Stater som har förmågan att använda en kombination av sensorer och långdistansrobotar för att hindra antagonister från att operera inom en exkluderingszon, eller "bubbla", i anslutning till sitt territorium sägs besitta avreglingsförmåga (eng. antiaccess/area denial, A2/AD). Denna studie analyserar Rysslands avreglingsförmåga och dess implikationer för Östersjöregionen. Rysslands förbättrade förmågor, samt dess påverkan på Natos möjligheter att förstärka och försvara de sårbara baltiska staterna i händelse av kris eller krig, har väckt mycket uppmärksamhet på senare år. Denna studie visar dock att denna förmåga inte är tillnärmelsevis lika oöverstiglig som den ibland framställs, i synnerhet när möjliga motåtgärder inkluderas i analysen. Särskilt markbaserade luftvärnssystem skapar i nuläget en mer begränsad exkluderingszon än vad som ofta antas och flera motåtgärder är möjliga. Erfarenheter från Syrien väcker också frågor om systemens faktiska förmåga i fält, jämfört med dess nominella förmågor. Sjömåls- och markmålsrobotar utgör ett större hot, men även här finns flera möjliga motåtgärder. Dynamiken i detta säkerhetskomplex påverkar även Sverige direkt och indirekt och är en av de huvudsakliga orsakerna till varför Sveriges säkerhet i ökande grad är sammanvävd med våra grannländers, och med den transatlantiska alliansen Nato.