På intensivvårdsavdelningen vårdas personer med kritisk sjukdom som är i behov av både omfattande medicinsk behandling och omvårdnad och har behov av psykosocialt stöd. En kvalitativ intervjustudie genomfördes i syfte att undersöka hälso- och sjukvårdskuratorns yrkesroll på IVA i relation till förutsättningar och handlingsutrymme där. Analysen, som skedde i en växelverkan mellan utsagor och sociologisk professionsforskning och rollteori, visar att yrkesrollen utvecklas både i förhandling med omgivningen och utifrån hur kuratorn hanterar sitt handlingsutrymme. Det finns en risk att kuratorns specialiserade roll på IVA blir personbunden, d.v.s. att kompetens inte förs vidare i organisationen eller till professionellt socialt arbete. Resultatet pekar på ett behov av fortsatta studier av hälso- och sjukvårdskuratorns yrkesroll – hur rollen utvecklas och vad utvecklingen får för konsekvenser för profession och organisation. 

Medical Humanities har varit ett etablerat begrepp i den engelsktalande forskarvärlden sedan mer än ett decennium. Inom forskningsfältet har tidskrifter och centrumbildningar skapats och introducerande böcker getts ut. Under sitt engelska namn eller försvenskad till medicinsk humaniorahar området också börjat göra insteg i Sverige, och har på olika sätt etablerats på flera lärosäten i landet. Fältet har under de senaste åren introducerats och diskuterats i ett antal skrifter, och alla landets läkarutbildningar har någon form av humanistiskt inslag i sin kursgivning. Samtidigt som mycket hänt under de senaste åren är humanistisk forskning inom fältet medicin, hälsa och vård inte på något sätt nytt i Sverige, utan i flera ämnen finns en lång forskningstradition med väl utarbetade teorier, metoder och frågeställningar. Medicinsk humaniora kan alltså ses som både något nytt och något ganska väletablerat. Vi menar dock att något är på väg att hända när fältet nu formerar sig på ett aktivt sätt med fler ämnen inblandade och när det går i en tydligare mångdisciplinär, och kanske också tvärdisciplinär, riktning. Med detta temanummer om medicinsk humaniora önskar vi synliggöra fältet och betona bredden av de ämnen som kan bidra inom det. Därför har vi i det här numret av Socialmedicinsk tidskrift samlat ett antal yngre forskare som på något sätt är eller har varit knutna till Lunds universitet.

Medical Humanities har varit ett etablerat begrepp i den engelsktalande forskarvärlden sedan mer än ett decennium. Inom forskningsfältet har tidskrifter och centrumbildningar skapats och introducerande böcker getts ut. Under sitt engelska namn eller försvenskad till medicinsk humaniora har området också börjat göra insteg i Sverige, och har på olika sätt etablerats på flera lärosäten i landet. Fältet har under de senaste åren introducerats och diskuterats i ett antal skrifter, och alla landets läkarutbildningar har någon form av humanistiskt inslag i sin kursgivning. Samtidigt som mycket hänt under de senaste åren är humanistisk forskning inom fältet medicin, hälsa och vård inte på något sätt nytt i Sverige, utan i flera ämnen finns en lång forskningstradition med väl utarbetade teorier, metoder och frågeställningar. Medicinsk humaniora kan alltså ses som både något nytt och något ganska väletablerat. Vi menar dock att något är på väg att hända när fältet nu formerar sig på ett aktivt sätt med fler ämnen inblandade och när det går i en tydligare mångdisciplinär, och kanske också tvärdisciplinär, riktning. Med detta temanummer om medicinsk humaniora önskar vi synliggöra fältet och betona bredden av de ämnen som kan bidra inom det.

Forskningsprojektet ”Health Care in NowHereland – Improving Services for Undocumented Migrants in EU” finansieras under perioden 2008-11 av DG SANCO, Directorate - General for Health and Consumers. Projektet har en folkhälsoansats med fokus på odokumenterade migranter och deras hälsa. Rätten till vård för odokumenterade migranter är ett laddat politiskt område som rör rätt till vård som uttrycks i mänskliga rättigheter och de krav som ställs ur migrationspolitiskt perspektiv. Syftet med detta projekt är att kartlägga policy nivå i samtliga 27 medlemsländer gällande rätten till vård samt vilka organisatoriska praktiker som förekommer. Syftet är också att synliggöra målgruppens erfarenheter. I projektet ingår forskare från Belgien, Italien, Portugal, Schweiz, Sverige, Storbritannien och Österrike.

Hälso- och sjukvårdkuratorn har en särställning inom den svenska hälso- och sjukvården. Med sin socialvetenskapliga och interdisciplinära kompetens bevakar och adresserar kuratorn frågor angelägna inom det socialmedicinska sammanhanget. Genom att placera människans hälsa och sjukdom i en samhällelig kontext bidrar kuratorn med ett samhällsvetenskapligt perspektiv på patientens levnadsförhållanden och hur olika typer av sårbarhet påverkar mående. Med sin förankring i socialt arbetet har kuratorn unika förutsättningar för att se, stödja och behandla patienter och deras närstående. I och med kuratorslegitimation, som infördes 1 juli 2019, sker en ny riktning för de socionomutbildade där hälso- och sjukvårdskuratorna kan sägas gå i bräschen. Temanumret samlar forskning om både interventioner och behandlingar, yrkesrollens funktion och utmaningar, och kritiska reflektioner över hälso- och sjukvårdskuratorns arbetsvillkor.

Hälso- och sjukvårdkuratorn har en särställning inom den svenska hälso- och sjukvården. Med sin socialvetenskapliga och interdisciplinära kompetens bevakar och adresserar kuratorn frågor angelägna inom det socialmedicinska sammanhanget. Genom att placera människans hälsa och sjukdom i en samhällelig kontext bidrar kuratorn med ett samhällsvetenskapligt perspektiv på patientens levnadsförhållanden och hur olika typer av sårbarhet påverkar mående. Med sin förankring i socialt arbetet har kuratorn unika förutsättningar för att se, stödja och behandla patienter och deras närstående. I och med kuratorslegitimation, som infördes 1 juli 2019, sker en ny riktning för de socionomutbildade där hälso- och sjukvårdskuratorna kan sägas gå i bräschen. Temanumret samlar forskning om både interventioner och behandlingar, yrkesrollens funktion och utmaningar, och kritiska reflektioner över hälso- och sjukvårdskuratorns arbetsvillkor. 

Artikeln fokuserar på hälso- och sjukvårdskuratorns arbete med att å ena sidan bemöta de känslor som barn och familjer kan känna efter att barnet diagnostiserats med den kroniska sjukdomen diabetes, å andra sidan han­tera olika byråkratiska processer som ska sörja för att barnets vårdbehov tillgodoses i familjens nya vardag. Arbetet riktas mot två olika världar som är inbördes beroende av varandra, men som många gånger innebär en känslig balansakt för kuratorn att förena. Syftet är att undersöka hur kuratorn förhål­ler sig till, och balanserar, dessa två världar i mötet med barnet och familjen. Balansakten undersöks etnografiskt genom att vi studerar blanketters bety­delse i vårdmötet. Ett viktigt resultat av vår undersökning är blankettens roll när kuratorn översätter familjens nya vardag till ett språk som kan generera ett välfärdsstöd.

Sextiosju flyktingar (52 % män och 48 % kvinnor), som påbörjat svenska för invandrare (SFI) besvarade Karolinska sömn- och återhämtningsformulär och som var översatt/tillbakaöversatt till arabiska. Insomnirelaterade sömnbesvär var extremt hög hos deltagarna och liknar svenskt referensmaterial som har symtom på utbrändhet. Utbrändhet är en dold stressfaktor för ohälsa och försvårar SFI-inlärning, inträde på arbetsmarknad och övrig integration i det svenska samhället. Hälsofrämjande flyktingmottagandet behöver utveckla och kvalitetssäkra metoder, t ex kognitivt beteendeinriktad hälso/sömnskola som förebygger och tidigt upptäcker nyanlända flyktingars sömn- och koncentrationssvårigheter. De hinder som finns för nyanlända flyktingar att ta sig in på arbetsmarknaden måste tas på allvar, för att den politik med fokus på ”arbetslinjen” som regeringen för ska ha effekt.

Teamarbete lyfts fram i statliga rapporter som en lösning på tandläkarbrist genom att det innebär att övrig tandvårdspersonal övertar arbetsuppgifter från tandläkare. Inom tandvården ses tandläkare som nyckelpersoner för utvecklingen av teamarbete i rollen som teamledare och genom sin autonomi i patientarbete. Syftet med artikeln var att undersöka hur tandläkare upplevde sitt handlingsutrymme att förverkliga sin önskan om teamarbete i en tandvårdsorganisation och vad handlingsutrymmet betydde för utvecklingen av teamarbetet. Resultaten visade att tandläkare hade handlingsfrihet att fatta beslut om hur arbetet ska fördelas men reducerad handlingsförmåga att realisera sin önskan. Handlingsförmågan begränsades av brist på tandvårdspersonal men också av motarbetande tandvårdspersonal och bristande stöd från klinikchefer. Tandläkares begränsande handlingsförmåga ledde till minskat engagemang, vilket försvårade utvecklingen av teamarbete.

Om de anställda är lojala eller inte med organisationen där de arbetar kan få konsekvenser för organisationens verksamhet. I den här artikeln diskuteras tandläkares lojalitet med folktandvården. Tandläkares lojalitet kan ha betydelse för dels i vilken utsträckning som organisationens mål uppnås, dels om de stannar kvar inom organisationen eller inte. En intressant fråga är därför om tandvårdschefer och klinikchefer kan stärka tandläkares lojalitet. Frågan diskuteras mot bakgrund av att tandläkare är professionella yrkesutövare och i relation till organisatoriska och samhälleliga omständigheter som anses påverka människors lojalitet med en organisation.

Idag är bakteriers växande resistens mot våra vanligaste antibiotika ett växande hot mot både den individuella hälsan och den globala folkhälsan. Det är ett hot som i utredningar och media beskrivs som ett skräckscenario. Men hur påverkar hotet människors förhållande till antibiotikan? I denna studie analyseras 102 frågelistsvar och hur dessa innehåller berättelser om människors oro att antibiotikan inte ska vara verksam i framtiden. I berättelserna finns också kulturella föreställningar som pekar ut ”De Andra” som ansvariga för utvecklingen, dessa kan vara läkarna som skriver ut för många recept, föräldrar som kräver antibiotika till sina barn eller andra länder som säljer antibiotika utan recept. I materialet framgår det också att kvinnor oftare beskriver detta hot som en oro inför framtiden än vad männen gör.

Jag vill till och med hävda att den humanistiska hälsoforskningens huvuduppgift, en av dem i alla fall, är att synliggöra, problematisera och nyansera samtidens och historiens ständigt skiftande sjukdomskulturer. En som genomför detta perspektiv på ett mycket tilltalande sätt är idéhistorikern Maria Björk när hon i sin avhandling Problemet utan namn? Neuroser, stress och kön i Sverige från 1950 till 1980 analyserar talet om neuroser och stress i en tid när den svenska välfärdsstaten byggdes upp. I denna studie hämtas begreppet sjukdomskulturer från historikern Roy Por¬ter och blir i avhandlingen ett teoretiskt begrepp för att studera ”ett samhälles transfereringssystem för hur sjukdomskänsla uttrycks och tolkas” (s. 18). 

Social delaktighet har kommit att bli ett centralt värde för landstingens habiliteringsverksamheter. Habiliteringens utformning riktar inte enbart in sig på den enskilda individens utveckling utan bör också ha som mål att ge individen möjligheter att vara en del av samhället. Omsorgen har härigenom gått från att i hög grad kontrollera individen till att vilja ge denne möjligheter att leva ett självständigt liv. Detta är samtidigt en utveckling där det uppkommer värdekonflikter mellan vad habiliteringsverksamheten vill och hur individen blir bemött av samhället. Utvecklingen är en etisk utmaning som genom ett kulturanalytiskt perspektiv på vardagsetik kan synliggöras. 

Men vilka är – i dag och historiskt – inte en del av det liberala medborgarskapet? Och vilka begränsningar har det liberala med­borgarskapet för den som har nedsatt funktionsförmåga? En tankeväckande diskussion om just denna problematik för statsveta­ren Niklas Altermark i sin avhandling After Inclusion. Han studerar medbor­garskapets begränsningar när det kommer till möjligheten för personer med nedsatt intellektuell funktions­förmåga att bli integrerade i samhäl­let.

I läroboken 'Elevhälsa börjar i klassrummet' presenterar barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson vad som praktiskt kan göras för det hälsofrämjandearbetet i grundskolan. I boken lyfter Gustafsson fram mötet mellan eleverna och skolans vuxna som kanske det mest betydelsefula för barnens fysiska och psykiska välbefinnande.

Etnologisk analys av etiska problem inom hälso- och sjukvården är ett viktigt komplement till de vetenskapliga discipliner som traditionellt forskar kring dessa frågor. Speciellt angeläget är perspektivet för att kasta ljus över de många etiska utmaningar sjukvården idag står inför, som ett förändrat sjukdomspanorama, nya biomedicinska teknologier och så vidare. Jag skall här ge några konkreta exempel av detta kulturanalytiska perspektiv genom att sammanfatta min avhandling om den roll astma och dess behandlingar spelar i ungdomars vardag.

Artikeln undersöker hur diakoner inom kyrkan kom att få en central roll i att snabbt omstrukturera kyrkans arbete för att möta den grupp som också skulle komma att bli den mest utsatta gruppen i covid-19-pandemin, nämligende äldre. Genom intervjuer med fyra diakoner under våren 2020 analyserashur de på ett mycket självständigt sätt ställde om sitt arbete utifrån de riktlinjer som kom. På detta sätt kunde de hantera covid-19-pandemin som ett ”heterogent element” och fortsätta erbjuda stöd och omsorg till de gruppersom vänder sig till kyrkan. I artikeln argumenteras för att denna omställning byggde på att diakonerna redan innan pandemin såg sig och kyrkan som ett skyddsnät i kris och oro, när övriga samhället stänger ner eller inte lyckaserbjuda stöd till sårbara grupper.

Artikeln undersöker den symboliska meningen med mediciner som föremål i ungdomars vardag med astma och allergi. Den empiriska utgångspunkten är en läkemedels-annons för en inhalator samt en dialog mellan en patient och dennes läkare. Syftet är att undersöka hur medicinen kan diskuteras som fetisch. Genom att utgå från begreppet fetisch förs ett resonemang hur symbolvärden kopplade till medicinen som föremål ger ungdomarna en känsla av trygghet

I idéhistorikern Annelie Drakmans avhandling är det just kroppen som medicinskt objekt som är utgångspunkten för att undersöka en av medicinhistoriens gåtor, nämligen varför åderlåtning, miasmateori och klimatmedicin övergavs under 1800-talets mitt. I början av avhandlingen skriver Drakman fram de förändringar som under lång tid varit kända, nämligen att en rad medicinska praktiker och uppfattningar om kropp, sjukdom och bot plötsligt övergavs. Att åderlåta en kraftigt blödande människa under första delen av 1800-talet var ett vanligt medicinskt ingrepp, men under senare delen av 1800-talet skulle blodförlust betraktas som potentiellt farligt för patienten. Likaså kom miasmateori som förklaring att försvinna – alltså att dålig, skämd och fuktig luft var farlig för kroppen och en bidragande orsak till epidemier. Tidigare forskning har velat förklara denna förändring med bakteriologins intåg i medicinen, men Drakman slår tidigt fast i sin studie att de gamla ”praktikerna övergavs under 1830–1870-talet, medan bakteriologin uppstod under det sena 1870-talet” (s. 13). Hur ska då detta skifte kunna förklaras?

Många är vi som har exempel på hur lätt kommunikationen mellan sjukvårdspersonal och patient kan brista. Det kan handla om allt från att patienten inte förstår innebörden av sin nya diagnos till behandlingsplaner och läkemedelsordinationer som förstås fel och inte följs korrekt. I läroboken Patientkommunikation i praktiken ger forskarna Inger Larsson, Lars Palm och Lena Rahle Hasselbalch en praktisk introduktion till vad god kommunikation mellan sjukvårdspersonal och patient kan innebära. 

Screening är en central medicinsk praktik i modern hälso- och sjukvård och en källa till kunskapsproduktion. Screening är en del av hur den medicinska verksamheten organiseras och ”görs” i en vardaglig praktik och som har som mål att skapa kunskaper om patienter och patientgrupper. Det är kunskaper som används bland annat för att förhindra hälsoproblem för individen, men också bidra till en bättre folkhälsa i samhället. Förhoppningarna för vad denna kunskapsproduktion kan åstadkomma är därför stora. Samtidigt är det inte en helt okomplicerad kunskapsproduktion. I antologin Screeningens mångsidighet: dess möjligheter och utmaningar behandlas denna komplexitet i nio kapitel och där kapitlen belyser screeningens mångsidighet både empiriskt och teoretiskt. Antologin är redigerad av Anette Wickström, Sofia Morberg Jämterud och Kristin Zeiler, alla verksamma i det växande fältet medicinsk humaniora. 

I det här temanumret av Socialmedicinsk tidskrift undersöker etnologer den kulturella grund som medicinen vilar på. Etnologin studerar de föreställningar om liv, död, sjukdom och bot som skapats, och skapas, i en viss historisk kontext; vilken syn på samhället, individen och kroppen som den medicinska blicken genererar och hur människors vardag med sjukdom och ohälsa ser ut. Medicinska förklaringsmodeller och praktiker formas i mötet mellan olika personalgrupper eller mellan patient och personal, men även i förhållande till de förändringar som sker i samhället. Centralt är att beskriva hur synen på hälsa och sjukdom förhandlas fram, omtolkas eller anpassas från situation till situation. I den kulturella process som vårdmötet utgör tydliggörs de olika roller och positioner som är verksamma och som antingen underlättar eller försvårar möjligheten till kommunikation. Genom att avtäcka och beskriva de föreställningar, normer och värderingar som präglar såväl patienter som vårdpersonal kan etnologin bidra till en större förståelse för medicinens kulturella beståndsdelar.

In the end of the 1990ths came alarming reports that the vaccine against measles, mumps and rubella (MMR) could cause autism. The discovery about the connection was told in mass media all over the world and in Europe the vaccination frequency decreased with several percent. In some areas less than 90% of the children were vaccinated, a limit that calls “herd immunity”. In interviews with parents, who either have hesitated to vaccinate or have not vaccinated, have several causes for their view been uplifted. One important reason is that you want to keep nature going. Another reason is the meeting with sick children. These meetings might have been through mass media or in real life, and they have had consequences for personal choices. This article discuss why these children have been so important and how medial and real children become integrated in people’s handling of risks – for example the choice between the risk of your child getting measles and the risk of the vaccine’s side-effects. At another level the article discusses how medial and personal experiences are woven together and together shape a foundation for people’s opinions and decisions. Mass media work as a filter for what stories about biotechnology that are told. The filter is built on our cultural norms and values. And as a filter it has influence on people’s thoughts since it tells certain stories, but not others. But the media stories are put together with the private life situation and the personal outlook of life. Consumption of media’s stories about biotechnology is at the same time a kind of production of private stories about biotechnology. Experiences from media and life merge and create new stories.

Syfte: beskriva upplevelser hos personer som för första gången söker information om hjälpmedel och förskrivning via en kommuns hemsida. Metod: Trettiosex studenter besökte, var och en, två av de 33 skånska kommunernas hemsidor och rapporterade sina upplevelser. Dessa bearbetades och analyserades genom en tematisk innehållsanalys. Resultat: Hemsidor upplevdes vara strukturellt svårnavigerade. Språklig tillgänglighet varierade: terminologi och gratisverktyg för översättning skapade missförstånd. Hjälpmedelsfrågor kunde presenteras som hälso- och sjukvårdsfrågor, äldrefrågor, eller bostadsanpassningsfrågor, dock sällan som funktionshinderfrågor. Existerande information upplevdes fyllig angående förskrivningsprocessen, men bristande avseende specifika hjälpmedel och kontaktmöjligheter. Slutsatser: Kommuner skulle med små medel kunna förbättra hjälpmedelsinformation på sina hemsidor, och i förlängningen därav kunna öka individens möjligheter till ett aktivt och självständigt liv.

Syfte: Beskriva upplevelser hos personer som för första gången får kontakt med en kommunal hjälpmedelsförskrivare för att få information om förskrivning av hjälpmedel. Metod: Trettiosex studenter kontaktade hjälpmedelsförskrivare i de 33 skånska kommunerna och rapporterade sina upplevelser. Dessa bearbetades och analyserades genom en tematisk innehållsanalys. Resultat: Det var svårt att nå förskrivare per telefon, både direktnummer och via växel. Bemötandet varierade från stressat och korthugget till välkomnande och hjälpsamt. Förskrivare använde termen ”patient” om hjälpmedelsanvändare, och underströk individens skyldigheter. Informationsinnehållet var magert. Förskrivare hänvisade till ospecificerade internetsökningar. Slutsatser: Kontaktmöjligheter och informationsinnehåll behöver ses över. Personcentrerad hjälpmedelsförskrivning kan öka personens empowerment genom ökat inflytande över innehåll och genomförande. Därigenom kan självbestämmande och delaktighet öka.

Artikeln behandlar hur ungdomar fattade sina beslut kring den svininfluensavaccination som erbjöds under 2009-2010. Utgångspunkten är en videodagboksstudie som genomfördes i samband med vaccinationskampanjen. I denna studie dokumenterade sju ungdomar sina tankar och beslut kring svininfluensan och den erbjudna vaccinationen. Resultaten visade att ungdomarnas argumentation utgick ifrån begreppen risk, kunskap och solidaritet. Däremot kunde vad som ansågs vara den stora risken, sjukdomen eller vaccinationen skifta. Risk, kunskap och solidaritet var ofta kopplade till aktörer som ansågs som viktiga i debatten, som media, familj och vänner samt samhället. Artikeln diskuterar betydelsen av att kunna fatta beslut i frågor där kunskap och risker kopplade till fenomenet är otydliga eller osäkra.

Utgångspunkte i den här artikeln är den informella omsorgsverksamhet som under ett par år har bedrivits av den lokala iransk-svenska föreningen i Malmö. I studien fokuseras ett antal kvinnor som deltagit i verksamheten. I deras berättelser om ensamhet, bristande hälsa som leder till en längtan efter en integration i det svenska samhället får vi enbild som går tvärtemot en rad generella antaganden om äldre invandrare som passiva förvaltare av kulturella särdrag

With the concept of fantasy it is examined in this article, the meeting between health professionals and parents of children recently diagnosed with diabetes. An ethnographic analysis of the narratives expressed in health care encounter reveals that fantasies about the past, present and future are recurrent in the process of as a parent accept responsibility for the care of a child with a chronic disease. The fantasies, which can be both reproductive and subversive, are part of a negotiation about what should be considered ill and healthy. They are part of the normalization process in which families must learn to live with diabetes.

I det här temanumret av Socialmedicinsk tidskrift undersöker etnologer den kulturella grund som medicinen vilar på. Etnologin studerar de föreställningar om liv, död, sjukdom och bot som skapats, och skapas, i en viss historisk kontext; vilken syn på samhället, individen och kroppen som den medicinska blicken genererar och hur människors vardag med sjukdom och ohälsa ser ut. Medicinska förklaringsmodeller och praktiker formas i mötet mellan olika personalgrupper eller mellan patient och personal, men även i förhållande till de förändringar som sker i samhället. Centralt är att beskriva hur synen på hälsa och sjukdom förhandlas fram, omtolkas eller anpassas från situation till situation. I den kulturella process som vårdmötet utgör tydliggörs de olika roller och positioner som är verksamma och som antingen underlättar eller försvårar möjligheten till kommunikation. Genom att avtäcka och beskriva de föreställningar, normer och värderingar som präglar såväl patienter som vårdpersonal kan etnologin bidra till en större förståelse för medicinens kulturella beståndsdelar.

Neuropsykiatriska diagnoser är idag ett vanligt samhällsinslag. En av de diagnoser som ökat mest explosionsartat är diagnosen adhd. Syftet med föreliggande artikel är att erbjuda en alternativ och kompletterande förståelse till den neuropsykiatriska förklaringsmodell som annars dominerar forskningen om adhd. Metoden har varit att låta en person – i det här fallet Anders som är närmare 30 år – berätta om sitt liv och reflektera över bland annat den adhd-diagnos han har. Genom berättelsen blir det tydligt att Anders tankar och handlingar är intimt sammanvävda med olika händelsers kontextuella villkor, men att Anders trots ett missnöje med olika vardagliga situationer ändå tolkar sig själv som den felande länken till den upplevda problematiken. Andra perspektiv än sådana som passiviserar individen inför omständigheterna efterlyses.

Det mesta talar för att ungas övergångs- och etableringsmönster har förändrats och blivit mer individualiserade och utdragna. Ungas övergångar påverkas av förlängda utbildningsperioder, men också av förändringar i arbetslivet med ökad konkurrens på arbetsmarknaden, tilltagande effektivitetskrav, tidsbegränsade jobb och mer deltidsarbetande. Unga med svagast resurser har svårast att hantera utmaningarna. De etablerade välfärdspolitiska systemen tycks illa utformade för att möta de sociala risker som unga och unga vuxna ställs inför. Den aktiveringspolitiska strategin med ökade krav på den enskilde tycks också ha nått vägs ände. Mer av sociala investeringsstrategier med fokus på flexibla utbildningsinsatser nära kopplade till arbetslivet förespråkas både i Sverige och i EU-sammanhang.

Artikeln syftar till att rikta ljuset mot användningen av åtgärdsprogram inom förskolan så som det i tal och text beskrivs under ett nätverksmöte med specialpedagoger i förskolan inom en kommun. Följande frågeformuleringar fokuseras: Vilka uttryck ger specialpedagogerna för brukandet av åtgärdsprogram? I vilken utsträckning skriver specialpedagogerna och förskolorna åtgärdsprogram? Hur beskriver specialpedagogerna att åtgärdsprogram skrivs? Resultatet visar att åtgärdsprogram är förekommande, men inte som en första åtgärd. Åtgärdsprogrammen skrivs av avdelningspersonal alternativt avdelningspersonal i samråd med rektor och specialpedagog. I liten utsträckning involveras föräldrar. Specialpedagogerna uttrycker osäkerhet och motstånd runt åtgärdsprogrammets användbarhet och har istället upprättat ett dokument som kallas handlingsplan. Handlingsplanen uppvisar dock stora likheter med åtgärdsprogrammet.

Äldre personer med intellektuella funktionshinder (IF) representerar en växande grupp med multisjuklighet och komplexa vårdbehov. Samverkan mellan huvudmän och berörda verksamheter förutsätts underlätta insatser för ett hälsosamt åldrande med hög livskvalitet. Syftet med studien var att utforska uppfattningar hos strategisk personal på kommunal- och regional nivå om hindrande och främjande faktorer för samverkan mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård, avseende komplexa behov hos äldre personer med IF. Åtta personer intervjuades utifrån ett fenomenografiskt perspektiv. Hinder för samverkan dominerades av den pågående samhällskrisen, olika lagstiftningar och uppdrag, avsaknad av styrning, hög personalomsättning och svårigheter i kommunikationen mellan organisationer. Resultatet visar att samverkan tvingas bli nedprioriterad när en samhällskris utsätter välfärdssystemet för stora påfrestning. Implementering av samverkan för denna sårbara grupp äldre är en angelägen fråga för både praktiken och forskningen.

Syftet var att avtäcka innebörden av patienters återhämtning från psykisk ohälsa utifrån en psykiatrisk professionell omvårdnadskontext. Forskningsdesignen som användes var fenomenologisk kvalitativ metod med djupintervjuer. Resultatet presenteras i en struktur sammansatt av tre konstituenter: 1) Förståelsen att återhämtning tar tid och är en del av patientens hela liv och berättelse, 2) fokus på att stödja patienten i riktning mot återhämtning samt 3) målet att först och främst arbeta med patientens självuppfattning och identitet. Resultatet är förenligt med det som i forskning anses främja återhämtningen för patienter inom den psykiatriska vården. Resultatet överensstämmer även med den personcentrerade vården och omvårdnadsmodellen The Tidal Model. Resultaten pekar således på arbetssätt som kan ingå i sjuksköterskans återhämtningsinriktade arbete i den psykiatriska vården.

Vad är viktigast att göra för att Malmökommissionens arbete ska leda till en mer jämlik stad? Jo, det är att få de två huvudrekommendationerna att hänga ihop. Den ena rekommendationen ger uttryck för ett nytt tänkande om ekonomin och syftar ytterst till att förändra sambandet mellan tillväxt och välfärd. Malmö måste ställa om sig till en tillväxt som främst bygger på produktion av nya värden och inte på spekulation. Själva produktionen av dessa nya värden måste ske i utvecklande och lärande organisationsformer, precis det som den andra rekommendationen handlar om genom skapandet av kunskapsallianser. Det gör oss nämligen mera kvalificerade som konsumenter. Det kan få oss att efterfråga varor och tjänster med högre kvalitet, ekologiska och rättvisemärkta. Denna efterfrågan är viktig för att styra tillväxten i en mera behovsprövad riktning. Kunskapsallianser är ett mål i sig genom att stärka delaktigheten i samhället men de kan också bli centrala i omställningarna av både tillväxt och välfärd.

I lagen om etikprövning framgår det att forskning om känsliga personuppgifter kräver ett godkännande av Etikprövningsmyndigheten. Exakt vilka personuppgifter som ska betraktas som känsliga är emellertid oklart, inte minst de uppgifter som rör hälsa. Syftet med artikeln är att diskutera vilken hälsoinformation som bör betraktas som känslig.

Det är endast ohälsa lagen bör syfta på, inte positiv hälsa. Ohälsa bör då uppfattas bredare än som avsaknad av sjukdom eller skada, även om dessa bör omfattas av lagen. Vi har två möjligheter här: ohälsa som nedsatt välbefinnande samt som nedsatt funktionsförmåga. Slutligen diskuterar vi huruvida lagen bör omfatta indikatorer på ohälsa eller ohälsans bestämningsfaktorer och kommer fram till att indikatorerna som regel bör inkluderas, medan information om riskfaktorer bara bör betraktas som känsliga personuppgifter i undantagsfall.

Etikprövningslagen (Lag 2003:460) är huvudsakligen lätt att tolka, men ett kriterium innefattar en oklarhet som kan skapa tolkningsproblem och leda till att forskningsprojekt granskas i onödan. Syftet med denna artikel är att diskutera detta kriterium för att se hur det kan, eller borde kunna, tolkas.Kriteriet gäller forskning som ”utförs enligt en metod som syftar till att påverka forskningspersonen fysiskt eller psykiskt” eller ”som innebär en uppenbar risk att skada forskningspersonen” och innehåller således två krav. Frågan är om inte det första kravet är alltför inklusivt, eftersom det även gäller metoder där det inte finns någon risk för skada.Artikeln presenterar några viktiga distinktioner och tolkningsalternativ, och exempel ges på forskning som verkar omfattas av lagen trots att den knappast borde kräva etikprövning. Författarna avslutar med några tentativa förslag till lösning på problemet.

I denna rättshistoriska översikt beskrivs hur skyldigheten att föra patientjournal har växt fram i svensk hälso- och sjukvårdsreglering. Från att inledningsvis ha varit ett administrativt åliggande för sjukhusen, kom olika läkarspecialiteter att allteftersom bli skyldiga att dokumentera. Länge rörde skyldigheten enbart patientadministration, medan dokumentation av individuella patienters vård och behandling betraktades som en fråga som den enskilda läkaren själv rådde över. Under andra halvan av 1900-talet infördes dokumentationsskyldigheter även för andra yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården, men först med 1985 års patientjournallag konstruerades skyldigheten på ett unisont sätt för samtlig hälso- och sjukvårdspersonal. Med 1985 års patientjournallag kom även patientens rättigheter att beaktas vid regleringen av patientjournalen.