Anton Nilsson (1887–1989) är en av den svenska arbetarrörelsens mest kända personer och en framträdande aktivist med status av ikon. Medlem av den ungsocialistiska rörelsen i arbetarstaden Malmö placerade han i samband med en omfattande hamnarbetarkonflikt i de svenska hamnarna en bomb på logementsfartyget Amalthea som hyste 73 engelska strejkbrytare. Anton Nilsson dömdes till döden i en efterföljande rättegång, men efter omfattande protester, också utomlands, omvandlads dödsstraffet till livstids straffarbete. I samband med den första socialdemokratiska/liberala regeringen gavs han amnesti 1917 och släpptes ur fångenskapen. Midsommarafton 1919 tog Anton Nilsson ett internationellt flygcertifikat och med det begav han sig till den unga sovjetstaten och blev flygare i Röda armén.

This is an homage volume to Roger Johansson, professor of history with didactic focus at Malmö University and professor of educational sciences at Lund University. The book's chapter covers a wide range of topics and approaches to history and history didactics, which illustrates Johansson's multifaceted work as a researcher, teacher and popular educator.

Monument och minnesplatser skapade av personer och organisationer i strid med eller utan godkännande från myndigheter är ett fenomen som finns på många olika platser och i olika kontexter. I artikeln benämns dessa platser som ”icke-auktoriserade minnesplatser”, men som tydliggörs i diskussionen är det ofta en flytande gräns där organisationer och rörelser på olika sätt kämpar för att låta sin minneskultur och minnesplatser ta utrymme i det urbana rummet. Ibland vill de skapa officiellt godkända minnesplatser men misslyckas, ibland skapas minnesplatser i direkt opposition och som en motståndshandling. Texten utgår från två empiriska exempel, Malmö och Buenos Aires i Sverige respektive Argentina.

Syftet är att undersöka hur sociala rörelser och organisationer på olika sätt använder minnesplatspraktiker för att mobilisera människor till stöd för sina samtida politiska krav, och hur samtida politiskt arbete sammanvävs med minneskultur. Det sker naturligtvis även på många andra sätt än genom minnesplatser i det fysiska rummet, och gränserna mot andra praktiker, såsom diskursiva interventioner, opinionsbildande och kampanjer i sociala medier är som vi ska se ofta flytande.

Undersökningen utmynnar i fyra resultat:

För det första att de icke-auktoriserade minnesplatserna ofta kan ha en radikal mobiliserande potential för de sociala rörelserna, särskilt när de inte förvisas till perifera platser eller kyrkogårdar. Genom att befinna sig i vardagen och på centrala platser i staden blir de återkommande påminnelser om det som hänt, och om de också kopplas till aktuella politiska projekt blir de påminnelser om vad som borde hända i framtiden. Det blir en kamp mot desmemoria genom att ockupera det urbana rummet.

För det andra, monumentens lokala och rumsliga karaktär. Även om vissa minnesplatspraktiker reproduceras och sprider sig över världen, som siluetterna skapade i el siluetazo, så är det som ”aesthetic takeover” av det urbana rummet de framför allt fyller en funktion. Det gör att minnesplatspraktiker behöver diskuteras och förstås som lokala urbana praktiker, vilka naturligtvis befinner sig i dialog med nationell och internationell inspiration.

För det tredje, hur icke-auktoriserade minnesplatser och de som skapar dem ständigt är inbegripna i en kamp för dess existens. Ofta tillkommer de i strid med lagar och regler för hur det urbana rummet får användas, och i konflikt med olika aktörers uppfattningar om vilka som får ta plats och bli synliggjorda i detsamma. Stad, stat och politiska motståndare kan i olika lägen försöka angripa och förstöra dem, och det händer också. Ibland är det regler och byråkratiska skäl, ibland medvetna försök att skapa icke-minne, desmemoria. Det är därför inte underligt att många sociala rörelser eftersträvar att få auktoriserade minnesplatser.

För det fjärde finns det hela tiden en flytande gräns mellan de auktoriserade och de icke-auktoriserade minnesplatserna. Att lyckas ta över institutioner och erövra platser ger ett större utrymme för de sociala rörelserna, det skapar större synlighet och påminner stadens invånare om rörelsens existens och politiska projekt.

Cities are places of constant contradictions – on the one hand culturally rich and diverse places with interesting entanglements of social and spatial relations, on the other hand sites of inequality, segregation and conflict. There are obviously various and sometimes opposing understandings, narrations and representations of a city. From an urban history perspective, it is adequate to critically ask: how do historymaking and representations of a city’s past contribute to create cities and trajectories of urban development? To understand this, we need to pay attention to how urban phenomena are historicised, categorised, preserved and used in official history, and in urban planning. How cities are narrated and projected will influence what kind of city it is possible to imagine, what is understood as problematic, and consequently how and for whom cities are planned and developed. This correlation between history and future-making places questions of power at the centre of urban history and development. This anthology has its origin in the conference Creating the City. Identity, Memory and Participation, in Malmö, Sweden, 9-10 February 2017, arranged by the Institute for Studies in Malmö’s History (IMH) – a research institute affiliated with the Urban Studies department at Malmö University. The conference gathered scholars from various disciplines, such as history, anthropology, literature, geography, sociology, political science and media and communication; and practitioners as archive and museum professionals, urban planners, architects and artists.

Cities are places of constant contradictions – on the one hand culturally rich and diverse places with interesting entanglements of social and spatial relations, on the other hand sites of inequality, segregation and conflict. There are obviously various and sometimes opposing understandings, narrations and representations of a city. From an urban history perspective, it is adequate to critically ask: how do historymaking and representations of a city’s past contribute to create cities and trajectories of urban development? To understand this, we need to pay attention to how urban phenomena are historicised, categorised, preserved and used in official history, and in urban planning. How cities are narrated and projected will influence what kind of city it is possible to imagine, what is understood as problematic, and consequently how and for whom cities are planned and developed. This correlation between history and future-making places questions of power at the centre of urban history and development. This is the introduction to an anthology that has its origin in the conference Creating the City. Identity, Memory and Participation, in Malmö, Sweden, 9-10 February 2017, arranged by the Institute for Studies in Malmö’s History (IMH) – a research institute affiliated with the Urban Studies department at Malmö University. The conference gathered scholars from various disciplines, such as history, anthropology, literature, geography, sociology, political science and media and communication; and practitioners as archive and museum professionals, urban planners, architects and artists.

This article aims to analyse the changes in migration regimes in Sweden over the period 1739–1982. We have chosen to divide this into four periods where each is characterized as a specific regime: the pre-industrial period (1739–1860), the laissez faire period (1860–1932), the rising ambitions period (1932–1951) and the Rehn-Meidner period (1951–1982). These four periods reveal different approaches held by the state regarding labour migration and housing. During the pre-industrial period, rules and regulations hindered mobility and aimed to keep the labour force in agriculture. During the laissez faire period, migration increased, but construction and housing was largely left to the market. During the rising ambitions period, a laissez faire approach was maintained towards migration, but both the government and non-profit organizations became increasingly involved in housing. During the Rehn-Meidner period, internal migration was stimulated, and in the course of ten years, one million homes were built with government support. The differences between the periods are not clear-cut. There were dual and contradictory ideas and policies during each period. This duality provides an important theoretical starting point for this study. Other significant starting points are the long-term perspective taken and the idea that these periods can be analysed as regimes. 

This article describes and analyses by whom, in what ways and with what consequences migrant reception was performed in Malmö during the period 1945–1970 and how this changed over time. Inspired by Carol Bacchi’s ‘what’s the problem represented to be’ (wpr) approach, the article analyses the shifting problematisations of migrant reception in Malmö, and argues that there were two decisive shifts in Malmö’s migrant reception policy. With the help of Robert Miles’ concept of racialisation, the article shows that different migrant groups were racialised in different ways, depending on how they were depicted by the Swedish society. We also identify a gendered racialisation as women and men were racialised differently.

The aim of this study is to examine how teachers understand interactive methods in history education in secondary and upper secondary school. The study is based on learning theories by Lev Vygotskij, John Dewey and Jean Piaget on how different interactive teaching methods can enhance pupils’ literacy. The method used is a qualitative study which is analyzed inductively through thematic strategy. The findings show how teachers perceive the usefulness in interactive methods and its role in improving literacy in historical concepts.

Trepartsamtalet. 15 inspelade videosamtal mellan lärarstuderande, handledare och besökande vfu-lärare.

Studien syftar till att förstå attityder och upplevelser hos medarbetare inom social omsorg gällande en personlig relation med deras närmaste chef samt vad denna relation har för betydelse för medarbetarens sociala arbetsmiljö, samt dennes önskan att stanna kvar på arbetsplatsen. Genom semistrukturerade intervjuer med medarbetare inom social omsorg har dessa fenomen undersökts i denna studie. Det empiriska materialet har studerats med stöd av framförallt LMX-teorin och teorier om vänskap.

Resultatet visar att medarbetare inom social omsorg inte har en önskan om en vänskapsrelation med sin närmaste chef men att de värdesätter en relation med sin närmaste chef som präglas av drag som typiskt återfinns i en vänskapsrelation - tillit, öppenhet, omtanke och lyhördhet. Vidare visar studien att risken för särbehandling ökar på arbetsplatsen om privata vänskapsrelationer uppstår mellan chef och medarbetare. De roller som finns på arbetsplatsen används av medarbetare för att kunna förhålla sig professionellt under arbetstid men även för att kunna skydda sig från att ha konkurrerande lojaliteter mellan vänner och arbetsuppgifter. 

Den nya gymnasieskolans historiska kontext. 1960-tal.

About the military shootings in Ådalen, Sweden 1931

Ett lokalt drama och en tragedi som genast fortplantades, och blev en konfliktfylld nationell vridningspunkt i en händelsekedja som skulle förändra villkoren på svensk arbetsmarknad och kasta om dittillsvarande politiska mönster och lojaliteter i svensk inrikespolitik. Händelsen gav eko, levde vidare, också utanför landets gränser, och ställde viktiga frågor: om maktens anspråk och gränser för att upprätthålla ordning, om vems ordning och på vems villkor, om medborgarnas förtroende och om statens och myndigheternas neutralitet i sociala konflikter. Dessa är fundamentala och principiella frågor för ett samhälle att ställa och har ständigt återkommit i debatter, skapat spänningar och laddade konflikter inför öppen ridå. Ådalen är en dåvarande, en närvarande och en ständigt aktuell historia.

Ett tvärvetenskapligt projekt med 39 forskare och 3 bildredaktörer för att beskriva och problematisera Malmös utveckling åren 1990-2020.

En bred översikt över Malmös utveckling åren 1990-2020, en diskussion om hur man kan förstå och forska om en stad, samt en genomgång av de tidigare utgivna banden i serien malmö stads historia.

En genomgång av utvecklingen inom skolväsendet i Malmö åren 1990-2020. En kvalitativ och kvantitativ studie.

About the pre history and the formation of Malmo University

En studie över Malmö universitets förhistoria, tillkomst, utveckling fram till 2020

In October 2019, Zlatan Ibrahimović, the most successful and famous Swedish football player ever, was honoured with a monument by the Swedish Football Association and the city of Malmö. Born in Malmö in 1981, Ibrahimović grew up in a migrant area of the city (Rosengård). Growing up, he played football in local teams, and at the age of 19 he was sold by Malmö FF to Ajax for the highest transfer fee ever in Sweden. However, when Ibrahimović unexpectedly entered as an investor in rivalling Stockholm-based football club Hammarby in November 2019, he challenged local identities: The place is the team, the team is the family, and betrayal of the place and the team is a betrayal against the family. The monument was soon vandalized and taken down, facing an uncertain future. The aim of this article is to understand the different interpretations, eruptions of emotions, and conflicts that the monument of Zlatan Ibrahimović raised. As a theoretical frame, three disciplinary perspectives will be used: a cultural historical and a historical didactic perspective, with the intention of understanding the motives and signals send and received through public art in the city space area; a second perspective with a focus on the special use of history in sport, where gender and nation form an interpretive framework in this study; and finally, a third ethnological perspective based on ‘scaling’, where a monument as a social phenomenon can change meaning depending on geographical scale from district to city to nation and a global scale. 

I kapitlet rdogörs för tillkomsten och diskuteras hur man kan förstå konflikterna kring monumentet över Zlatan.

Syftet med studien var att ta reda på hur lärare i årskurs 2-3 undervisar om klimatförändringar inom No-ämnet, samt att skapa mer kunskap om vilka eventuella utmaningar lärare möts av när de undervisar inom ämnet. Studien är gjord av data i form av en enkätundersökning med 11 deltagare innehållandes fyra slutna och fem öppna frågor. Resultatet sammanställdes genom en tematisk analys och visade att den vanligaste metoden för undervisningen inom området var olika former av samtal tätt följt av läromedel så som bilder, texter och informationsfilmer. Vidare visade resultatet att lärare genom undervisningen ville skapa medvetenhet om klimatförändringar hos elever och ge verktyg till att påverka. En viktig del inom undervisningen var även att ta ner ämnets komplexitet på elevernas nivå. Resultatet visade att respondenterna ansåg att eleverna visade intresse för ämnet vilket gjorde det enklare att undervisa inom. Respondenterna såg även utmaningar med ämnet vilket handlade om svårigheten med ett föränderligt ämne samt att det fanns en rädsla för att skapa oro hos eleverna. 

Den här rapporten är en delrapport inom ramen för det Vinnovafinansierade projektet Strategiska partnerskap för effektiv och transparent samverkan (Spets) och belyser Malmö universitets samverkan med organisationer inom den idéburna sektorn. Rapporten bygger på en intervjustudie med tio idéburna organisationer, och speglar samverkan med Malmö universitet ur deras perspektiv: vilken samverkan som bedrivs, vad den ger organisationerna, utmaningar och hinder samt möjlighet för utveckling av samverkan, till exempel genom ett strategiskt partnerskapsavtal.Rapporten visar att det på Malmö universitet sker en hel del samverkan både kopplat till forskning, utbildning och nyttiggörande och att denna samverkan när den sker i relation till idéburen sektor främst är kopplad till tre av universitetets fakulteter – Fakulteten Kultur och samhälle, Fakulteten Hälsa och samhälle samt Fakulteten Lärande och samhälle. De intervjuade organisationernas motiv för samverkan med universitetet varierar, och undersökningen indikerar att organisationerna ser samverkan som ett sätt att fylla behov av kunskap och kompetensförsörjning, att genom vänlig kritik stimulera till nytänkande, samt att ge organisationerna ökad legitimitet i deras arbete för samhällsförändring. Undersökningen visar att det finns behov av ökad systematik i samverkan och att mer skulle kunna göras för att stärka samverkan kring forskning och utbildning. De intervjuade organisationerna lyfter behovet av mer forskning om och tillsammans med den idéburna sektorns organisationer och behovet av mer samverkan kopplat till studenters uppsatser och praktik. Här finns en möjlighet att möta organisationernas behov av kunskap, kompetens och framtida personal. Det finns även ett behov av fler arenor för möten, gärna regelbundet återkommande, mellan universitetet och den idéburen sektor, och organisationerna efterlyser även generellt ökade kunskaper om den idéburna sektorns särart, förutsättningar och behov, inom akademin såväl som i samhället i stort. Undersökningen belyser även behovet av utökat stöd och finansiering för forskare som samverkar med idéburen sektor, då finansiering av samverkan är ett särskilt problem.

Var i Malmö träffades män för att ha sex med varandra på 1910-talet? Vad gjorde bögar och lesbiska för att skapa uppmärksamhet på Folkfesten i Pildammsparken under 1970-talet? Hur upplevdes ankomsten till Malmö för Sveriges första homosexuella anhöriginvandrare? Vilka var de hetaste queerpunkbanden på malmöscenen under det härjiga 2010-talet? 

Dessa och många andra frågor får sina svar i Queera historier från Malmö. Här samlas 20 berättelser om människor, organisationer och händelser som på olika sätt expanderar, utmanar och skriver om stadens historia. Det är en bok om det förflutna, sprungen ur samtiden som blandar akademiska skribenter med aktivister i dagens HBTQI-organisationer. Med avstamp i samtiden och den nära dåtiden söker sig texterna bakåt genom decennierna och århundradena, då HBTQI-liv var förbjudet, sjukdomsklassat och stigmatiserat. Fram tills nu har det saknats en historieskrivning om HBTQI-liv som geografiskt berör Malmö och södra Sverige, varför boken gör ett banbrytande arbete av synliggörande.

Det här är en bok som väljer det spretiga och motstridiga framför en enhetlig och konfliktdöljande historieskrivning, i fast förvissning att sådana berättelser förmår fånga mer och kanske också ge en mer sann bild av det förgångna. Det blir en bok som fångar Malmös vibrerande aktiva och mångfacetterade HBTQI-rörelser i all dess mångfald och brokighet.

För många Malmöbor var det en sorglig dag då färjetrafiken upphörde. Under nästan fyrtio år var en tur till Dragör något man gjorde för att göra inköp, strosa i de gamla gränderna, äta söndagsmiddag, ta en kvällstur för att fira någon begivenhet eller så var det starten på en bilresa. I detta arbete vill vi utforska färjeförbindelsen (den från 60-talet och framåt) och dess betydelse för Öresundsregionen – vilka reste ombord, vilka jobbade ombord, och hur påverkade båttrafiken regionen? På så sätt hoppas vi bidra till en ökad förståelse över färjetrafikens betydelse på en mesonivå (i relation till de samhällen som den trafikerade), och hur förbindelsen i sig var utformad på en mikronivå (ombord på färjorna i sig).