Övervikt och fetma under barndomen är ett globalt hot mot folkhälsan. Det är välkänt att såväl övervikt som fetma i ung ålder har samband med ett flertal samverkande sjukdomar och en ökad dödlighet i vuxen ålder. Ärftlighet, i kombination med barnets fysiska utveckling, levnadsmiljö och kultur, är bidragande faktorer till en begynnande övervikt. Icke-ärftliga komponenter, såsom ohälsosamma kost- och aktivetsmönster, är miljöfaktorer som kan förebyggas innan dessa (o)vanor blir etablerade hos barnet. Det är därmed viktigt att inleda det förebyggande arbetet så tidigt som möjligt.
Tidigare forskning har visat att det existerar flertalet hinder för en effektiv handläggning av detta, oftast långvariga tillstånd, och att just barn i förskoleåldern är en bortglömd och under-studerad grupp. Syftet med denna avhandling var att undersöka hur sjuksköterskor bedriver det förebyggande arbetet mot barnövervikt och barnfetma inom barnhälsovården (BHV). Den undersöker även riskfaktorer hos föräldrar, som är relaterade till övervikt och fetma hos deras barn i förskoleåldern. Syftet med den första studien (Studie I) var att belysa uppfattningar av barnövervikt och barnfetma hos sjuksköterskor inom BHV. I denna studie genomfördes personliga intervjuer med 18 sjuksköterskor på 17 olika BHV-enheter i södra Sverige. Av de intervjuade sjuksköterskorna var tio barnsjuksköterskor, fem distriktssjuksköterskor och tre både barn- och distriktssjuksköterskor. Intervjuerna var halvstrukturerade och följde en fenomenografisk ansats. Analysen av intervjuerna resulterade i elva olika uppfattningar, vilka bildade fyra olika beskrivande kategorier; ”Uppfattningar om barnövervikt ändras”, ”Övervikt hos yngre barn ett försummat problem”, ”Övervikt ett känsligt ämne” och ”Betydelsen av familjens livsstil”. Resultatet visar att sjuksköterskor inom BHV uppfattade övervikt och, framför allt, fetma hos barn, som ett omfattande och allvarligt hälsoproblem, huvudsakligen orsakat av föräldrarnas livsstil. Övervikt under spädbarnsåldern samt under förskoleåldern uppfattades vara ett mindre bekymmer. Sjuksköterskorna uppfattade det som ett provocerande och känsligt problem. Denna studie, liksom den påföljande studien är av kvalitativ karaktär.
Studie II, avsåg att belysa och beskriva hur sjuksköterskor inom BHV uppfattar sitt förebyggande arbete med övervikt och fetma hos barn inom BHV. Intervjuerna med sjuksköterskorna i studie I fortsatte, men med en ny frågeställning, vilken belyste sju olika uppfattningar, ur vilka två beskrivande kategorier slutligen framträdde; ”Interna hinder mot sjuksköterskors arbete med övervikt hos barn” samt ”Externa hinder mot handläggandet av barnövervikt”.
Resultatet visar att sjuksköterskors preventiva arbete inom BHV uppfattades vara komplicerat och ansträngt på grund av olika hinder. Sjuksköterskors preventiva arbete påverkades av faktorer som kunde länkas till personliga egenskaper och kunskapsbrist (interna hinder) samt resursbrist (externa hinder). Hinderna påverkade deras förmåga att bedriva det förebyggande arbetet.
Den tredje och den fjärde studien (Studie III och IV), baseras på en tvärsnittsstudie, vilken genomfördes som en enkätstudie. Enkäterna sändes via post till ett slumpmässigt urval av familjer, bestående av föräldrar till barn i förskoleåldern registrerade på ett urval av BHV-enheter i södra Sverige. Deltagarantalet var 598 föräldrar totalt, fördelat mellan 255 pappor och 343 mammor till 372 barn, det vill säga 372 familjer. Av de föräldrar som besvarade enkäten var 82 % mellan 35-54 år, 61 % födda i Sverige, 14 % var födda i Europeiska länder utanför Norden och 15 % var födda utanför Europa. Av de utlandsfödda hade 55 %bott i Sverige 5-14 år, 54 % av samtliga deltagare hade en universitets- eller högskoleutbildning, 90 % var gifta, 17 % var arbetslösa och 14 % hade en ansträngd ekonomi.
Målet med delstudie tre (Studie III) var att beskriva förekomsten av övervikt och fetma bland barn i förskoleåldern inom barnhälsovården i södra Sverige, samt att undersöka föräldrarnas BMI och socio- demografiska situation i förhållande till övervikt och fetma (mätt utifrån särskilda BMI-värden för barn och för kön, s.k. iso-BMI) hos deras 6-åriga barn i ett mångkulturellt sammanhang.
Beskrivande analyser användes för att presentera förekomsten av övervikt och fetma hos föräldrar och deras barn. För att uppskatta sambanden mellan föräldrars socio- och biodemografiska faktorer och för att kunna beräkna barnens risk för övervikt och fetma, användes statistiska samvariationsanalyser. Resultatet visar att förekomsten av övervikt och fetma hos barn var 14.5 %, 56.0 % hos pappor samt 36.5 % hos mammor. Barn till utlandsfödd(a) förälder/föräldrar hade en påvisad fyrfaldig ökad risk att drabbas av övervikt eller fetma. En ansträngd ekonomi hos pappor kunde också relateras till en ökad risk för övervikt eller fetma hos barn. När de båda föräldrarnas sammanvägda resultat justerades för potentiella felkällor kvarstod utlandsfödda föräldrar som den starkaste riskfaktorn för övervikt eller fetma hos barn.
Avslutningsvis, den fjärde och sista delstudien (Studie IV) hade som avsikt att undersöka föräldrars levnadsvanor som riskfaktor för övervikt och fetma hos barn i förskoleåldern. Sambandsanalyser på enskilda föräldrar indikerade att det fanns tendenser som påvisade att pappor som rökte dagligen och mammor som var fysiskt inaktiva utgjorde en ökad risk för övervikt eller fetma hos deras barn. Det finns ett behov av att komplettera specialistsjuksköterskors kunskaper inom BHV genom fortlöpande utbildning om barnövervikt och viktutvärdering, med tyngdpunkt på det yngre barnet. Denna avhandling pekar också på att det föreligger ett behov att bättre förbereda verksamma sjuksköterskor samt specialistsjuksköterskestudenters kliniska skicklighet gällande mötet med familjer och barn som är i riskzonen för övervikt och fetma. Detta kan genomföras genom att öka deras medvetenhet om övervikt hos yngre barn. Barnövervikt borde erkännas och prioriteras i BHV och likaså borde implementeringen av forskningsresultat prioriteras i det kliniska arbetet. Detta eftersom identifieringen av risk faktorer kan hjälpa hälso- och sjukvårdspersonal att identifiera och ringa in barn i riskfyllda familjemiljöer. Sjuksköterskor bör samtidigt vara medvetna om de sociokulturella faktorer, som kan påverka deras, men även i hög grad föräldrars, syn på definitionen av en hälsosam vikt hos barn.