The Swedish school system has undergone a significant change and development during the last 180 years. The Physical Education Teacher Education (PETE) has made its own development journey, from training gymnastics directors with a particular focus on floor gymnastics and fencing, to becoming a university education with its foundation in sports science.

Despite the significant changes in the school's governance and the development of PETE, the same development does not seem to have taken place for the professional practice of Physical Education (PE) teachers. The PE teachers seem to have difficulties formulating what the knowledge objective of the PE subject is. There also seem to be difficulties in formulating how learning in the PE subject should take place. A certain reproduction of traditional values takes place, and the PE teaching profession is described and experienced as marginalised. 

Based on this, the dissertation's aim is to create an understanding of the PE teachers’ pursuit of purpose and status and what that pursuit entails. To achieve this aim, two studies have been conducted. Based on the perspective that PE teachers function as street-level bureaucrats, the first study aims to understand what governs their professional practice and how they manage it. The aim of the second study is to understand which continuities exist in the language used about the PE teaching profession and what it means for the professional claims of the PE teaching profession.

By analysing the language within and about the PE teacher profession, the dissertation creates an understanding of PE teachers' pursuit of purpose and status and what that pursuit entails. The thesis shows that PE teachers in their professional practice are Problem Solvers, Comfort Creators and Organisers. It further identifies continuities in the language about the PE teacher profession gathered within the themes of Strength, Liveliness and Status. Finally, the dissertation describes how the PE teacher profession uses social closure in its professional claim.

Bakgrund. Idrottslärares status är lägre än den för lärare i teoretiska ämnen. Studier visar att det kan bero på att ämnet inte är ett kärnämne och på en osäkerheten om ämnets mål. Trots detta saknas kunskap om idrottslärares status vilket kan vara negativt både för ämnets rykte och för rekryteringen av nya idrottslärare. Syftet med denna studie är att bidra med ny kunskap om hur idrottslärarna på olika sätt försökt förhandla om sin status och vad det resulterat i.

Metod. En analys av tio historiska texter om idrottslärare och idrottslärarutbildningen gjordes för att identifiera hur idrottslärarna förhandlar om sitt yrke och dess status. Analysen gjordes i två steg: först en tematisk analys för att identifiera relevanta teman och sedan en analys för att urskilja hur social stängning används. Social stängning härstammar från professionsteori och är en metod för ett yrke att nå högre status. Den delas in i två typer, exkluderande och inkräktande stängning.

Resultat. Studien visar att idrottslärare försöker skapa ett yrke med högre status genom att använda exkluderande stängning på närliggande yrken, t ex genom  monopolisering av utbildning och yrkestitlar. De använder sig även av inkräktande stängning på högre stående professioner genom att försöka efterlikna deras utbildningssystem.

Konklusion. Genom att använda konceptet social stängning kan vi identifiera idrottslärares försök att skapa ett yrke med hög status, vilket kan leda till förmåner som högre lön och bättre rykte. Ett exempel är ambitionen att skapa en expertutbildning med specialistexamen genom vilken de kan få monopol på idrottslärartjänster i skolan. De har dock fortfarande svårt att skilja sitt yrke från andra närbesläktade yrken och kan därför inte skapa en tillräckligt exkluderande stängning i förhållande till konkurrerande yrken. Detta kan ses i idrottsämnets starka relation till föreningsidrott, vilket resulterar i svårigheter för idrottslärare att skapa exkluderande stängning mot idrottstränare. 

Introduction. Physical education (PE) teachers express that their professional status is lower than that of teachers in theoretical subjects. Studies shows that it might be because the subject is not a core subject and of the uncertainty about the subject's goals (James, 2011). Nonetheless, there is a lack of knowledge about PE teachers’ status which both can be negative for the reputation of the subject and the recruitment of new PE teachers. Using concepts of social closure when analyzing historical texts about PE teachers and physical education teacher education (PETE), the aim of this study is to contribute with new knowledge about how claims have been produced and reproduced over time and maintained an animated debate about PE teachers’ lack of status.

Methods. An analysis of ten historical texts about PE teachers and PETE was done, to identify how the PE teachers negotiate about their occupation and how that negotiation results in the use of certain social closures. The texts are written by PE teachers (n=5) and government officials (n=5). They range from the beginning of the 19th century to present day and describe partly the PETE and PE teachers of that time and partly make suggestions on how to make changes in PETE to acquire higher status for PE and PE teachers. The analysis is made in two steps: first using thematic analysis to identify relevant themes and then distinguish how the concept of social closure is used. Social closure is divided into two types, exclusionary and usurpationary closure, and is derived from theories of profession (Parkin, 1979). 

Results. The study shows that PE teachers try to create a higher status profession for themselves by using exclusionary closure on nearby occupations. They also use usurpationary closure on higher standing professions, partly through the monopolization of education and professional titles, and partly by trying to imitate the education systems of other professions. 

Discussion. By using the concept of social closure we can identify PE teachers attempts to create a high status occupation, which might lead to benefits as a higher salary and a better reputation. An example is the ambition to create an expert education with a specialist degree through which they can gain a monopoly over PE teaching positions in schools. However, they still have difficulties distinguishing their occupation from other closely related occupations and can therefore not create a sufficiently exclusionary closure in relation to competing occupations. This can be seen in PE´s strong relation with sports, which results in difficulties for PE teachers making exclusionary closure against sport coaches. They also use usurpationary closures when they imitate educational systems of professions that are considered having higher status. 

References. James, A. R. (2011). Introduction, Journal of Physical Education, Recreation & Dance, 82:6, 15-16

Parkin, F. (1979). Marxism and class theory: a bourgeois critique. London: Tavistock Publications

There is limited knowledge about PhD students’ backgrounds and how these backgrounds affect their research, particularly in sport sciences. Therefore, this study aims to contribute with knowledge about the backgrounds of sport sciences PhD students by investigating whether their backgrounds affect both becoming PhD students and how they conduct their research. Importantly, the study descriptively presents PhD students’ stories about their backgrounds and explores whether there are general themes in these stories. Guided by an auto-monographic approach, we asked PhD students at the Department of Sport sciences at Malmö University to “describe whether my background influenced me to become a doctoral student in sport sciences and whether my background affects my research.” Although the PhD students’ narratives include many perspectives and experiences, they also raise questions about the diversity of the group—they reveal a lack of cultural and socioeconomic diversity in the group. As a result, this article raises questions about whether “enough” is being done, by Malmö University and Department of Sport Sciences, to attract PhD students with different backgrounds.

Introduktion: Forskning visar att den dominerande aktiviteten i ämnet idrott och hälsa är bollspel och att hälsa, dans, orientering mm förekommer sparsamt. Vidare visar forskning att vissa idrottslärare bedömer grad av aktivitet samt närvaro.

Vad ligger bakom idrottslärarnas val att handla på detta sätt? Denna licentiatuppsats undersöker yrkesrollen idrottslärare för att försöka skapa förståelse för vad den innebär, och om det i den finns en förklaring till idrottslärarnas handlande. 

 Syfte och teoretisk ram: Syftet med studien är att skapa en förståelse för idrottslärarnas yrkesroll byggd på deras egna berättelser om sin vardag och hur de hanterar den.

För att kunna besvara studiens syfte har följande frågeställningar använts:

1.      Hur framställer idrottslärare sig själva som idrottslärare, vilka viktningar och målsättningar, problem och möjligheter ryms i deras berättelser? 

2.      Hur konstituerar sig idrottslärarnas vardag utifrån en bild av att idrottsläraren är en gräsrotsbyråkrat och skolan en organisation?

3.      Vilka roller framträder ur idrottslärarnas berättelser om deras handlande i yrkesutövandet?

Den teoretiska ramen är Michael Lipskys och Yeheskel Hasenfelds teorier kring läraren som gräsrotsbyråkrat (street level bureaucrat) och skolan som en human service organisation. Det finns enligt dem fyra huvudkategorier i beskrivningen av vad som konstituerar en lärare: att arbeta med människor, stor handlingsfrihet, otydliga mål samt brist på resurser. 

Metod: Åtta idrottslärare har varit deltagare i studien. Metod för empiriinsamling har varit intervjuer som genomförts med hjälp av en intervjuguide. Grunden för intervjuguiden var de teoretiska utgångspunkterna. Intervjuerna har analyserats utifrån de fyra kategorier som beskrivits i teorin.

Resultat: Idrottslärarna i studien berättar att mötet med människor är största anledningarna till deras yrkesval. Att arbeta med människor gör att ingen dag är den andra lik och kräver flexibilitet. Idrottslärarna säger att ämnet är synligt och taktilt, det gäller att skapa trygghet och ett tillåtande klimat i elevgruppen. De uttrycker sig både positivt och negativt kring handlingsfriheten då de är nöjda med möjligheten att anpassa undervisningen utifrån eget intresse men saknar återkoppling från skolledningen. Idrottslärarna beskriver att de upplever kursplanen som oklar. De uppger att de i första hand arbetar mot alternativa mål såsom att känna sig trygg, ha roligt och hitta en aktivitet att utöva på fritiden. Idrottslärarna förklarar att det råder brist på resurser vilket gör att de inte kan utföra alla de moment som de hade velat.

Utifrån de fyra kategorierna utvecklas tre roller som idrottslärarna tar: problemlösaren, trygghetsskaparen samt organisatören. Problemlösaren löser de problem, långsiktiga som kortsiktiga, som uppstår i vardagen. Rollen som trygghetsskapare behövs då idrottsämnets synlighet enligt idrottslärarna kräver trygghet hos eleverna för att de ska kunna prestera inför varandra. Organisatören behövs för att kunna organisera undervisningen utifrån de andra rollernas behov.

Diskussion och slutsatser: Den bild av en idrottslärare som framträder i min studie stämmer troligtvis inte överens med bilden av vad en idrottslärare ”ska vara”. Kanske handlar de som de gör för att de inte finner något annat sätt att utöva sitt yrke. Kan detta påverka idrottslärarutbildningen och i så fall hur?

En stor del av den forskning som görs på idrottslärare utgår ifrån styrdokumenten (t ex Ekberg, 2009; Londos, 2010; Svennberg m fl, 2017). Idrottslärarnas utsagor och praktik sätts i jämförelse med de tolkningar som forskarna gör av styrdokumenten och visar ofta att idrottslärarna gör ”fel”. Forskarnas tolkningar av styrdokumenten kan ses som ett facit och eventuella avsteg från dem anses vara problematiskt. I denna uppsats undersöks idrottslärarnas yrkesutövande från ett annat perspektiv än det som till stor del finns i tidigare forskning. Syftet med denna studie är därmed att skapa en förståelse för idrottslärarens yrkesroll byggd på deras egna berättelser om sin vardag och hur de hanterar den. Empiriinsamling har skett genom djupintervjuer med idrottslärare, där intervjuguiden skapats med hjälp av Michael Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrater och Yeheskel Hasenfelds (2010) teori om service-organisationer. Idrottslärarnas utsagor har sedan analyserats utifrån dessa teorier. Resultatet visar att idrottslärarna tar sig tre olika roller; problemlösaren, trygghetsskaparen samt organisatören. I rollen som problemlösare arbetar idrottslärarna dels med problem som uppstår här och nu, t ex oväntade situationer som uppstår i mötet med elever och som måste lösas, och dels med mer långsiktiga problem. Rollen som trygghetsskapare behövs då idrottsämnets synlighet enligt idrottslärarna kräver trygghet hos eleverna för att de ska kunna prestera inför varandra. För att skapa trygghet arbetar idrottslärarna bland annat med att försöka se varje elev, anpassa aktiviteter så att det passar den specifika gruppen och skapa rörelseglädje. För att klara av att anpassa undervisningen i enlighet med rollerna som problemlösare och trygghetsskapare krävs att idrottslärarna är organisatörer. Detta då de måste planera lektionerna för att nå alternativa mål (t ex trygghet, ha roligt och att hitta en aktivitet att utöva på fritiden) och organisera undervisningen med utgångspunkt i för få resurser, men också för att se varje elev. Bilden av idrottsläraren som problemlösare, trygghetsskapare och organisatör stämmer troligtvis inte med bilden av hur en idrottslärare bör vara. Men om idrottslärarrollen ser ut såhär, hur ska den framtida idrottsundervisningen i Sverige se ut? Kanske måste kraven och förväntningarna på ämnet idrott och hälsa och på dess lärare förändras i grunden för att på så sätt mötas halvvägs med denna studies tre rollbeskrivningar av idrottsläraren.