Den här studien undersöker två separata, men relaterade, frågor om naturalisering bland utrikes
födda i Danmark, Norge och Sverige. Avsikten är såväl att belysa likheter som skillnader mellan de
skandinaviska länderna vad gäller bestämningsfaktorerna för och konsekvenserna av naturalisering.
I den första delen ställer vi frågan om varför utrikesfödda personer blir medborgare i ett nytt
land. Detta gör vi genom att undersöka i vilken grad utrikes födda personer erhåller medborgarskap
och i vilken utsträckning kontextuella faktorer i ursprungs- och destinationslandet påverkar
individens benägenhet att naturalisera. I rapportens andra del ställer vi istället frågan om huruvida
förvärvet av det nya medborgarskapet påverkar utrikesföddas ekonomiska integration. Data
för studien är både på individ- och landnivå, det vill säga på kontextuell nivå. Våra individdata
består av registerdata från respektive lands statistiska centralbyrå, där individer kontinuerligt följs
under sin vistelse i respektive land, från mitten av 1980-talet och framöver.
Resultaten visar, å ena sidan, tydliga skillnader i naturaliseringsfrekvens mellan Danmark, Norge
och Sverige. I Sverige observeras en högre naturaliseringsfrekvens för samtliga grupper av ursprungsländer
än i Norge och Danmark. Med undantag för utrikesfödda från Västeuropa och
Norden, har Norge en högre naturaliseringsgrad för samtliga grupper migranter än Danmark har. Å
andra sidan visar resultaten i alla tre länder att personer från Norden och Västeuropa har en relativt
låg benägenhet att bli naturaliserade i sitt nya hemland medan Asien, Afrika och Östeuropa, har
en mycket högre naturaliseringsgrad. Individer från Latinamerika placerar sig någonstans i mitten.
Granskningen av kontextuella faktorer – som rör såväl sociala och ekonomiska förhållanden samt
naturaliseringsregelverk i både ursprungslandet och destinationslandet – visar att skillnader
mellan ursprungslandets och destinationslandets ekonomiska utveckling har ett genomgående
samband med människors benägenhet att söka medborgarskap i det nya landet. Om en migrant
kommer från ett land med en lägre ekonomisk utvecklingsnivå, är sannolikheten för naturalisering
i Sverige, Norge och Danmark högre. Ett annat mönster som dock enbart framgår i Sverige är att
migranter vars hemländer tillåter dubbelt medborgarskap mer eller mindre genomgående observeras
med en förhöjd sannolikhet att naturaliseras. Att detta mönster enbart kan observeras i
Sverige tolkas som ett resultat av att det formella förbud mot dubbelt medborgarskap som före
2001 existerade i Sverige tillämpades i mycket liten utsträckning. Detta till skillnad från Norge
och Danmark som har sådana förbud som också efterlevs. I detta samband är det vidare en viktig
observation att den nya lagstiftning som ägde laga kraft i Sverige 2001, som innebar ett formellt
tillåtande av dubbelt medborgarskap, hade en överlag positiv effekt på migranters naturaliseringsgrad.
I synnerhet är detta fallet för migranter från länder som typiskt kännetecknas av en låg
naturaliseringsgrad. Analysen visar även att personer från mer ofria länder söker medborgarskap
Bevelander, Helgertz, Bratsberg, Tegunimataka
vi
i sitt nya land i högre grad än andra. Även i Sverige finns detta samband, om än mindre tydligt.
Vad gäller analysen av medborgarskapets effekter på sysselsättning och inkomster, är det främst
bland migranter från länder som överlag präglas av sämre arbetsmarknadsintegration i Danmark,
Norge och Sverige, där ett samband mellan naturalisering och bättre integration på arbetsmarknaden
kan observeras. Naturaliserade individer från dessa länder är klart bättre integrerade på arbetsmarknaden
än vad de icke-naturaliserade är. Det är dock endast i ett fåtal fall där det förbättrade
utfallet på arbetsmarknaden direkt kan kopplas till naturaliseringstillfället. Därför finns det
skäl att avstå från att dra slutsatsen att det finns ett kausalt orsakssamband mellan naturalisering
och förbättrad arbetsmarknadsintegration för migrantgruppen i stort. Analysen har dock indikerat
vissa undantag till denna mer generella slutsats, i Sveriges fall bland mer marginaliserade grupper
på arbetsmarknaden.
Den avslutande delen av rapporten diskuterar resultaten både i förhållande till tidigare nationella
och internationella studier och i förhållande till dagens medborgarskapslagstiftningar i Danmark,
Norge och Sverige.