Arbetet omfattar två delar. Den första delen kommer att fokusera på den kommunikationsprocess som genomfördes under projekttiden för Malmö universitets byggnad Niagara samt de kommunikationsverktyg som nyttjades i kommunikationsprocessen. Den andra delen handlar om hur resultatet blev efter bytet av kontorstyp, personalens upplevelser och påverkan av arbetsmiljön. För att undersöka detta gjordes en fallstudie av byggnaden Niagara på Malmö universitet. Studien visar även hur kommunikationen såg ut under projekttiden, d.v.s. från arkitekttävlingens start 2009 till invigningen 2015. En litteraturstudie har pågått under arbetets gång och legat som grund till framtagning av relevanta intervjufrågor och har även används för att styrka och belysa aspekter som behandlas i diskussionen. För att få ett övergripande sammanhang användes flera metoder för att ge en mer rättvisande grund för analysen under den belysta tidsperioden, dessa var: enkätundersökningar, intervju och offentliga dokument. Resultatet visar att ett skifte mellan olika kontorstyper tar lång tid att organisera för att behålla en välfungerande arbetsmiljö. Det finns ingen mall för valet av kontorstyp utan det bör anpassas till den verksamhet som använder den, eftersom arbetsuppgifterna spelar stor roll för hur arbetsmiljön bör utformas. Arbetsmiljöns utformning påverkar hur kommunikationen sker, där fysiska förhållanden som privat eller publik tillgänglighet, rumslig öppenhet och avskildhet samt psykosociala förhållanden som samarbete, sociala kontakter och hälsa, spelar roll. Öppna kontorsmiljöer bygger på digitalisering, där material sparas elektroniskt och utrymmet för analog förvaring försvåras. Den akademiska världen verkar inte vara helt mottaglig för ett papperslöst utvecklingsskede än.