Denna rapport har som syfte att kartlägga kunskapsområdet sexualitet och samlevnad i svensk lärarutbildning 2016 med särskilt fokus på hiv, STI och SRHR. Resultatet visar att det finns skillnader mellan olika lärosäten, såväl i antal förekomster av indikatorer för kunskapsområdet i olika kurser som på olika utbildningsprogram och stadier. Flera lärosäten har kursplaner som skriver fram ett omfattande innehåll som rör kunskapsområdet sexualitet och samlevnad, medan andra lärosäten presenterar kursplaner med ett betydligt mer begränsat innehåll.
I resultatdiagram synliggörs tydligt två kluster av indikatorer med höga antal förekomster i kursplanerna. Det ena klustret av indikatorer är etik, genus, demokrati, normer, normkritik, det andra värdegrund, barnkonventionen, mänskliga rättigheter, diskriminering och kränkande behandling. Dessa indikatorer förekommer vanligtvis i utbildningsvetenskapliga kurser på alla nivåer samt i olika samhällsorienterande kurser och i akademiska ämneskurser som historia, religionsvetenskap och samhällsvetenskap. Indikatorer som hivprevention, STI, graviditet och preventivmedel saknas helt i de undersökta kursplanerna, i både grundlärarutbildning och ämneslärarutbildning. De förekommer inte heller i biologi, naturkunskap eller i de naturorienterande ämnena för grundlärare i årskurserna 4-6.
Utifrån kartläggningens resultat 2016 föreslås följande:
1. Kunskapsområdet sex och samlevnad behöver ringas in så att åtminstone en slags baskurs innehållande moment som rör stora delar av indikatorerna i denna kartläggning kan konstrueras. Denna bör vara obligatorisk för alla blivande lärare.
2. I enlighet med januariöverenskommelsen om att sex- och samlevnadsundervisning ska bli obligatorisk på alla lärarutbildningsprogram bör UKÄ lägga till ett examensmål, som behandlar kunskapsområdet sexualitet och samlevnad i examensordningen för lärarutbildningar för alla olika stadier inom den svenska skolan. Examensmålen bör omfatta såväl kunskap om och förståelse av sexualitet och forskningsbaserad undervisning, som färdighet och förmåga att undervisa om kunskapsområdet. (Ett examensmål om kunskapsområdet lades till i september 2020.)
3. För att tillgodose god kvalitet och gedigen kompetens hos såväl lärarutbildare som lärarstudenter behövs kontinuerliga och fördjupade utbildningsinsatser.
4. Ett nationellt centrum för kunskapsområdet sexualitet och relationer föreslås. Detta centrum bör vara ämnesövergripande och tvärvetenskapligt samt också fokusera på didaktik. Ett sådant centrum skulle kunna utgöra ett kunskapsstöd för lärarutbildningarna, särskilt under den inledande fasen, när sexualitet och relationer ska bli obligatoriskt och etableras på alla lärarutbildningar. Ett sådant centrum skulle öka möjligheten att alla lärarutbildningarna bygger upp och har tillräckligt hög kompetens inom kunskapsområdet. Ett nationellt centrum skulle dessutom vara ett stöd för verksamma lärare och skulle även kunna erbjuda fortbildning.
5. För att utveckla kunskapsområdet sexualitet och samlevnad behövs ny och aktuell forskning som också kopplas till internationell pågående forskning. Denna forskning kan vara både ämnesinriktad och skolinriktad och av både kvantitativ och kvalitativ art.
6. Den osäkerhet som lärare enligt Skolinspektionens rapport har när det gäller att undervisa om normer och om hbtq-frågor visar att lärarutbildningarna måste ha tydliga inslag som ger kunskaper om hur olika normer kan påverka och begränsa eleverna och även deras lärande.
Avslutningsvis visar resultatet av kartläggningen från 2016 en bild av att kunskapsområdet sexualitet och samlevnad förekommer i alla programutbildningar för blivande lärare. Dessutom visar kartläggningen hur kunskapsområdet uttrycks i kursplaners olika delar genom förekomsten av antalet indikatorer enligt konstruktiv länkning. Tillsammans med de sex förslagen på åtgärder ovan kan därmed kartläggningens syften anses vara uppnådda.