterial till vårt syfte och frågeställningar genom att intervjua fyra förskollärare på olika förskolor. För att analysera det empiriska materialet använde vi oss av Lev Vygotskijs sociokulturella teori, Anthony Pellegrinis perspektiv på lek samt centrala begrepp.Resultatet visade stora skillnader på barns fria lek inomhus och utomhus. Pedagogers förhållningssätt har stor betydelse för barns lek och dess utveckling. Miljön och lekmaterial är också faktorer som påverkar barns lek samt barns tidigare erfarenheter och hur de behärskar fantasin. Jonsson och Thulin (2019) refererar till Vygotskij som menar att den miljö som barnen erbjuds har stor påverkan på barnens lek.

Denna studie handlar om hur förskollärare bemöter barn med annat modersmål än svenska och hur de jobbar med deras språkutveckling. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och bygger på kvalitativa intervjuer med förskollärare i södra Sverige. Studien visar att en rad olika metoder för språkinlärning grundade på det sociokulturella perspektivet används i förskolan. Dock används dessa metoder endast för språkutveckling i det svenska språket. Språkutveckling inom barnens modersmål sker precis som tidigare studier visat i princip inte alls i de undersökta förskolorna. En viktig anledning till detta är att det saknas resurser. Pedagogerna anser att modersmålsundervisning i stället bör ske i hemmet men de är medvetna om att detta inte alltid sker trots försök att involvera föräldrarna. Slutsatsen av studien är att mer forskning om undervisning av flerspråkiga barn behövs eftersom denna grupp blir allt större i förskolorna.

Studiens syfte är att undersöka förskolepedagogers arbets-, och förhållningssätt till flerspråkiga barn i förskolan. För att besvara syftet använde vi oss av följande frågeställningar: Hur arbetar förskolepedagoger med flerspråkighet i förskolan? Vilket förhållningssätt har pedagoger i arbetet med flerspråkiga barn? För att få svar på våra frågeställningar gjorde vi en kvalitativ intervjustudie på två mångkulturella förskolor. Vi intervjuade tre förskollärare och två barnskötare. Studien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv som utgår ifrån att barn lär sig i samspel och kommunikation med andra. Studiens resultat visar att kommunikation och interaktion är en förutsättning för flerspråkiga barns språkliga utveckling. Vi har även kommit fram till att pedagogers goda relationer och bemötande till det flerspråkiga barnet ökar barnets möjligheter till att medverka i förskolan. I studien framkommer även att samarbetet med vårdnadshavare ger positiva effekter i flerspråkiga barns språkutveckling. Därmed visar studieresultatet förskolornas likheter och skillnader i arbetet med flerspråkighet i förskolan.

Pedagoger möter ibland barn som växer upp utan en läsmiljö hemma. Vi har upplevt pedagogers oro för risken att barn som växer upp utan läsmiljö långsammare utvecklar sina läs- och skrivförmågor. Det innebär att det finns en risk att deras läs-skriftspråksutveckling går långsammare än för andra barn. Syftet med denna studie är att undersöka och belysa hur pedagoger använder böcker i planerade och oplanerade aktiviteter med barn i åldern 3-5 år i förskolor för att uppmuntra och utveckla barns literacy. De teoretiska begrepp vi utgår ifrån i studien är literacy, emergent literacy, visuell literacy, högläsning, undersökande skrivande och literacyhändelser. Vi har använt kvalitativ metod i vår studie, där vi har genomfört fyra observationer på två olika förskolor. Vi har valt att observera högläsningsaktiviteter eftersom dessa aktiviteter är relaterade till vårt syfte. Vi sammanställde och skrev våra fältanteckningar på anteckningsbok efter aktiviteterna. Dessa aktiviteter är enskild högläsning, en bokstund med grupphögläsning, delaktighet i högläsningsstunden samt högläsning och läs- och skrivutveckling. 

De slutsatser vi drar av våra tolkningar av observationerna är att pedagoger använder olika strategier när böckerna läses högt för att utveckla barnets literacy. Det sker genom att pedagogen ställer frågor, sitter bredvid barnen, läser med olika tonhöjd, interagerar med barnen och diskuterar med dem om bokens händelser. Resultatet har visat att pedagoger använder böcker i högläsning för att utveckla och främja barnens emergent literacy och visuell literacy. Under högläsningen använder pedagoger boken och hjälper barnen att tolka bilderna i boken där bilderna spelar en betydelsefull roll i högläsningen för barnen. Pedagoger använder olika strategier under högläsning såsom att skapa samtal med barnen, förklara begrepp, föra en dialog med barnen efter varje bilden. Resultatet har även visat att pedagoger skapar olika litteracitetshändelser där barnen deltar. Detta sker genom att de skapar en integrerad miljö. De ger barnen möjlighet att interagera och kommunicera med varandra genom att fråga barnen, ge feedback på barnens svar och bekräfta dem genom blickar, gester, kroppsspråk och språk.

Nyckelord: emergent literacy, högläsning. literacy, literacyhändelser, undersökande skrivande och visuell literacy.

Syftet med studien är att utforska pedagogers uppfattningar om den fria leken i förskolan och pedagogernas roll i samband med den. Dessutom strävar vi efter att belysa hur pedagogerna uppfattar att den fria leken kan påverka barns utveckling och lärande. Undersökningen genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod för att samla in analysmaterial och besvara frågeställningarna. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med pedagoger på två olika förskolor i en skånsk stad. För att analysera det empiriska materialet användes Lev Vygotskijs sociokulturella teori och de centrala begreppen den proximala utvecklingszonen, lek, fri lek och artefakter.

Resultatet av denna studie visar att samtliga informanter delar en gemensam uppfattning om att den fria leken bör vara självständig och styras av barnens egna intressen, snarare än av vuxna. Informanterna visar förståelse för den utveckling och lärande som uppstår genom den fria leken. Informanterna betonar vikten av den sociala interaktionen och samspelet mellan barnen. Vidare menar informanterna att pedagogernas roll i den fria leken är att vara närvarande och erbjuda stöd. Detta sker genom användning av olika strategier för att stödja barns fria lek, särskilt när det gäller att stimulera fantasin hos yngre barn. En strategi är att pedagogerna startar en egen lek eller leksituation för att locka barnen att delta och en annan strategi är att erbjuda ett nytt material som fångar barns intresse. Detta innebär att pedagogerna kan ta en aktiv roll i att stödja och vägleda barnens fria lek när det uppstår situationer där samspel mellan barnen behöver stödjas.

Kunskapsområdet matematik blir alltmer fokuserat även i förskolan, med mål av vilket kunnande barnen förväntas utveckla. Därav finns det behov av att förstå vad barn faktiskt erbjuds lära och vad de utvecklar för förmågor innan de börjar skolan. Studiens övergripande syfte är att beskriva på vilket sätt förskollärare utvecklar och iscensätter aktiviteter om tal och räknande, och vilket kunnande som blir möjligt för barnen att utveckla. Studien har fokuserat på förskollärarnas lärande samt iscensättande av aktiviteter med matematiskt innehåll (aritmetik, taluppfattning och räknefärdigheter). Den första delstudien beskriver processen kring förskollärares kollektiva lärande. Genom att reflektera och diskutera egna dokumentationer utvecklas de i sin profession avseende lärandet av tal och räknande i aktiviteter med barn. Den andra delstudien beskriver hur förskollärare planerar och iscensätter en aktivitet med fokus tal och räknande, och hur detta påverkade barnens möjligheter till lärande. Studien utgår från ett variationsteoriskt perspektiv (Marton, 2015) samt Chi’s (2009) taxonomi, avseende i vilken form aktiviteterna iscensätts (aktiv - konstruktiv - interaktiv). Studiens resultat visar att förskollärarnas lärande om ämnesinnehåll är en komplex process, där förskollärarnas delade erfarenheter gör det möjligt för dem att över tid urskilja nya aspekter av tal och räknande och därmed också hantera innehållet i aktiviteter på ett förändrat sätt. Studiens resultat visar även skillnader mellan hur lärarna valde att iscensätta aktiviteterna och att detta resulterade i olika möjligheter för barnen att lära.

This study analysed how preschool teachers differently enacted the same mathematical activity for preschool children to discern numbers, and how this affected the children's learning opportunities during the activity. The analysis was based on variation theory and Chi's taxonomy of learning activities. Two Swedish preschool teachers' enactment of the same mathematical activity for 27 children aged 4-6 years was studied. Video recordings of what the children were offered to discern were used in the analysis. The results indicate that variations in how the teachers chose to enact the activity produced two different learning opportunities for the children. Differences in what aspects were made discernible were closely linked to the characteristics of the activity implemented. The enactments differed even if the same game was chosen and the same amount of time was used in the play-based activity. In one preschool group, there were few opportunities to discern more than the nominal form of numbers; the other preschool group had an activity focused on all number forms simultaneously. In addition, in the latter group, the children had the opportunity to develop equinumerosity. The results suggest that the activity with limited variation was more appropriate for learning with undeveloped knowledge; the children with more developed understanding required a more varied design. This study contributes to the knowledge of how the design of an activity affects children's learning differently, which is important when planning learning-based preschool activities.

Förskolan är en plats där sociala relationer byggs med hjälp av lek och lärande. Förskollärare ska ansvara för barns lärande och utveckling, men studier visar att antalet barn i gruppen påverkar förskollärarens uppdrag negativt. Förskollärarens möjligheter blir mindre när det är stora barngrupper och få personal och det leder till att barnens utveckling och lärande minskas. Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till stora barngrupper och personaltäthet. Studien är kvalitativ med en teoretisk utgångspunkt i systemteori. I teorin är kommunikation och interaktion mellan individer centralt för lärande. Studiens kvalitativa metoder är semistruktuerade intervjuer. I dessa intervjuer har informanternas svar analyserats i olika kategorier för att hitta samband i förskollärarnas uppfattningar angående stora barngrupper, samt hur personaltätheten påverkar förskollärarnas arbete och deras relation med barnen. Det handlar om hur dessa två faktorer tillsammans bidrar i den dagliga verksamheten. 

This study will investigate the most efficient way of giving and receiving formative feedback. There will primarily be a focus on whether verbal formative feedback or written formative feedback is found to be more efficient by teachers and students. Furthermore, the study will also investigate if formative feedback is motivating for L2 learners. The purpose of our area of interest is that there is little research done on verbal and written approaches to formative feedback. Moreover, the educational authorities in Sweden claim that formative feedback can have little to no impact at all and in some cases even negative effects, which we find to be problematic. This research study is done on secondary school students in grades 7-9. Our findings included in the results section include eight primary sources with a focus on our area of interest. The findings indicate that a verbal approach to formative feedback is highly appreciated by students and teachers, because of its effectiveness. Our findings show that verbal formative feedback can highlight students' strengths and weaknesses. Additionally, it is efficient as it explains misunderstandings and is understood by the learners. To conclude, formative feedback has a twofold aim, on one hand, it motivates students and on the other hand, it is efficient for assigning grades.

Elever genomgår dagligen en övergång mellan skola och fritidshem, där fritidspedagoger har stort utrymme till att göra olika didaktiska val avseende samlingen som sker på fritidshemmet. Studier visar på en underbyggd problematik där elevernas behov ofta inte blir tillgodosedda. Samtidigt framgår det i styrdokumenten att vi ska ta hänsyn till alla elevers behov. Syftet med studien är att undersöka vilka didaktiska val fritidspedagoger gör för att inkludera alla elever i samlingen. Samt vilka möjligheter och utmaningar fritidspedagoger uppfattar kring en inkluderande fritidshemsverksamhet. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka didaktiska val genomförs på fritidshemmet för att inkludera samtliga elever i informationen som ges ut i samlingen, enligt fritidspedagogerna? Och Hur uppfattar fritidspedagogerna eventuella möjligheter och utmaningar i deras utövande av en inkluderande fritidshemsverksamhet?Datamaterialet samlades in genom intervjuer på tre olika fritidshem, med tre fritidspedagoger inom samma kommun. Till stöd för att analysera vår insamlade empiri användes dels det relationella och kategoriska perspektivet på inkludering samt en inkluderingsteori. Studiens resultat visar att beroende på hur fritidspedagogernas didaktiska val ser ut avseende samlingar, kan påverka elevernas möjlighet till att inkluderas i gemenskapen. Olika förhållningssätt ger olika upphov för verksamheten. I fritidspedagogernas arbete med inkludering framgick både möjligheter och utmaningar, som verkar styra fritidspedagogernas sätt att bemöta alla elevers skilda förutsättningar, personaltäthet och heldagslärandet var aspekter som framgick.

Abstract:

Denna studie har som syfte att undersöka hur förskollärare förhåller sig och arbetar med inkludering av barn med svenska som andraspråk och om det går att förbättra deras inkluderande arbetssätt.Undersökningen använder en kvalitativ forskningsmetod där individuella intervjuer analyseras med etablerade teorier i språkinlärning och inkludering av flerspråkiga barn som inte pratar svenska. Resultatet visar att pedagogerna som intervjuas i inkluderingsämnet påstår att det ingår i förskolans uppdrag att jobba inkluderande och deras förhållningssätt är i linje med styrdokumentet Lpfö (2018). Barn oavsett etniskt ursprung, kultur, språknivå, behov till stöd, olikheter, får ett bra bemötande av pedagogerna och på så sätt känner sig barnen trygga i detta nya sociala sammanhang. I sitt arbetssätt för inkludering använder förskollärare leksaker, sånger, sagor samt digitala redskap som polyglott eller TAKK kommunikationssätt.Pedagogernas uppfattning om inkludering av barn med svenska som andraspråk reflekterar begreppets (inkludering) målsättning. Studiens pedagoger anger att det nås ett bra resultat, grundat på sina egna observationer, om barns delaktighet i verksamhet. Studiens resultat visar tydligt att styrdokumentet är regel i inkluderingsprocessen av barn med svenska som andraspråk men vissa förbättringar skulle kunna öka kvaliteten ytterligare. Att kunna jobba med mindre barngrupp för att nå barnen på individnivå, att ha mer tid med barnen i förhållande till de administrativa uppdragen, att det finns flerspråkiga pedagoger är några förslag som de intervjuade förskollärarna påpekar som fördel till inkluderingsprocessen.Slutsats av denna studie är att barn med svenska som andraspråk får den språkundervisningen som behövs i de intervjuade pedagogernas förskolor, något som stödjer barnen i de första stegen mot det svenska samhället.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur verksamma pedagoger definierar kategorin barn i behov av särskilt stöd, hur pedagogerna arbetar för att inkludera barn i behov av särskilt stöd, samt vilka hinder som pedagogerna möter när det gäller det inkluderande arbetet i förskolan. Syftet har till stor del växt fram utifrån våra egna upplevelser där vi sett att alla barn inte alltid inkluderas i förskolans verksamhet. För att få svar på våra forskningsfrågor utgick vi från kvalitativa intervjuer i form av en semistrukturerad intervjuguide där sex förskollärare samt tre barnskötare intervjuades, alla verksamma i förskolan.

Resultatet från de nio intervjuerna har analyserats med hjälp av det relationella samt det kategoriska perspektivet. Resultatet av vår studie visar att verksamma pedagoger definierar kategorin barn i behov av särskilt stöd på olika sätt. En del pratar om diagnoser och vissa om “andra svårigheter”. Flertalet av de intervjuade pedagogerna pratar om barn med behov av särskilt stöd och inte om barn som är i behov av särskilt stöd. Alltså beskrevs barnen utifrån deras svårigheter medan ett fåtal antydde på att svårigheter kan uppstå i situationer och att individuella anpassningar därefter behövs göras. Vidare visade resultatet på att individuella anpassningar kan vara svåra att göra då alla barn är olika och behöver olika sorters stöd, därav kan det vara svårt att hitta precis de anpassningar som behövs för att hjälpa barnet. Det visade sig finnas en del olika utmaningar i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. En del pedagoger uttryckte att de kände sig otillräckliga, att de hade brist på kunskap samt att de hade dåligt samvete. Några andra pedagoger ansåg att den stora utmaningen låg i hur extra resurser ska fördelas, det vill säga om resurser ska användas för hela barngruppen eller endast för ett specifikt barn. Pedagogerna nämner olika strategier som de använder sig av för att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Den mest dominerande strategin var att dela in barnen i mindre grupper, detta för att öka tryggheten och ge alla barn i den mindre gruppen lika stort utrymme att dels komma till tals och få stöttning av pedagogen. Andra strategier var att anpassa lärmiljön samt att anpassa undervisningen utifrån barnens behov.

Studiens syfte är att undersöka hur representation av svart och brun hudfärg ter sig i populära bilderböcker. Detta avseende förekomst av antalet karaktärer men även avseende porträttering och karaktärsskildring. Som hjälp för att besvara syftet formulerades följande frågor: Hur många av den totala mängd karaktärer har svart eller brun- samt vit hudfärg? Hur många av den totala mängd huvudkaraktärer har svart eller brun- samt vit hudfärg? Hur porträtteras karaktärer med svart eller brun hudfärg? Urskiljs en annanhetsdiskurs eller stereotypisering i porträtteringen av karaktärer med svart eller brun hudfärg?

Studien genomsyras av en postkolonial ansats som problematiserar vithetsnormen och materialet som analyseras utgörs av en bilderbokssamling på 70 böcker. Metoderna som tillämpades är av både kvantitativ och kvalitativ karaktär då materialet behandlas via en kvantifiering och en kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat visar på att den förekomna representationen är ojämlik då vit hudfärg representeras i en majoritet avseende karaktärsantal, huvudkaraktärsantal, förekomst i antalet böcker samt förekomst i positionering som huvudkaraktär. Resultatet visar även på hur representationen förefaller på två distinkta sätt; som outtalad samt som stärkande av en annanhetsdiskurs. Något som i vidare led synliggör den komplexitet som finns närvarande i fråga om representation i bilderböcker.

Den här studien syftar till att undersöka vilken syn pedagoger verksamma i fritidshem har på sitt lärande och omsorgsuppdrag samt hur de upplever barnens förutsättningar till allsidig utveckling påverkas om pedagogerna lägger ett större fokus på det ena eller det andra uppdraget. Det empiriska materialet baseras på intervjuer med sex pedagoger verksamma i fritidshem från två olika skolor där Pedagog 1 och 2 kommer från en skola medan Pedagog 3 – 6 kommer från en annan. Analys och tolkning av intervjuer genomfördes med en kvalitativ ansats och en fenomenologisk analys som metod. Analysen genererade fyra kategorier som omfattar pedagogernas syn på lärande- och omsorgsuppdraget i fritidshem: Lärande och omsorg – två uppdrag som möts på gemensam arena, lärandeuppdraget ur olika kontexter, omsorgsuppdragets framträdande roll i dagens fritidshem samt barnens förutsättningar utifrån både lärande- och omsorgsuppdraget. Studien visar att det finns en grundläggande tanke kring en balanserad syn på såväl lärande- som omsorgsuppdraget bland pedagogerna men att de strukturella omständigheterna som råder i de båda fritidshemmen leder till att balansen i uppdragen skiftar. Detta medför att barnens förutsättningar till allsidig utveckling påverkas, vilket gör att helhetssynen på deras utveckling inte kan tillgodoses i den utsträckning som anges i styrdokumenten.

Högläsning sker ofta i förskolor och forskning har visat att det gynnar barns språkutveckling. Det svenska forskningsläget kring högläsning i förskola är magert och mot den bakgrund syftar uppsatsen till att undersöka hur förskollärare i förskolan arbetar med högläsning som pedagogiskt redskap för att gynna barns språkutveckling. Vi har använt oss av kvalitativ metod där sex förskollärare deltog, var och en arbetar på olika förskolor i södra Sverige. I studiens teoriavsnitt presenteras det sociokulturella perspektivet och begreppet literacy vilket utgör uppsatsens teoretiska utgångspunkter. Studiens resultat visar på att förskollärare tillhandahåller en uppmuntrande miljö för att stärka och nyansera barns språk genom högläsning och diskussion av böcker och texter. Deltagarna arbetar med högläsning för att gynna barns språkutveckling på olika sätt. De flesta förskollärarna inkluderade exempelvis boksamtal under högläsningsstunderna. Utöver detta arbetade även förskollärarna med att ställa frågor och använda konkreta material i samband med högläsningen. Deltagarna samtalar och ställer frågor till barnen om texten men på olika sätt. Vissa ställer mer öppna frågor och andra använder sig av mer vägledande frågor.

The aim of the study is to broaden the existing research that touches how power expresses itself and distributes in childrens relationship building. The purpose is to study childrens relationship building and how power and gender affects one another. The reason is to locate possible patterns that excel during an ongoing construction and development of a relationship. To understand what has been observed a sociological perspective has been used. The chosen method is a qualitative study. Observations of groups of children at two different preschools have been done. Semi-structured interviews with educators from the different preschools have also been conducted. The result of the study is that children constantly are trying to get control over their surroundings. In this process when children try to regain control, power may become a big part. Further results of the study is that the preschool and everyone who operates within it holds a major role when it comes to guiding the children and showing appropriate actions individually as well as together with other social human beings. Next the results of the study will be connected to previous research, the preschool’s curriculum and the Convention on the Rights of the Child will be presented. Lastly the conclusions of the study are put in relation to the professional role as a preschool-teacher which will be embraced in a few months. 

Syftet med denna undersökning är att undersöka hur förskollärare tänker om barn som visar introverta respektive extroverta personlighetsdrag och hur förskollärarna tänker om det pedagogiska arbetet med dessa grupper av barn i förskolan.

För att få svar på vårt syfte och våra frågeställningar, bygger undersökningen på en kvalitativ metod. Vi gjorde ett urval att bara intervjua förskollärare, det var för att gå på djupet kring hur förskollärare talar om barn som visar introverta och extroverta personlighetsdrag. De intervjuade personerna arbetar i fyra olika kommuner i Skåne.

För att tolka empirin som samlats in, valde vi att använda oss av teoretiska perspektiv som ett poststrukturellt perspektiv och ett normkritiskt perspektiv inom vilka begreppen makt och normer är centrala. Vi har utgått från dessa för att kunna tolka hur förskollärarna tänker om barn som visar introverta och extroverta personlighetsdrag i förskolan och om det pedagogiska arbetet om just dessa kategorier barn.

Vad vi kan se i vår studie är att samtliga intervjuade pedagoger värnar om att försöka inkludera alla barnen i varje aktivitet. Förskollärarna som har deltagit i vår studie vill arbeta mot att inte kategorisera barnen, utan bemöta varje barn som en egen individ. Begreppen/kategorierna introvert och extrovert används av de intervjuade pedagogerna mer sällan.

Abstract

I dagens digitala samhälle är det centralt att erbjuda barn i förskolan en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen. För att detta ska realiseras i verksamheten är det därför väsentligt att förskollärare besitter kunskap om digitalisering samt hur de ska göra barn delaktiga när de digitala verktygen används. Syftet för studien är således att undersöka förskollärares perspektiv på barns delaktighet i användandet av digitala verktyg i förskolan. De frågeställningar som genomsyrat vår studie är: Hur ser förskollärare på användandet av digitala verktyg i förskolan? Hur arbetar förskollärare för att göra barn delaktiga i användandet av digitala verktyg i förskolan? Hur ser förskollärare på barns delaktighet i användandet av digitala verktyg i förskolan?

När vi har samlat in det empiriska materialet har vi använt oss av en kvantitativ metod i form av enkät samt en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. För att analysera det insamlade materialet utifrån studiens syfte har vi har använt oss av Deweys (1999) pragmatiska teori för att lyfta fram barns erfarenheter i förskolan, samt hur den sociala miljön kan främja barns delaktighet. Vi har även använt oss av Selander och Kress (2021) multimodala perspektiv för att få en moderniserad utgångspunkt i analysprocessen. Resultatet och slutsatsen för studien visar på att förskollärare ser de digitala verktygen som en betydande del i förskolan samt att det ska komplettera det analoga materialet. Fortsättningsvis visar studien på hur förskollärare arbetar för att ge barn utrymme till inflytande och delaktighet i den dagliga verksamheten. Dock har analysen resulterat i att förskollärare behöver mer fortbildning för att ha möjlighet till att ge de digitala verktygen mer plats på avdelningen. På så sätt kan förskollärarna bidra till barns adekvata digitala kompetens samt ge förskollärare tillräcklig kunskap för att kunna stödja barn i användandet av de digitala verktygen och främja barns delaktighet.

Examensarbetets syfte är att beskriva barns upplevelser om och därmed bidra med en inblick i hur relationer mellan barn och vuxna på fritidshemmet kan upplevas ur barns perspektiv. I denna studie har vi använt oss av två frågeställningar. Den första frågar hur barn upplever sina relationer med vuxna på fritidshemmet. Den andra frågar hur barn upplever sitt inflytande över sin tid på fritidshemmet. Empirin samlades in genom att intervjua 31 barn på två olika fritidshem. Till stöd för analysen har vi använt oss av teorierna om relationellt perspektiv. Studiens resultat visar att det finns variationer av barnens upplevelser i de olika fritidshemmen. Dessa har vi beskrivit i tre teman varav det första temat handlar om Positiva känslor och förtroende, det andra temat handlar om Svåra känslor och det tredje temat handlar om Barns inflytande. 

Första frågeställningen är Hur upplever barn sina relationer med vuxna i fritidshemmet?

Resultaten i vårt första tema Positiva känslor och förtroende visar att barnen uppskattar de vuxna på fritids och tycker att de hjälper till med det som barnen behöver hjälp med. Generellt svarar barnen att de kan fråga vilken vuxen som helst när de behöver hjälp men också att det finns vuxna som de oftare frågar. Resultaten i vårt andra tema Svåra känslor visar att när de vuxna blir arga så begränsar det barnens vilja att uttrycka sig då de riskerar att få sina känslor nedvärderade. När barn inte känner sig uppmuntrade att uttrycka sina känslor riskerar det att begränsa deras vilja att uttrycka sig. I ett exempel beskriver några barn att om de vuxna blir för arga så känner de sig dumma vilket de är överens om att man inte ska behöva göra.

Andra frågeställningen är Hur upplever barnen sitt inflytande över sin tid på fritidshemmet?

Resultaten i vårt tredje tema Barns inflytande visar att framförallt åttaåringarna vänder sig emot att graden av inflytande inte är så hög som de önskar. Svaren handlar främst om att de planerade aktiviteterna inte är så roliga och att det finns ett tvång om utevistelse oavsett väder. Bland sexåringarna är svaren något annorlunda, de uppger att de får välja vad de vill göra. Vi uppfattar det därmed som att de båda åldersgrupperna eftersträvar olika hög grad av inflytande. 

Studiens syfte är att undersöka och analysera pedagogers uppfattningar om fenomenet ReggioEmilia inspirerat arbetssätt med utgångspunkt i semistrukturerade kvalitativa intervjuer med sjuolika pedagoger som arbetar Reggio Emilia inspirerat. Metoden är fenomenografisk och ianalys användes också begreppen kunskapskultur och praktikgemenskap för att bidra till endjupare förståelse av resultatet.

Studiens forskningsfrågor är:Hur beskriver pedagogerna fenomenet Reggio Emilia inspirerat arbetssätt? och

Vad är det som gör att Reggio Emilia inspirationen framstår som unik och annorlunda?

Resultatet visade att de intervjuade pedagogerna beskrev fenomenet Reggio Emilia inspireratarbetssätt på ett samstämmigt sätt, vilket förstås som att de delar en specifik kunskapskultur.Utmärkande för fenomenet såsom det beskrevs här, är det Reggio Emilia inspireradeförhållningssättet, snarare än att det är en metod. Det finns enligt de intervjuade inte någonfärdig mall att följa, men trots det återkom de till ett antal delar som behöver vara med i ettReggio Emilia inspirerat arbetssätt. Det finns med andra ord en underliggande struktur somkom till uttryck genom de intervjuades beskrivna praktikgemenskap. Denna praktikgemenskapbidrar också till att göra så inspirationen framstår som annorlunda och unik

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur och i vilka situationerförskolepedagoger arbetar med TAKK, samt ser på betyelsen av TAKK för ett barns språk och kommunikationsförmåga. Studien genomförs med enkäter och resultatet redovisas med hjälp av diagram. Studiens teoretiska inriktning har sitt avstamp i Vygotskijs Sociokulturella teori, även ett relations och kategoriskt perspektiv beskrivs, samt inkluderande aspekter. I denna undersökning har jag använt mig av en kvantiativ metod där jag har gjort en enkät med bådeslutna och öppma frågor till respondenterna. Enkäterna besvarades av totalt 32stycken förskolepedagoger. Jag valde att genomföra emkätundersökningen i en kommun som är indelad i tre kommundelar. Studien innefattar 5st förskolor totalt. Jag har även läst och bearbetat litteratur som har varit av betydelse för min studie. Detta har jag sedan växt samman i stuidens slut diskussionen. Enkätundersökningens resultat tyder på att samtliga av förskolepedagogerna har en positiv inställning till TAKK, och dess inverkan både på barnet och barngruppen o förskoleverksamheten. Majoriteten av de använder sig av TAKK i den dagliga verksamhetens alla aktiviteter, så som samlingen, ute vistelsen och vid matsituationerna. 

The preschool is often looked upon as an institution for the parents and guardians, with an aim to influence the children. If we change the perspective, from the adult to the child´s perspective, we might find that the preschool with its places and activities is created by the children who live their everyday lives there.

Through an ethnographic study, consisting of observations, I examined how the children in a preschool, ages three to five, enter a specific place in a certain time during the preschool day – a so-called time space. This time space is an occasion for waiting on each other and waiting for a new activity to start - a small crack in the preschool structure. In what way can children´s agency be expressed in this small time space? To find the answer to my question I observed the social interactions of the children, with a perspective of childhood sociology and Corsaro´s (2014) theories of peer cultures, interpretive reproduction, and sharing and controlling as a starting point and as a tool for my analysis. The results show that children constantly seek to gain control of their lives through different strategies of getting themselves in and out of interaction and activities. They create their own space within the time space and during this study they clearly influence the meaning of the time space by re-creating and creating new routines and meaning. Through their peer cultures, the constant control seeking, and by just being in the room, the children can be seen as active agents by their interpretation and reproduction of the meaning of the time space.

My conclusion is that children take whatever space they´re given in the preschool structure and make it their own. In this way they are active agents of the preschool.

This article examines how environmental design is set in motion as a technique of government in Swedish policy texts issued to advise those who build and plan preschools. Drawing on Foucauldian research on governmentality and Carol Bacchis 'What's the problem Represented to be?' (WPR) approach, five Swedish government policies on how to build and design preschools are examined from a critical perspective. The WPR analysis helps identify how policies produce problems in certain ways and in this case shows how the preschool environment features in policies in accordance with a certain logic. The study shows that the environment is meant to function as a mediator for disciplinary power, to shape children's behaviors in desirable ways without coercion. The article also highlights certain silences in the material, the most prominent of these being the lack of discussion about adapting preschool environments to different needs without labeling children as disabled.

Syftet med den här studien är att studera förskollärares kunskaper i relation till barn i behov av särskilt stöd i den pedagogiska verksamheten för en likvärdig utbildning. I studien studeras förskollärares kunskaper samt förutsättningar för att genomföra en likvärdig utbildning i praktiken, med fokus på barn i behov av särskilt stöd. Känner förskollärarna sig utrustade nog inom specialpedagogik för att möta strävansmålen och utforma en likvärdig utbildning för barnet?

Studien är kvalitativ och det insamlade materialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer på två olika förskolor med fyra förskollärare. Empirin analyseras med hjälp av de relationella, de kategoriska teorierna och dilemmaperspektivet inom specialpedagogik. 

Genom studiens resultat kunde vi få syn på att förskollärarna upplever sig ha bristande kunskaper, förutsättningar och verktyg för att ge stöd till barn som är i behov av det. Förskollärarna förhöll sig även kritiskt till förskollärarutbildningens innehåll relaterat till specialpedagogik, samt hur mycket tid som avsattes för området.

Syftet med arbetet är att belysa de diskurser om meningsfull fritid som lärare i fritidshem använder i medier för lärare i fritidshem. Som metod har en diskursanalys gjorts av ett antal debattartiklar och krönikor från tidningen Läraren Fritidspedagogik som är en facklig tidning. Analysen har utgått från en teori om diskurser och socialkonstruktivism som innebär att människan skapar och återskapar sin egen samhällsuppfattning. Diskursanalys och socialkonstruktivism används för att belysa eller upptäcka samhällsstrukturer. I resultatet lyfts fritidshemmets roll, verksamhetens kvalité, yrkesrollens kompetens, flexibilitet och skolifiering som diskurser och faktorer i samband med att skapa en meningsfull fritid. Diskurserna eller faktorerna går in i mer övergripande diskurser i fritidshemmet vilka är omsorg, fritid och kunskapsinhämtning. En slutsats är att lärare i fritidshem strävar efter att förverkliga diskurser om fritid och kunskapsinhämtning men bristande resurser gör att verksamheten ofta går tillbaka till en omsorgsdiskurs.

Vår studie påbörjades av funderingar kring arbetet med hållbar utveckling i förskolan, om förskollärarna får förutsättningar för att kunna arbeta med hållbarhet eller om det finns utmaningar. Syftet med vår studie är att se förskollärarens förhållningssätt till fenomenet hållbar utveckling, samt att få en tydligare bild över vilka didaktiska strategier förskollärarna arbetar med. Och detta för att kunna se om barnen erbjuds förståelse och lärande om hållbar utveckling. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod med ett fenomenologiskt perspektiv i undersökningen. I studien har vi utfört fyra intervjuer med fyra olika förskollärare, som arbetar i olika kommuner. 

Det resultat som framkom av studien är att förskollärarnas förhållningssätt till hållbar utveckling kan tolkas utifrån två olika perspektiv. Ett perspektiv som visade sig vara ett helhetsperspektiv på fenomenet, medan det andra perspektivet var mer ur en förskolekontext. Vilket kan anses problematiskt till hur de didaktiska valen i undervisningen av hållbar utveckling kan ske. Ett annat resultat var de didaktiska strategier som förskollärarna berättade om, för utifrån den icke- certifierade förskolan skedde utbildningen om hållbar utveckling mer som ett tema. Medan de certifierade använde sig av naturen och deras omgivning för att undervisa om hållbar utveckling genom teman. Vidare i resultaten visade det sig även att det fanns utmaningar i form av avsaknaden av fortbildningar inom ämnet. 

Idag är de flesta barnen i åldern 1 - 5 år i Sverige inskrivna i förskolan och tillbringar en stor del av sin barndom där. Barngrupperna har under de senaste åren vuxit i storlek och personaltätheten har minskat. Syftet med studien är att studera hur förskolans organisation upplevs och hur den anses påverka förskollärarnas relationsbygge med det enskilda barnet.

Studien baseras på kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Begreppen formell och informell organisation, omsorgsgivare, omsorgsetisk handling, relationskompetens och det "mellanmänskliga" har använts för att analysera empirin.

Resultatet av studien visar en gemensam formell faktor som påverkar förskollärarnas relationsbygge med det enskilda barnet, vilken är stora barngrupper. De informella faktorerna har också en påverkan enligt förskolllärarna i relationsbygget med det enskilda barnet. Finns fungerande grundverksamhet och god struktur, så skapas fler tillfällen för förskollärarna att bygga relationer, god omsorg och undervisning, även när de rätta förutsättningarna saknas. Genomgående i studien visas att förskollärarna skapar flera olika strategier för att lösa situationer och sätta barnen i centrum. Studien vill bidra till att göra förskollärare medvetna om de organisatoriska villkoren och sin egen betydelse i rollen som relationsbyggare, att deras engagemang och vilja är direkt avgörande för barnets och förskolans framtid.

Syftet med studien är att belysa och analysera fritidshemspersonalens arbete med och synsättet på barns/elevers rättigheter i fritidshemmet samt bidra till att fylla detta förhållandevis outforskade fält med mer kunskap. Det empiriska underlaget, som består av tio kvalitativa intervjuer med verksamma fritidslärare, har analyserats och tematiserats utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv för att undersöka det personalen ger uttryck för. Ett teoretiskt ramverk har fungerat som stöd i arbetet med tolkning och analys där centrala begrepp lyfts och diskuteras och även sätts i relation till det empiriska underlaget. Resultatet som framkommit visar att personalens barnsyn överlag kan tolkas utifrån begreppet being, snarare än becoming. Dessa två begrepp är olika sätt att se på barn och barndom utifrån det barndomssociologiska fältet. Dock har det i föreliggande studie visat sig att det finns tydliga motsägelser mellan de båda synsätten som ibland präglar samma pedagog. Personalen säger sig arbeta utifrån begreppet being, men tycks snarare agera utifrån begreppet becoming. Detta blir en motsägelse där organisation kontra pedagogisk vision ställs mot varandra. De viktigaste iakttagelserna och därmed också slutsatserna för studien är att arbetet och förståelsen av barnkonventionen och barns rättigheter tolkas på olika sätt av lärare i fritidshem. Undervisningen som pedagogerna beskriver tycks ge eleverna vissa möjligheter att utveckla kunskap och kännedom om sina egna rättigheter men det ser väldigt olika ut vilket också kan påverka likvärdigheten i utbildningen. Det finns också ett uttryckt behov bland fritidspersonalen av en engagerad ledning som uppmärksammar barnkonventionen bland personalen och stöttar vid implementeringsarbetet av densamma. Hur och om man arbetar med barns rättigheter utifrån barnkonventionen beror alltså mycket på personalens egen barnsyn, intresse och engagemang. Detta gör att arbetet med eleverna därmed ser olika ut från ett fritidshem till ett annat. 

I takt med samhällsutvecklingen möter och möts allt fler flerspråkiga barn i förskolan och språk- och kunskapsutveckling utgör idag samhällsaktuella debatter. Föreliggande studie syftar till att undersöka hur förskollärare uppfattar och förhåller sig till flerspråkighet, samt hur de beskriver att de bedriver undervisning i relation till fenomenet – för att medverka till flerspråkiga barns språk- och kunskapsutveckling i enlighet med en likvärdig utbildning. Studiens teoretiska utgångspunkt utgörs av ett normkritiskt perspektiv och en transspråkande teori, vilka används för att analysera semi-strukturerade intervjuer med fyra förskollärare, verksamma i kontexter där flerspråkighet i låg grad finns representerad. 

Studien visar att deltagande förskollärare beskriver en positiv syn på flerspråkighet, där det beskrivs som en tillgång – men samtidigt framträder en bild av denna tillgång som präglat av en enspråksnorm där modersmålet främst ses som en rättighet. I avsaknad av gemensam policy eller uttalat förhållningssätt eller arbetsmetod förhåller förskollärarna sig i sitt arbete med flerspråkighet till läroplanen – i vilken formuleringar framkommer som tolkningsbara och tolkningarna påverkade av normativa föreställningar. Förskolansundervisning framträder framför allt som tillägnad svenska språket, och flerspråkighet delvis som en resurs i individens språk- och kunskapsutveckling, men framför allt som en resurs i förskolans värdegrundsarbete. De förhållningssätt och synsätt som framträder i intervjuerna och som förs visioner om, beskrivs visa sig i låg grad i praktiken och förskolans undervisning. 

Under utbildningens gång och utifrån tidigare arbetslivserfarenheter samt praktik i fritidsverksamhet har vi lagt märke till att yrkesrollen för lärare i fritidshem ser olika ut, och värdesätts olika beroende på vem man pratar med. Lärare i fritidshem har en yrkesroll som inte är konkret definierad i Skolverkets dokument och vad en lärare i fritidshem har för roll under den obligatoriska skoltiden verkar variera mycket. Med bakgrund i detta vill vi ta reda på mer om hur synen på fritidshemsläraren och hens uppdrag är. Syftet med vår studie är att få ökad kunskap och förståelse för hur olika yrkesgrupper i skolan ser på fritidshemsläraren och hur hens kompetenser används under den obligatoriska skoldagen. Studien har gjorts utifrån frågeställningar om vad fritidshemslärarens arbetsuppgifter är, vad de har för kompetenser och hur dessa tas tillvara på samt hur fritidshemslärarens yrkesroll uppfattas. Teoretiska begrepp som är relevanta för vår studie, till exempel komplettering och status, förklaras. Empirin har samlats in genom intervjuer med rektorer, grundlärare och fritidshemslärare på två kommunala grundskolor i södra Sverige. Resultatet av studien tyder på att fritidshemslärarens uppdrag under den obligatoriska skoltiden är minst sagt varierande, och att många av informanternas svar är relativt lika gällande mycket men att det också skiljer sig på vissa områden. De är eniga om att fritidshemsläraren ska vara ett komplement till den obligatoriska skolan och att fritidshemslärarens kompetenser bland annat är praktisk undervisning, men inställningen till hur hen kan vara ett komplement varierar. Till exempel så är fritidshemslärarna tydliga med att de inte vill vara "hjälplärare", medans grundlärare och ledning inte verkar tycka att det skulle vara ett så stort problem och en fritidshemslärare agerade hjälplärare i klass.

Abstrakt

Stora barngrupper i förskolan är något som alltmer visas på media, och betraktas vara ett samhällsenligt problem av många. Stora barngrupper i förskolan är ett område där det inte finns så mycket forskning om kopplat till lärande och utveckling. Vilket skapade undersökningens problemområde.

Ur problemområdet skapades syftet, som i sin tur var att studera pedagogernas upplevelser kring fysisk miljö och personaltäthet i relation till barns lärande och utveckling. För att kunna besvara syftet i undersökningen skapades frågeställningar, som även blev centrala genom hela arbetet. Frågeställningarna är följande: Hur ser den fysiska miljön ut i relation till barns lärande och utveckling? och Vilka konsekvenser upplever pedagoger att personaltätheten får för barns lärande och utveckling?. Under studiens arbetsgång gjordes kvalitativa forsknings intervjuer om barngruppen, fysisk miljö och persontäthet. Vidare kopplades successivt de teoretiska utgångspunkterna in i form av sociokulturella perspektiv och begrepp. 

Utifrån det som kommit fram av frågeställningarna, metoden, och teoretiska perspektiven kunde analyser framställas. Analyserna visade i sin tur vilka resultat som kommit fram i undersökningen om syftet och problemområdet. Resultatet som visade sig var att det skapas många olika konsekvenser i barns lärande och utveckling i följd av de olika faktorer som finns i förskolans verksamhet. Det visade även att förskolans ytor ofta inte är utformade efter barngruppernas storlek och behov, vilket i sin tur kan leda till oro och konflikter. Vidare kom det fram hur personaltätheten i förskolors verksamheter är låga och att detta ofta leder till att pedagoger känner sig otillräckliga. Analysen visade även hur pedagoger i förskolans verksamhet hela tiden försöker arbeta utifrån barnens behov. Avslutningsvis kom det fram till att det behövs forskas vidare om stora barngrupper i utemiljön och hur det påverkar barns lärande och utveckling, samt hur ett vidare utvecklingsarbete kan genomföras.

Stora förskolor är något som blivit mer aktuellt i vårt samhälle och det är allt fler kommuner som satsar på att bygga större förskolor med större utomhusmiljöer. I dagsläget finns det begränsat med forskning om hur barns anknytningar påverkas utomhus på stora förskolegårdar. Syftet med studien är därför att undersöka hur pedagoger ser på anknytningar utomhus, mellan yngre barn och pedagoger, på en storförskola och hur pedagogerna upplever utomhusstrukturen ute på förskolans stora gård. Studiens syfte har besvarats med hjälp av följande frågeställningar: Hur upplever pedagogerna att anknytningarna, mellan barn och pedagoger, fungerar utomhus på den stora förskolegården? Hur upplever pedagogerna att utomhusmiljöns struktur och tillgänglighet påverkar de yngsta barnens trygghet? En kvalitativ forskningsmetod har använts där inspelade semistrukturerade intervjuer genomförts. De teoretiska utgångspunkterna i analysen av empirin är Bowlbys anknytningsteori, där trygg bas och säker hamn varit centralt i analysen.

Utifrån frågeställningarna visar resultatet att pedagogernas närvaro och lyhördhet är avgörande för de yngre barnens trygghetsskapande ute på förskolegården. Det blev också uppenbart hur pedagogernas arbetssätt och organisering i utomhusmiljön påverkade barnens trygghet. Studiens resultat visade även på hur väsentligt det är att planera och kunna erbjuda material till de yngre barnen som de känner trygghet till och kan bemästra utifrån sin egen förmåga.

Barn idag tillbringar en stor del av deras barndom på förskolan och mycket av dagarna där spenderas i utemiljöerna. Att förskolan ska erbjuda och sträva efter att barnen ska mötas och behandlas på jämlikt vis är en viktig fråga inom förskolan men det krävs kunskap och förståelse för hur jämlikt tolkas och användas. Syftet med denna studie är att undersöka om de lekredskap och ytor som förskolans utemiljö erbjuder påverkar barns lek ur ett genusperspektiv. 

Studien baseras på en kvalitativ metod genom intervjuer av två förskollärare samt deltagande observation av sex barn som visat och berättat om vad och hur de leker i förskolans utemiljö. För att tolka och analysera min insamlade empiri så utgick jag ifrån barndomssociologiska teoretiska begrepp som kamratkultur, tolkande reproduktion och det miljöpsykologiska begreppet affordance. 

Resultatet av min studie visar på att utemiljön på förskolan inte är så genusneutral som den oftast antas vara. I intervjuerna som gjorts framkom det att grupper av barn tar sig an utemiljön och dess innehåll olika beroende på könstillhörighet. Studien vill bidra till kunskap om hur utformningen av förskolans utemiljö kan påverka barnens lekar ur ett genusperspektiv. 

This thesis investigates the way lgbtq-adults are represented within contemporary early children's literature and asks: is their love and their relationships visible? Are lgbtq-adults represented in the way other adults are, or differently? Through a discourse analysis of twelve contemporary Swedish children's picture books and reviews of them on online blogs, this thesis is able to conclude that, as a result of lgbtq-peoples political reality, lgbtq-adults are represented only within a family dicsourse and thereby secluded from the rest of society. The homonormative discourse that rules the way in which lgbtq-adults are represented in picture books has consequences for how pre-school teachers in Sweden perform part of their job; namely the task to transfer democratic values of human rights and equality into children's lives. Since lgbtq-picture books make up a great part of the material which pre-school teachers use when working with lgbtq-equality, the content of these books, as well as pre-school teachers opinions of it informed by the homonormative discourse, shape the way pre-school teachers work.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till språkutveckling. Studien undersöker hur förskollärare stimulerar barnen i deras språkutveckling och vilka medel och redskap som förskollärarna använder sig av. 

En kvalitativ metod utfördes med fyra förskollärare som arbetar på olika förskolor i Sverige. I intervjuerna användes semistrukturerade intervjuguide för att få en större förståelse. Teoretiska perspektiv som användes i studien är Vygotskij teorier och sociokulturellt perspektiv. 

Resultat visar att respondenterna använder olika metoder och redskap i syfte att främja barnens språkutveckling. De redskap och medel som främst används är digitala verktyg Pollyglutt, barnanpassad litteratur, pekkarta och bildstöd. respondenterna väljer att arbeta i mindre grupper, använder sig av TAKK samt hogläsning. Vid högläsning uppger respondenterna att frågor ställs till barnen för att fånga deras intresse och göra dem delaktiga i läsningen vilket har goda effekter på språkutvecklingen. Resultat visade också att respondenterna stöttar barnen i att sätta ord på saker och ting i den fria leken såväl som i samspel och kommunikation med andra barn, vilket har betydelse för barnens ordförråd och utveckling av språket.

Abstract

Syftet med studien är att undersöka hur språkfrämjande arbete uttrycks i musikundervisning i förskolan. Studien utgår efter hur förskollärarna arbetar med musik i språkutvecklande syfte, hur musikundervisning utformas i verksamheten samt hur pedagogerna reflekterar på sina möjligheter att undervisa i musik utifrån egna kompetenser. Studiens teoretiska perspektiv tar avstamp i Jean Piagets kognitiva utvecklingsteori och begreppen assimilation, ackommodation och ekvilibrium som han grundar sina resonemang på. Assimilation innebär att barnen först skapar sig en uppfattning och gör det i handling innan de tar till sig ny kunskap, nästa steg blir att barnen har fått sin uppfattning och det är just då ny kunskap kan läras in, eftersom det sker  ackommodation. Ekvilibrium innebär balans mellan assimilation och ackommodation, där barnet skapar sig en uppfattning av sina tankar i förhållande till omvärlden.

Majoriteten av barn uppskattar musik och blir glädjefulla. Att arbeta med musik i språkfrämjande syfte skapar goda förutsättningar till att främja den språkliga utvecklingen hos barn. Vi har använt oss av kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. Samtliga förskollärare har en positiv inställning kring musikens användning i undervisningen. Ingen av förskollärarna arbetar specifikt med musik i språkutvecklande syfte men de kan se att arbeta med musik bidrar till och fungerar som språklig stimulans. På förskolan Månen har förskollärarna observerat att barnen blir mer glädjefulla när det används musik i undervisningen. De har lyft fram musikens positiva påverkan till ledningen som stöttat förskollärarna på Månen att starta upp en gemensam musikstund där alla barnen på avdelningarna kan närvara. Förskollärarna på Månen känner fullt förtroende för ledningen och menar om de ger en motivering till varför de ska arbeta med ett specifikt material och ämnesområde i undervisningssyfte stöttas de av ledningen. På förskolan Solen har förskollärarna inte ställt frågor till ledningen om musik i undervisningen men de arbetar kontinuerligt med musik dagligen utifrån barnens intresse och behov. Slutsatsen av vår studie är att förskollärarna inte har arbetat med musik i språkfrämjande syfte, men de har varit medvetna om att det är ett bra komplement att använda  för att utveckla barnens språk.

Nyckelord: kvalitativ metod, musik, språkutveckling, undervisning 

Syftet med studien är att undersöka hur språkfrämjande arbete uttrycks i musikundervisning i förskolan. Studien utgår efter hur förskollärarna arbetar med musik i språkutvecklande syfte, hur musikundervisning utformas i verksamheten samt hur pedagogerna reflekterar på sina möjligheter att undervisa i musik utifrån egna kompetenser. Studiens teoretiska perspektiv tar avstamp i Jean Piagets kognitiva utvecklingsteori och begreppen assimilation, ackommodation och ekvilibrium som han grundar sina resonemang på. Assimilation innebär att barnen först skapar sig en uppfattning och gör det i handling innan de tar till sig ny kunskap, nästa steg blir att barnen har fått sin uppfattning och det är just då ny kunskap kan läras in, eftersom det sker  ackommodation. Ekvilibrium innebär balans mellan assimilation och ackommodation, där barnet skapar sig en uppfattning av sina tankar i förhållande till omvärlden.

Majoriteten av barn uppskattar musik och blir glädjefulla. Att arbeta med musik i språkfrämjande syfte skapar goda förutsättningar till att främja den språkliga utvecklingen hos barn. Vi har använt oss av kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. Samtliga förskollärare har en positiv inställning kring musikens användning i undervisningen. Ingen av förskollärarna arbetar specifikt med musik i språkutvecklande syfte men de kan se att arbeta med musik bidrar till och fungerar som språklig stimulans. På förskolan Månen har förskollärarna observerat att barnen blir mer glädjefulla när det används musik i undervisningen. De har lyft fram musikens positiva påverkan till ledningen som stöttat förskollärarna på Månen att starta upp en gemensam musikstund där alla barnen på avdelningarna kan närvara. Förskollärarna på Månen känner fullt förtroende för ledningen och menar om de ger en motivering till varför de ska arbeta med ett specifikt material och ämnesområde i undervisningssyfte stöttas de av ledningen. På förskolan Solen har förskollärarna inte ställt frågor till ledningen om musik i undervisningen men de arbetar kontinuerligt med musik dagligen utifrån barnens intresse och behov. Slutsatsen av vår studie är att förskollärarna inte har arbetat med musik i språkfrämjande syfte, men de har varit medvetna om att det är ett bra komplement att använda  för att utveckla barnens språk.

Nyckelord: kvalitativ metod, musik, språkutveckling, undervisning   

Abstract

Studiens syfte är att undersöka vilka strategier och tekniker pedagoger beskriver att de använder sig av för att inkludera alla barn i leken med utgångspunkt i begreppet “alla får vara med”. Varför vi har valt att fokusera på pedagogers förhållningssätt till barns lek är för att vi vill synliggöra vilka strategier och tekniker pedagoger beskriver att de förhåller sig till när de ska inkludera barn i lek. Studiens teoretiska utgångspunkt är fenomenologin och fenomenet “alla får vara med” som är en kvalitativ metod som fokuserar på hur människor upplever olika fenomen utifrån sina egna erfarenheter och sin egen livsvärld. Sju pedagoger har fått svara på fiktiva case som är utformade för att kunna ge oss information vi eftersöker. Resultatet visar att pedagogers strategier och tekniker kring hur de inkluderar barn i lek skiljer sig beroende på bland annat pedagogers egna erfarenheter och livsvärldar. Resultatet visar också att respondenternas syn på fenomenet “alla får vara med” grundar sig i att respondenterna anser att förskolan ska vara en plats för alla, där ingen exkluderas och att alla får vara med och leka. 

ABSTRACT 

Detta examensarbete behandlar sex förskollärares syn och erfarenheter kring anknytning i förskolan. Det lyfts möjligheter samt begränsningar för förskollärare men även hur anknytning och anknytningsteorerier lyfts i verksamheten. Intervjuerna utfördes på deras arbetsplatser, för att få fram förskollärarnas tankar och erfarenheter. Empirin analyserades utifrån anknytningsteorier och de teoretiska begreppen. Utifrån studien har man kunnat se att samtliga förskollärare som intervjuades arbetar för att verksamheten ska fokusera på barnet och barnets behov av trygghet. Men studien visar även på att det finns begränsningar i verksamheten för förskollärare att uppnå anknytningen. Begränsningarna handlar delvis om förskollärarnas utbildning i relation till anknytning, men även hur verksamheten ser ut och är utformad. Detta har då gjort att förskollärarna har olika strategier för att skapa en trygg miljö för barnen i verksamheten. Vilket studien visar på att förskollärarna gör på olika sätt utifrån deras egna tankar och erfarenheter. 

Studiens metod är kvalitativa intervjuer med sex förskollärare. Iintervjuerna och i analysen framkommer samstämmig syn hos förskollärarna gällande trygg anknytning och dess betydelse i verksamheten. Den trygga anknytningen beskrivs som grunden för både utveckling och lärande men även för barnens välmående, betydelsen av anknytning till pedagogerna är en samstämmig syn dock är det två av förskollärarna som anser att det kopplas till hemmet och barnets vårdnadshavare. Förskollärarna beskriver hur de arbetar med att tillgodose barnets behov av trygghet och relationer. De använder liknande strategier och beskriver att de alltid sätter barnets behov i centrum. I strategier tar de upp begrepp som lyhördhet, närhet, tillgodose, empati och öppenhet. Dock beskriver de att de möter svårigheter i verksamheten kring kunskaper hos kollegerna. Att det saknas kunskap och de saknar stöttning samt utbildning inom området. 

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare planerar och genomför matematikundervisning samt hur de förhåller sig till förskolans läroplan. Studien genomfördes med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare från olika förskolor. Materialet analyserades utifrån den sociokulturella teorin samt Bishops sex matematiska aktiviteter som teoretiska begrepp. Studiens motiv grundar sig i att Skolinspektionens granskningsrapport visade att vissa matematiska mål inte blir synliga i förskolan och att verksamheten inte är tillräckligt målstyrd, vilket gör att barn missar tillfällen att utvecklas utifrån läroplansmålen. Studiens resultat visar olika förutsättningar för matematikundervisning, varav de viktigaste var språk, material samt lek. Resultatet visar även att matematik finns i alla möjliga situationer och ofta vävs in i många olika undervisningar. Något som också framkom av empirin var förskollärarens uppgift att synliggöra, konkretisera samt kommunicera kring matematiska begrepp. Denna studie kan bidra med en inblick i hur förskollärare arbetar med matematik i förskolepraktiken.