Studien baserar sig på ett treårigt fältarbete i relation till de utvecklingspartnerskap som finansierats av medel från Europeiska Socialfondens programinitiativ EQUAL under dess femte tema – asyl. Utvecklings- och förändringsarbete kännetecknas av honnörsordet samverkan. Detta utgör också i och med en central överenskommelse grunden för de svenska myndigheternas arbete med mottagningen av nyanlända. Den teoretiska inspirationen kommer från nyinstitutionell teori och handlar om hur vi kan förstå den svenska flyktingmottagningen i ett interorganisatoriskt sammanhang. Analysen möjliggörs genom att betrakta intentionen om samverkan kring mottagningen av asylsökande som ett särskilt organisatoriskt fält, som benämns flyktingintroduktion. Detta för att överbrygga den diskrepans som idag finns mellan de traditionella formerna av asyl- och flyktingmottagning. Medan den förra har setts som Migrationsverkets ansvar är den senare ett uppdrag för kommunerna. Studien visar att det är först i samspel och samverkan med andra som de egna institutionella förutsättningarna, hindren och begränsningarna blir tydliga för de verksamma aktörerna inom ramen för det organisatoriska fältet flyktingintroduktion.