I kapitlet ”Ungdomar – problem eller potential?” tar Jonas Alwall och Mikael Stigendal sin utgångspunkt i hur ungas problem i dagens urbana miljöer, inte minst i Malmö, ofta beskrivs som en fråga om dessa ungas destruktiva livsstil. Ett sådant perspektiv tenderar dock att bortse från de bakomliggande orsakerna till problemen. I stället för det problemorienterade förhållningssätt som ofta präglar insatser riktade mot unga vill kapitlet lyfta fram ett annat förhållningssätt – ett potentialorienterat – som inte begränsar sig till problem som lätt kan identifieras (symptom) utan i stället fokuserar dessa problems orsaker och ungas egen handlingskraft. Fritidsverksamheten Gnistan i Malmö, som särskilt lyfts fram i kapitlet, är exempel på en verksamhet som författarna menar präglas av ett potentialorienterat förhållningssätt, om än delvis implicit och med stor möjlighet att utvecklas ytterligare.