Normalt sett skyddar komplementsystemet kroppen mot infektioner och patogener. Vid vissa typer av njursjukdomar, framför allt vid C3-glomerulopati, förekommer autoantikroppar som kallas ”nephritic factors” (NeF). Sådana antikroppar stabiliserar enzymkomplex (konvertas) i komplementsystemet, vilket leder till destruktiv komplementaktivering via den alternativa vägen. Syftet med studien var att utveckla minst en metod för att analysera C5NeF på kliniska prover. 

C5NeF In-House ELISA analyserade bindning av C5NeF till C5-konvertas. Analys av C5-klyvning i löslig fas kvantifierade mängden C5a som bildats vid stabilisering av C5-konvertas. Cut-off för analyserna bestämdes genom analys av prover från 20 friska blodgivare. Tolv patientprover med möjlig förekomst av C5NeF analyserades. För att utesluta falskt positiv reaktion i C5NeF in-house ELISA analyserades även förekomst av antikroppar mot specifika enskilda komplementproteiner.

Åtta patientprover var positiva i C5NeF In-House ELISA, fem patientprover uppvisade positivt resultat för C3NeF, vilket inte var oväntat utifrån tidigare publikationer som visat att det är vanligt att patienter med C5NeF också ofta är positiva för C3NeF. Tre patientprover erhöll positivt resultat i endast C5NeF In-House ELISA och två av dessa var positiva i analys av C5-klyvning i löslig fas. Studien resulterade i etablering av en metod för analys av C5NeF.

Aerococcus spp. är grampositiva bakterier som anses vara patogener hos människor och har länge varit svåra att identifiera på grund av likheten med andra bakterier. Tidigare forskning förlitade sig på 16S rRNA-sekvensering för artbestämning, men införandet av MALDI-TOF MS revolutionerade artidentifieringen. Med hjälp av MALDI-TOF MS, kombinerad med omfattande helgenomanalyser, har Choi et. al år 2023 visat att Aerococcus urinae kan delas in i flera taxonomiska grupper: Aerococcus tenax, Aerococcus mictus, Aerococcus loyalae samt Aerococcus urinae. Huvudsyfte med denna studie var att utvärdera det nya MALDI-biblioteket för dessa arter men även kartlägga deras förekomst i urin och blod i Skåne. Det möjliggjordes med 223 Aerococcus-positiva stammar från urinodlingar och 130 från blododlingar, varav totalt 276 tidigare kallad A. urinae analyserades. Metoden var uppdelad i tre huvudsakliga block: etablering av PCR som referensmetod, en förstudie där både MALDI-TOF MS och PCR kördes parallellt, och slutligen en PCR-screening för att försöka maximera upptäckten av nya Aerococcus-arter. Resultaten har visat att endast några av dessa arter identifieras med PCR, 37 av 276 stammar, och med en hög överenstämmelse med MALDI-resultat (A. mictus n=15, A. loyalae n=20, A. urinae n=2). Studien har också indikerat en potentiell skillnad i förekomsten av Aerococcus-arter mellan blod- och urin, där A. mictus dominerar i båda, följt av A. sangunicola, och A. loyalae. Sammanfattningsvis kan inte det nya MALDI-biblioteket tillförlitligt utvärderas på grund av brist på välkaraktäriserade stammar för nya arter och begränsningar av referensmetoden. Trots detta ger studien ett underlag för att bättre utvärdera MALDI-TOF MS för Aerococcus-identifikation.

Aims: To assess the agreement between the Ross treadmill method and the Åstrand ergometer cycle method, and the repeatability of each method.

Methodology: Twenty healthy people aged 22.5 ± 2.2 years were tested on two different days, each day with both methods with a pause of 30 min between the tests. The tests were executed in the reverse order the following test day.

Major findings: There was no statistical difference between the methods. The correlation (R) between the methods was 0.85. The mean difference (95% CI) of the methods was 0.050 (0.046–0.054) L/min and the limit of the agreement (mean difference ±2SD) was 0.81 L/min. No significant differences in test-retest were shown for either test. The mean difference for Åstrand tests was 0.12 L/min and 0.08 L/min for the Ross tests. The coefficient of repeatability was 0.88 L/min (23%) for the Åstrand test, and 0.78 L/min (20%) for the Ross test.

Conclusion: The Ross treadmill test could be used as an alternative to the Åstrand cycle ergometer test, showing good agreement and repeatability. The large variation should be considered when estimating aerobic capacity on an individual level, although either method could be used for group studies where maximal measurements are not possible.

Neisseria gonorrhoeae (NG) har successivt utvecklat resistens mot många antimikrobiella medel och betraktas som ett av de tre reella hoten bland antibiotikaresistenta bakterier. Ciprofloxacin är ett bredspektrum-antibiotikum tillhörande gruppen kinoloner som, förutom att behandla urinvägsinfektioner, används mot NG och infektioner i mage och tarm. Dock har det rapporterats att ca 30 % av NG-isolat som samlats in genom gonokock-isolatövervakningsprojekt (GISP) under 2017 var resistenta mot ciprofloxacin. På molekylnivå är resistens mot ciprofloxacin starkt associerad med en enda mutation i kodon 91 i gyras-genen (gyrA).

Detta projekt har undersökt om det går att använda molekylärbiologiska metoder för att detektera NG-isolat med gyrA mutationen. Analysen gjordes med två olika PCR-system, ”7500 Fast Real-Time PCR System” från Applied Biosystems (ABI) och Panther Fusion från Hologic. Proberna som användes designades för påvisning av vildtyp gyrA (ciprofloxacin-känslig) och mutant gyrA (ciprofloxacin-resistent) hos NG.

I projektet analyserades 50 NG-positiva prov (analyserade med screeningtest APTIMA COMBO2 från Hologic), från 43 patienter som provtagits under januari-februari 2020 i Region Skåne. Några patienter testades flera gånger vid olika tillfällen. NG-odling hade utförts parallellt från motsvarande tagna prov från patienterna.

ABI-metoden påvisade genen hos 90 % (45/50) av NG-positiva prover (APTIMA COMBO2) medan endast 24 av de 49 proven (49 %) kunde odlas med traditionell metodik för att därefter resistensbestämmas. Av de 45 prov där gyras-genen kunde detekteras med ABI-metoden, uppvisade 28 (62 %) av proven en muterad gen och därmed en potentiell resistens för ciprofloxacin.

Panther Fusion-metoden påvisade genen hos 80 % (40/50) av NG-positiva prover (APTIMA COMBO2), och såsom tidigare nämnts, kunde endast 24 av de 49 proven (49 %) odlas med traditionell metodik för att därefter resistensbestämmas. Av de 40 prov där gyras-genen kunde detekteras med Panther Fusion-metoden, uppvisade 26 av proven (65 %) en muterad gen och därmed en potentiell resistens för ciprofloxacin.

En jämförelse mellan resultaten från PCR-metoderna och odlingarna visar att av de 24 odlingarna som kunde resistensbestämmas fick ABI-metoden resultat för 23 och Panther Fusion för 22. PCR-metodernas resultat överensstämde perfekt med resultaten från odling med samma 8 känsliga och 15 respektive 14 resistenta NG-isolat som odling.

De båda PCR-metoderna och traditionell odling uppvisade jämförbara resultat. Av de 24 prov som kunde odlas och därmed resistensbestämmas, detekterades med ABI-metoden gyras-genen i 23 av dessa prov och i 22 av proven med Panther Fusion-metoden. Resistens mot ciprofloxacin uppvisades genom odling i 16 av de 24 odlingsbara prov, och av dessa 24 odlingsbara prov uppvisade ABI-metoden en muterad gen i 15 av proven och Panther Fusion-metoden en muterad gen i 14 av proven.

Traditionell odling kunde bara genomföras på 24 av proven och PCR-metoderna identifierade signifikant fler prov innehållande vildtyp eller muterad gyras-gen, 45 respektive 40 prov. Projektet visade tydligt att PCR-metoderna kan identifiera fler prov än genom traditionell odling och kan därmed upptäcka fler prov med förväntad ciprofloxacin-resistens än vad som kan bestämmas genom traditionell odling.

ObjectiveThere are several indirect calorimetry (IC) instruments commercially available but validity and reliability data is lacking. Site-to-site inconsistencies in protocols and subject characteristics, and comparisons to a “gold standard” instrument or method which may no longer be accurate enough, have put restraints on drawing conclusions about instruments' performance.PurposeTo compare the accuracy and reliability of different metabolic carts using the methanol combustion technique as the criterion measure.MethodsA total of eight, 20-minute methanol burn trials were completed on 12 metabolic carts (2 Cosmed Quark CPET, 2 DeltaTrac II, 2 Parvo Medics TrueOne 2400, 2 Iaeger Oxycon Pros, 2 Omnicals, a Vmax Encore, and a Max-II Metabolic System) at 11 international study sites. Methanol tests were performed at 0700, 1000, 1300, and 1600 hours on 2 consecutive days. Respiratory Exchange Ratio (RER) and percent (%) recovery of O2 and CO2 were calculated after each test.ResultsAccuracy – 1 Omnical, Cosmed, and Parvo were accurate in measuring RER and % recovery O2, while 1 DeltaTrac was also accurate for % recovery O2. The same Cosmed and Parvo, and the other DeltaTrac were accurate in measuring % recovery CO2. Reliability – 8 instruments were shown to be reliable with the two Omnicals ranking best based on the smallest coefficient of variation (CV) (all CV(s) 1.26%). Both Cosmeds, Parvos, DeltaTracs and 1 Vmax were the reliable instruments for at least one variable (CV(s) 3%). Multiple Regression– Humidity, amount of methanol combusted, and temperature were tested as predictors of IC outcomes. Humidity and amount of combusted methanol were significant predictors of RER (F (2, 60) =10.91, p<0.001, R2=0.33). Temperature and amount of burned methanol were significant predictors of % recovery O2 (F (2, 60) =8.32, p<0.001, R2=0.18) while only humidity was a predictor for % recovery CO2 (F (1, 61) =21.10, p<0.001, R2=0.15).ConclusionOmnical, Cosmed, and Parvo showed superior accuracy and reliability; however, accuracy was only found at one of two study sites. Exogenous factors such as humidity and temperature may be influencing instrument performance and could be modified in the lab to optimize IC conditions.

Vid upparbetning av endogena steroidhormon inför analys på LC-MS/MS används ofta Supported Liquid Extraction-teknik. Extraktionseffektiviteten beror av den interfas som bildas mellan vattenhaltigt prov och organiskt extraktionsmedel. Att använda lämpligt extraktionsmedel och metod är avgörande för att skapa förutsättningar för optimala analysförhållanden. Målsättningen att optimera extraktion med SLE-teknik testades genom att reducera volym extraktionsmedel samt utforska alternativa organiska lösningsmedel. Aldosteron, Androstendion, 17-hydroxiprogesteron och 11-deoxikortisol uppvisade med kriterier gällande regression och utbyte ingen betydelsefull variation mellan ordinarie referensmetod och testmetod med lägre extraktionsvolym. Studien kan därför potentiellt ligga till grund för vidare validering av den optimerade metoden. Det något mer känsliga steroidhormonet Östradiol uppvisade vid metodmodifikationer försämrat utbyte och kromatografi. Detta indikerar att vidare tester gällande typ och proportioner av extraktionsmedel lämpligen bör utföras.