The revitalisation and regeneration of streets is a multi-faceted process aimed at breathing new life into urban areas, enhancing their functionality, attractiveness, and economic viability. This concept has gained significant attention from urban planners, policymakers, and community stakeholders seeking to address issues such as urban decay, blight and declining economic activity in cities. Several approaches and strategies have been employed to revitalise and regenerate streets, drawing from principles of urban design, placemaking, and community development (Lydon & Garcia, 2015). Streets have become important components of cities as they function as more than just connecting corridors; they are vital arteries constantly being reproduced and revitalised through the lived experiences of individuals who cross them on a daily basis. Furthermore, in recent years, there has been a discernible global trend wherein urban waterfront redevelopment has garnered significant attention within major metropolitan centres. Once overlooked, these urban waterfront areas have transformed, emerging as pivotal loci for social, recreational, and economic endeavours. 

This study explores the revitalisation and regeneration of urban streets, with a focus on Skeppsbron Street, which is an urban waterfront street in Malmö, Sweden. The research in order to evaluate the current conditions of this street and propose strategies to transform it into a vibrant, sustainable, and socially engaging urban space which originates from the two main goals of the research as follows:

1.     Investigating and evaluating the significance of focusing on urban streets in the process of revitalising and regenerating urban areas.

2.     Identifying and introducing a set of influential factors in design will encourage as many people as possible to participate in and be present in the city's street scene, thereby creating a lively and dynamic society.

By employing qualitative methods, including interviews, direct observations, and literature review, the study investigates the role of urban streets as vital public spaces that foster social interaction and community engagement. Drawing upon established urban theories from scholars such as Jane Jacobs, William H. Whyte, Allan B. Jacobs, Jan Gehl, and Donald Appleyard, the research highlights the importance of public space design in the processes of urban street regeneration and revitalisation.

The case study of Skeppsbron Street reveals that, despite its historical significance and strategic location, the street has not fully realised its potential as a dynamic public space. The analysis identifies key challenges, such as limited pedestrian activity and underutilised spaces, which hinder the street's ability to serve as a lively urban environment. To address these issues, the study proposes a set of regenerative strategies, including the activation of land use along the street edge, the introduction of temporary uses, and the enhancement of seasonal vegetation. These strategies aim to increase the street's attractiveness and functionality, thereby encouraging greater public participation and enhancing the overall urban experience.

By examining the current conditions of Skeppsbron Street and identifying potential regenerative elements, this study aims to provide insights into effective strategies for transforming urban streets into dynamic public spaces. The findings will contribute to the broader discourse on urban street revitalisation, offering practical recommendations for creating more sustainable, liveable, and engaging urban environments. 

Denna forskningsrapport har som mål att undersöka och analysera de omfattande etiska faktorer som påverkar beslutsprocessen vid ingripande i naturen. I synnerhet undersöker vi de moraliska och praktiska dilemman som kan uppstå vid sådana beslut och som ofta är komplexa och svåra att hantera. 

Syftet med rapporten är att öka förståelsen för hur etiken spelar och bör spela en roll inom miljövården, specifikt i relation till synen på naturens värde och beslutsfattarnas etiska ställningstaganden. Genom att genomföra en vetenskaplig studie med hjälp av systematisk litteraturstudie och intervjuer, har vi kunnat få en bredare bild av svaret på vår undersökningsfråga: " Var bör gränsen för hur långt människan får påverka naturen? " Det finns en skillnad i fokus mellan innehållsanalysen och intervjun, där den första utvecklas i riktning mot att ha en mer praktisk inriktning medan den andra har en mer etisk inriktning. Detta skapar en uppfattning av olika riktningar i det skrivna materialet. De olika metoderna som användes i forskningen, nämligen systematisk litteraturstudie och intervjuer, genererade olika insikter. Snarare än att hitta en entydig lösning, har vi dock funnit att olika metoder och kunskapsläget kring ämnet genererar olika insikter, vilket tyder på att det inte finns ett enkelt svar. 

Genom att analysera och diskutera de erhållna resultaten i denna rapport hoppas vi kunna bidra till en mer nyanserad och informerad debatt kring de etiska aspekterna av ingripande i naturen. Vi betonar vikten av att fortsätta forska och utveckla kunskapen inom detta område för att bättre kunna hantera de komplexa och ibland motsägelsefulla frågorna som uppstår vid beslutsfattandet kring naturens bevarande och användning. 

Grönområden i urbana miljöer bidrar med många centrala funktioner vilka är livsviktiga för både djur och människor, exempelvis biologisk mångfald, ekosystemtjänster och positiva hälsoeffekter. Förekomsten av grönområden och dess funktioner hotas däremot av den snabba globala urbaniseringen som ger upphov till förändrad markanvändning. Enligt Göteborgs Stads lokala miljömål ämnar staden att bli ekologiskt hållbar till år 2030 och detta ska uppnås genom en ökad biologisk mångfald och bevarande av grönområden. Göteborg har blivit utnämnd till Sveriges grönaste stad, men samtidigt har grönområdena minskat mellan åren 1986-2019 och fortsätter att minska på grund av exploatering. Syftet med examensarbetet var därmed att öka kunskapen om vad som ger upphov till att det tas beslut som orsakar reducering av urbana grönområden trots uppsatta mål för bevarande av dessa, vilket var ett eftersatt forskningsområde. För att uppnå syftet användes en induktiv kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyserades genom miljöpsykologiska, miljöetiska och policyteorier, nämligen värden, goal-framing theory, värdepluralism och lömska problem. Studien kom fram till att Göteborgs stadsplanering innefattade flera lömska problem och värdekonflikter vilka uttrycktes genom målkonflikter, som tillsammans med starka hedonistiska och egoistiska värden samt vinstdrivande mål hade en negativ inverkan på förekomsten av Göteborgs grönområden.

Tidigare forskning har visat att exponering för grön miljö tillhandahåller hälsofördelar. Dessa fördelar indikerar bland annat återhämtningseffekt av stress, trötthet och uppmärksamhetsutmattning, vilket är särskilt viktigt för universitetsstudenter. Därför syftade denna studie att undersöka om det finns en koppling mellan universitetsstudenters kontakt med grönstruktur i/nära studiemiljö och studenternas upplevelse av sin studiemiljö under covid-19 restriktionerna. Detta med hjälp av en dagbokundersökning som förstudie och telefonintervjuer. Analysverktyget bestod av teoretiska ramverk, Attention Restoration Theory (ART) och Stress Reduktion Theory (SRT). Resultat och analys har bekräftat Attention Restoration Theory (ART), där det uppges att gröna naturliga miljöer ger återhämtningseffekt och väcker uppmärksamhet efter en mental trötthet. Därtill bekräftade den även Stress Recovery Theory (SRT), där det uppges att gröna naturliga miljöer ger positiva effekt på stressminskning, -bearbetning och -återhämtning. Slutsatsen till denna undersökning är att grönstruktur har en stor betydelse för universitetsstudenterna, detta då alla väljer att vistas eller komma i kontakt med gröna naturen på ett eller annat sätt, till exempel gå en promenad i naturen eller åka till en stuga i skogen. Att naturen är en del av studenternas vardag verkar vara framför allt en omedveten upplevelse för de flesta och sker utan erkännande eller bearbetning av miljön. Dock framkommer det att processen kan vara medveten för vissa studenter. 

The Silica monolith particles (SMP) were prepared from Tetra-Methyl-Ortho-Silicate (TMOS) and characterized by Fourier transforms infrared (FTIR), Scanning electron microscopy (SEM), energy dispersive X-ray spectroscopy (EDX), and surface area analyzer. FTIR analysis showed the Si-O stretching confirming SMP formation. SEM analysis provided information about the mean diameter of SMP (1-5 mu m). EDX confirmed the presence of silicon and oxygen in the SMP. Moreover, the calculated surface area for SMP was found to be around 367 m(2)/g, whereas BJH pore size distributed particles were 87.15 along with the total pore volume and pore radius of 0.073 cm(3)/g and 16.627 & ANGS;, respectively. Besides, the removal efficiency was found to be about 96%. Various kinetic equations were used to calculate the adsorption parameters. Overall, the results show that the most appropriate model for the kinetics data was the pseudo-second order kinetics model while the mechanism of adsorption was best explained by the Langmuir isotherm. The highest removal of Basic Red 5 dye after 120 min at 298 K was 576 mg/g. Moreover, the thermodynamics parameters (Enthalpy, Gibb's energy, and Entropy) were also estimated. The & UDelta;H & DEG; (0.995 kJ/mol) value depicted the endothermic nature of the process. The non-spontaneous aspect of the process was evident from the & UDelta;G & DEG; values which were 60.431, 328.93, and 339.5 kJ/mol at 293, 303, and 313 K, respectively. From the high removal efficiency value, it can be concluded that the prepared adsorbent can be a potential adsorbent in the reclamation of dyes from wastewater.</p>

Chemicals in cosmetics are dangerous for both humans and the environment. Multiple studies and reports estimate that Sweden will not reach its climate goals, in large part because of the usage of chemicals. The law meant to protect humans and nature against chemicals is flawed since it is based on a state of knowledge that is flawed. Mobile applications which are meant to increase awareness of chemical usage are flawed in scope, functionality and credibility.

The purpose of this study is to develop a mobile application which improves upon the flaws identified in existing mobile applications. The study uses design science research methodology, DSRM, to develop the artefact. DSRM is an iterative process with six steps where the development process is documented. The study is carried out with the company Consid AB which acts as stakeholders for the research project. The mobile application is evaluated in a descriptive method and analyzed by the authors of the study.

The results of the study show that the functional flaws identified from existing applications are possible to improve and that the developed application highlights chemicals with the flawed state of knowledge in mind.

1999 godkändes Sverige som producent av kommersiella viner av EU. Vid vinproduktion uppstår miljöpåverkan genom användning av bekämpningsmedel och bevattning, tillverkningen av flaskor och transporter. Studien undersökte vilken miljöpåverkan som uppstår vid vinproduktion i Sverige och svenska vinproducenters reflektioner kring den miljöpåverkan som uppstår vid deras produktion. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem svenska vinproducenter från Skåne, Södermanland och Gotland. Faktorerna som hade störst miljöpåverkan vid vinproduktionen enligt vinproducenterna var användningen av bekämpningsmedel samt tillverkningen och transporten av flaskorna. Svenska vinproducenter säger sig arbeta för att vara så hållbara som möjligt, men åsikterna om vilket produktionssätt som är mest hållbar skiljde sig åt och vinproducenterna arbetade därför på olika sätt. Åsikterna kring hur hållbar ekologisk eller konventionell vinproduktion är respektive vilken druvsort som är bäst lämpad för vinproduktion i Sverige skilde sig åt mellan de fem vinproducenterna. Gemensamt för alla gårdar var att vattenanvändningen var låg eftersom endast regnvatten används till bevattning och att alla vinproducenter buteljerade vinet på glasflaskor. Däremot fanns åsiktsskillnader i vilken tyngd på glasflaskan som är lämpligast.

Naturturismen runt om i världen har sett en ökning de senaste åren, inte minst till följd avCovid-19 pandemin, en trend som även uppmärksammats på Kebnekaise. Allt fler människorsöker sig till platsen för att uppleva den vackra miljön, vilket leder till ett stigandebesökstryck till den sköra naturen. Den stigande mängden besökare leder till en högre grad avslitage och störningar på djur, natur och människor i området. Syftet med studien är därmedatt undersöka vilka åtgärder som krävs för att hantera problematiken som uppstår av ettökande besökarantal till Kebnekaise. För att besvara syftet användes en kvalitativ ansats medett urval semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyserades gentemot tidigare forskningoch kunskapsläge tillsammans med ett juridiskt ramverk för att avgöra vilka åtgärder som ärapplicerbara i nuläget, alternativt vad som behövs förändras för att kunna skydda vissamiljövärden. Studien kom fram till att det finns delade meningar bland informanterna kringvad och hur mycket som behöver göras, men att alla är överens om att mjuka styrmedel är detförsta som bör prioriteras innan hårdare lagstiftning, som ett områdesskydd, etableras. Detframgick däremot att för att skydda området från slitage av helikoptertrafik, cykling ochtältning behövs en förändring av allemansrätten eller ett införande av områdesskydd.

 Det har konstaterats både i globala och nationella styrdokument att skolan har en viktig roll i att undervisa för hållbar utveckling. Förenta Nationernas (FN) globala hållbarhetsmål, delmål 4.7 handlar exempelvis om att säkerställa att alla elever förvärvar kunskaper och färdigheter för att främja hållbar utveckling. Komplexiteten som hållbar utveckling innefattar kan däremot leda till att lärare finner det svårt att närma sig ämnet praktiskt i undervisningen. Även styrdokuments oprecisa karaktär utgör en risk att hållbar utveckling inte undervisas på ett sätt som optimerar elevers lärande om ämnet, vilket i sin tur kan minska deras möjligheter att ta hållbara beslut. Nuvarande forskning visar hur olika ämneslärare förstår och undervisar om hållbarhet i helhet men få studier har inriktat sig på ett specifikt skolämne och undersökt hur varje enskild dimension av hållbar utveckling får plats. Därför har denna studien fokuserat på hur miljömässig hållbarhet inkluderas i geografi och samhällskunskap. Syftet med studien var att få förståelse för hur den miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling behandlas inom samhällsorienterade ämnen på gymnasiet samt hur undervisningssätt hos lärare inom samhällsorienterade ämnen resonerar med principer inom lärande för hållbar utveckling (LHU). Studien baserades på en kvalitativ metod, där åtta gymnasielärare intervjuades i Skåne, Sverige. En induktiv tematisk analys användes för att analysera intervjuerna. Resultatet av studien visade att samhällskunskap och geografi har olika ämnesinnehåll och undervisningsmetoder kopplade till miljömässig hållbarhet och LHU. Miljömässig hållbarhet hade en mer primär roll i geografiämnet, jämfört med i samhällskunskapen där det inkluderades ur ett mer sekundärt perspektiv. Resultatet visade även hur kompetensutveckling inom LHU är en utvecklingsmöjlighet för att lärare ska få större förståelse och genom det större intresse att använda LHU men också inkludera miljömässig hållbarhet i deras undervisning. Dessa utvecklingsmöjligheter måste dock ske från en högre nivå än lärarna själva men lärarna har också en roll i att kommunicera dessa behov.

Vattenkraftverk utgör vandringshinder för den akvatiska faunan i vattendrag. Den vandrande fisken hindras från att nå sina lekområden vilket har lett till ett minskat bestånd. Omprövningen som ska ske av vattenkraften i Sverige kommer att ställa högre krav på miljöanpassningar och bevarandet av ekologin. Elbristen i Europa har lett till en paus av omprövningen. Pausen möjliggör för att få ytterligare kunskap kring utförandet av restaureringsarbetet innan implementeringen. Studiens syfte var att identifiera vilka utmaningar och möjligheter som finns med restaureringsarbetet av vattenkraft, både ur ett socialt och ekologiskt perspektiv. Metoden utgjordes av ett flertal intervjuer med personer som för studien hade relevant kunskap. Resultatet visar på att det finns möjligheter och utmaningar inom samarbete, finansiering och restaurering. Slutsatsen av studien var att omprövningen är en grund till förbättrat arbete som bidrar med tydligare riktlinjer för samarbete, en miljöfonden som kan finansiera miljöanpassningarna och att restaureringsåtgärder faktiskt kommer implementeras. Utmaningarna som identifierades var konflikten mellan olika intressen, den varierande effektiviteten av en fiskväg och kostsamma miljöanpassningar. En utrivning ger snabba positiva förändringar och kan också därför anses vara den mest effektiva miljöanpassningen. Slutligen, restaurering av vattendrag är värdefullt för den akvatiska faunan.

Climate and energy issues are part of our everyday life. Children's understanding of energy concepts and energy transformations is often insufficient. In Malmö, Sweden, a small science center, Klimat-X, tries to capture the students' fascination and interest and give them the opportunity of building their knowledge of scientific concepts concerned with energy and climate. Examples of experiments are described and the educational problems they are designed to address will be discussed. A pilot study on the influence of the experiments on students' understanding has been carried out. The students get a deeper understanding of energy chains, they see possibilities and not only problems in energy economizing and they find the experiments funny, interesting and instructive. It seems that Klimat-X could be a starting point for reflecting upon scientific issues that have an impact on decisions made in everyday life.

Exploateringen av mark i norra Sverige har orsakat en betydande förlust av betesmarker för renskötare. Detta hotar den svensk-samiska rennäringen, som förlitar sig på betesmarken för att hållbart mata sina hjordar. Under det senaste decenniet har en betydande mängd betesmark gått förlorad på grund av den ökande mängden vindkraftsparker (WPP) på, eller intillrenbetesmarker. Denna avhandling undersöker diskursen kring en WPP byggd i Härjedalen för IKEA. WPP byggdes på Glötesvålen, ett låg-fjäll som tidigare haft strategiskt viktiga betesmarker för samebyn Mittådalen. Genom en dissektion av elektroniska källor och halvstrukturerade intervjuer genomför författaren en diskursanalys för att identifiera de vanligaste narrativen om IKEAs vindkraftpark på Glötesvålen. En induktiv metod används för att identifiera underliggande ideologier som finns i diskursen genom ett relevant teoretisk ramverk. Resultaten visar en genomgripande entusiasm för vindkraft som ett steg mot förnybar energi. Detta narrativ speglar ideologin för ekologisk modernisering. Resultaten hittar också ett kritisk narrativ som lyfter den ojämna maktdynamiken som renskötarna upplever. Detta förstås genom Spivaks (2010) "Kan den underordnade tala?". Ytterligare en diskurs som upptäcks är symbolfrågan mellan industriell ekologisk omställning och bevarandet av renskötseln som kulturarv. 

Urgent structural change is required in higher education to allow collaboration both within and across universities so that achieving a rapid sustainability transition can become the overarching and main purpose of education, research and work in society. A review of the literature reveals that fragmentation, caused by traditional hierarchical faculty and disciplinary organisation, is a major obstacle to such goals. Additionally, universities today operate under a competitive paradigm that prevents the transfer and application of available knowledge, thereby blocking the development of new knowledge and coherent future-oriented approaches. Fragmentation and competition prevent universities from pooling resources, understanding major challenges holistically and using systemic approaches to address them. Political agendas, funding priorities and existing mechanisms of dissemination and evaluation of academic activity contribute to inertia. Rather than applying fragmented sustainability goals within rigid silo structures, action for sustainability needs to be coordinated among academic actors both horizontally and diagonally. This requires spaces for strategic thinking, concertation, open discussion and knowledge sharing. The insights achieved in strong sustainability research environments need to direct efforts towards achieving a rapid sustainability transition, and priority must be given to structures, networks and research that already enable concertation and collaboration.

Urgent structural change is required in higher education, to allow collaboration both within and across universities, so that achieving rapid sustainability transition can become not only the overarching but the main purpose of education, research and work in society. A review of the literature reveals that fragmentation caused by traditional hierarchical faculty and disciplinary organisation is a major obstacle to such goals. Additionally, universities today operate under a competitive paradigm which prevents the transfer and application of available knowledge, as well as blocking the development of new knowledge and coherent future-oriented approaches. Fragmentation and competition prevent universities from pooling resources, understanding phenomena holistically and using systemic approaches in the way we address major challenges. Political agendas, funding priorities, as well as existing mechanisms of dissemination and evaluation of academic activity contribute to inertia. Rather than applying fragmented sustainability goals within rigid silo structures, it is therefore argued that action for sustainability needs to be coordinated among academic actors, horizontally and diagonally. This requires spaces for concertation and strategical thinking. Insights achieved in strong sustainability research environments need to direct efforts, and priority must be given to structures, networks and research that already enable concertation and collaboration.

En klimatstrategi är ett styrdokument som används för att organisera klimatarbetet i en organisation utefter deras mål. Även fast flera författare tidigare har understrukit vikten av att medborgare ska vara involverade i beslut som rör miljöfrågor är det sällan invånare får påverka klimatstrategier. Syftet med den här studien var således att undersöka hur lokala medborgarinitiativ och medborgarna inom denna upplever att de kan påverka implementeringen av en kommunal klimatstrategi och påverka andra medborgare i deras omgivning. Frågeställningen löd ‘Hur påverkar medborgarinitiativ andra medborgare och implementering av kommunala klimatstrategier?’ Det teoretiska ramverket är hållbart medborgarskap, där medborgaren har en plikt att utföra handlingar som gynnar det allmänna goda.

Sju semistrukturerade intervjuer har genomförts digitalt med medborgare inom medborgarinitiativet Helsingborgarnas Klimatavtal, och den kvalitativa datan har analyserats genom det teoretiska ramverket hållbart medborgarskap. Metodkritiken utgår från undersökningens låga externa validitet och tidsbegränsningen. I resultatet framkom det att gemenskapen inom och utanför Helsingborgarnas Klimatavtal gör att fler medborgare blir inspirerade till att skapa en beteendeförändring som gynnar både det allmänna goda och målen i kommunens klimatstrategi. Samarbetet mellan kommunen och medborgarinitiativet ger tjänstepersoner åtkomst till lokala kunskaper och åsikter samt genererar en ökad legitimitet till klimatstrategin. Det är dock viktigt att kommunen har en kontinuerlig kommunikation med medborgarna för att klimatstrategins implementering ska bli så framgångsrik som möjligt. För framtida forskning föreslås det att undersöka både medborgarnas  och kommunens  upplevelse  för en mer heltäckande  bild. 

Sverige har historiskt sett haft en god tillgång till sötvatten. Under de senaste åren har dock problematiken kring torka och vattenbrist ökat och periodvis blivit ett problem i vissa regioner. Torka och vattenbrist förväntas bli mer förekommande till följd av klimatförändringar, vilket i bland annat Skåne blir problematiskt eftersom tillgången till sötvatten redan är begränsad. Problematiken ökar i kombination med att det finns ett stort vattenbehov, eftersom det är en folktät region med mycket verksamheter och jordbruk. Som följd har intresset för alternativa vattenkällor ökat, såsom återvinning av avloppsvatten. Syftet med studien var att undersöka utvecklingen av vattenåtervinning i Skåne. Mer specifikt ämnade studien att ta reda på vad skånska aktörer som initierat och påbörjat projekt kring återvinning av vatten stött på för hinder och drivkrafter. Ett kriteriestyrt urval samt snöbollsurval användes för att hitta lämpliga respondenter för de semistrukturerade intervjuerna. Respondenterna bestod av kommunala och regionala tjänstepersoner samt forskare som varit involverade i lokala projekt kring vattenåtervinning i Skåne. Genom induktiv kvalitativ kodning visade resultaten att de främsta drivkrafterna för att utveckla vattenåtervinning i Skåne var vattenbrist, engagemang hos olika aktörer samt tillgång till finansiella och tekniska resurser. Följande visade resultaten att lagstiftning och andra juridiska aspekter, ekonomiska aspekter och infrastruktur utgör de främsta hindren för utvecklingen av vattenåtervinning i Skåne. Slutsatsen visade att VA-systemet och utvecklingen av återvinning av vatten i Skåne befinner sig i en sorts lock-in, på grund av path dependency, där olika system såsom lagstiftning, infrastruktur och ekonomi hämmar utvecklingsmöjligheter. Dock framkom också slutsatsen att engagerade nyckelaktörer såsom VA-organisationer, myndigheter och politiker eller stora kriser såsom torka och vattenbrist harförmågan att agera som focusing events eller path break-outs och bryta den lock-in som finnsoch därmed driva utvecklingen framåt inom vattenåtervinning. Det etiska perspektivet av intergenerationell rättvisa bör integreras vid planeringen av ny VA-infrastruktur. 

This study focuses on drivers for changing urban flood risk. We suggest a framework for guiding climate change adaptation action concerning flood risk and manageability in cities. The identified key drivers of changing flood hazard and vulnerability are used to provide an overview of each driver's impact on flood risk and manageability at the city level. We find that identified drivers for urban flood risk can be grouped in three different priority areas with different time horizon. The first group has high impact but is manageable at city level. Typical drivers in this group are related to the physical environment such as decreasing permeability and unresponsive engineering. The second group of drivers is represented by public awareness and individual willingness to participate and urbanization and urban sprawl. These drivers may be important and are manageable for the cities and they involve both short-term and long-term measures. The third group of drivers is related to policy and long-term changes. This group is represented by economic growth and increasing values at risk, climate change, and increasing complexity of society. They have all high impact but low manageability. Managing these drivers needs to be done in a longer time perspective, e.g., by developing long-term policies and exchange of ideas.

Climate Science Communication is an important tool for helping organizations set strategies to reduce their climate impact. As a major contributor to global climate warming emissions, the food industry needs to take stronger action to reduce their climate impact if the world wants to achieve the global climate goals committed to in the 2015 Paris Agreement. To ensure they meet the climate commitments in their Corporate Social Responsibility strategies, corporations in the food industry should use science-based targets, which research shows are more effective and ambitious. Through the context of Sweden, a country which has set strong emissions reduction policy, this thesis investigates the role that Climate Science Communication and stakeholder communication play in the actions that corporations in the food industry are taking to help achieve the global climate goals.

This qualitative study analyzes the firsthand accounts of ten professionals across the food, science communications, and science research industries. Interviews with the participants explore stakeholder management in science communication, the role of collaboration within the science and food industries, and what gaps they see between the science community and the food industry when establishing corporate climate strategies.

Results suggest that there is a necessary, and often missing, link between the food industry’s climate strategies and the climate research that informs them. Using principles from Stakeholder Theory, Communications Accommodation Theory, and Cross-Sector Collaboration can help bridge this gap. Improved stakeholder collaboration, better efforts to help decision makers understand climate science, changes to corporate behaviors, and systemic changes in both the corporate world and academia can improve the relationship between the science community and food industry, leading to more effective and impactful climate strategies and results.

Samhället försöker ställa om från en linjär ekonomi, som varit normen, till en cirkulär ekonomi (CE): en ekonomi som genomsyras av att förlänga produkters livslängd, konsumera mindre och ta tillvara på de ändliga naturresurser som finns kvar. Avfall är något som inte ska ses som avfall, men som resurs i det cirkulära. Till hjälp finns styrdokument, lagstiftning och verktyg att ta del av, på internationell, nationell och lokal nivå, ett av dem är EUs avfallshierarki. I fallstudien undersöks hur medarbetare på Malmöbaserade Sysav (Sydskånes avfallsaktiebolag) arbetar med cirkulära flöden och CE i sitt vardagliga arbete, hur de ser på avfallshierarkin och hur de förhåller sig till styrdokument. Semistrukturerade intervjuer användes som metod och totalt intervjuades tio anställda på företaget. Resultatet visar att medarbetarna på Sysav, på grund av deras olika erfarenheter och yrkesroller, arbetar väldigt olika med cirkulära flöden, och har olika tankar kring vad det innebär. Det framkommer en rad nya idéer till förbättringar och effektiviseringar som skulle kunna implementeras. Slutligen visar Sysav som företag att det finns en rad åtgärder som kan tillämpas för skapa fler cirkulära flöden. 

Kollaborativ modekonsumtion är ett relativt nytt begrepp som har utvecklats i samband med att olika affärsmodeller för delningsekonomier vuxit fram. Utvecklingen av ny teknologi har möjliggjort för nya former av internetbaserade affärsmodeller att ta form. Digitala plattformar har visat sig vara effektiva verktyg för att skapa nya koncept där kunder själva kan skapa stilprofiler och utifrån dem beställa hem kläder för att nyttja under en begränsad tid. Kollaborativ modekonsumtion marknadsförs ofta som ett mer miljömässigt hållbart koncept i förhållande till den konsumtion som i västvärlden har kommit att bli det normala. Modeindustrin står för en enorm miljöpåverkan redan i produktionsskedet och skapandet av snabba skiftningar i trender har dessutom lett till en överkonsumtion av kläder. Förändringar av hela branschen är som vi ser det av stor vikt och därmed har forskningen en betydande roll genom att följa utvecklingen och närmare studera olika aspekter av nya koncept. Kollaborativ modekonsumtion är en affärsmodell som behöver utvärderas för att skapa en helhetsbild av de miljömässiga följder som konceptet orsakar. En förståelse av de miljöproblem som affärsmodellen genererar samt vilka möjligheter som finns i framtiden kan leda till att hitta ytterligare lösningar till de problem som dagens konsumtion innebär. Vår studie är baserad på kvalitativa intervjuer. I vårt resultat har vi identifierat de största miljömässiga fallgroparna; Transport, tvätt, klädernas kvalité samt konsumentbeteende. De miljömässiga utmaningarna som framtidens kollaborativa modekonsumtion måste ta hänsyn till kan även ses som möjligheter eftersom de problem som finns behöver lösas och kan innebära en utveckling till miljömässigt bättre alternativ. 

Tungmetallsförorenade marker är ett växande problem över hela världen. En del av lösningenär att sanera de kontaminerade områden. Konventionella saneringsmetoder har visat sig varaohållbara för miljön då de leder till en omfattande förstöring av den befintligamarkstrukturen, ett mer hållbart saneringsalternativ är fytoextraktion. Den här studienundersöker hur effektivt senapskål (Eruca sativa) renar förorenad jord från kadmium, arsenikoch bly. Dessutom undersöks hur biomassatillväxten av senapskål påverkas avtungmetallerna. Att studera växtartens toleransnivå gentemot kadmium, arsenik och bly ikombination med växtartens förmåga att ackumulera tungmetallerna är av intresse för attavgöra ifall växtarten lämpar sig för fytoextraktion eller ej. Undersökningen byggde på ettodlingsperiment där senapskål planterades i jord förorenad med 1318 mg/kg kadmium-, 1103mg/kg arsenik- och 2307 mg/kg bly som härstammade från Alsterfors glasbruk i sydöstraSverige. För att genomföra studiens analys och statistiska test planterades senapskål ireferensjord som jämförelsegrupp. Resultatet visade en signifikant skillnad mellansenapskålens biomassatillväxt i de olika jordarna, medelvärdet av plantornas biomassa i denförorenade jorden var 0,33 g och 1,28 g i referensjorden. Dessutom visade resultatet attsenapskål ackumulerade låga halter av alla tre metaller. Utifrån resultatet kan slutsatsen drasatt senapskål inte lämpar sig för fytoextraktion med avseende på biomassatillväxt och upptagav kadmium, arsenik och bly.

In this research, biogas production potential from beach wrack collected in Riga Gulf (Ragaciems, Jaunķemeri, Bigauņciems) and in coastline of Sweden (Kalmar) was studied using an anaerobic digestion method. Selected beach wrack masses laying ashore and containing macroalgal biomass of common macroalgae types specific to the Baltic Sea were mixed for consolidated samples. Anoxic fermentation of untreated beach wrack was carried out in 16 bioreactors applying a single filling mode at 38 °C. The study revealed that by utilizing beach wrack accumulated ashore as a feedstock for anaerobic digestion methane can be utilized if pretreatment and conditioning of the samples are performed. The study was continued for selected brown algae containing biomass tested with three dewatering pretreatment methods: a) keeping in tap water for 24 hours; b) washing with running fresh water for one hour, and c) drying to relatively constant weight. The resulting methane outcome was compared with the data corresponding to raw brown algae. The study confirmed that washing of macroalgal biomass applied as pretreatment prior to anaerobic fermentation avoids inhibition of salts and promotes biomethane production.

Landfills (dumps) are places where the end of the life cycle of products can be found - useful material is dumped away from the sight creating contaminant flows around. Another problem is huge unexplored potential of resources recycling - we have limited knowledge also on useful elements and materials that are buried. The solution to overcome the limitations that provide remote sensing and traditional geodesy, proximal sensing techniques could be used. “Near surface geophysics” with operation at or just below the soil surface, significantly may contribute to give answers that traditionally are solved only after excavation. Geophysical methods are various, those can be active (i.e. create its own signal) or passive (i.e. register an existing signal); invasive (by inserting devices into the soil) or non-destructive. Some of these methods are static (e.g. a sequence of inserted electrodes), others can be used in a mobile way (e.g. pulled by a quad-bike). In general, their depth of exploration can vary from a few decimetres to some tens of metres. Thus in range of wide geophysical methodology spectrum almost all methods might be of use for unknown dump exploration depending on circumstances. In this paper, the aim is to macro-characterize anthropogenic geomorphological forms for contouring of old buried dumps by use of magnetometry, and geoelectric research methods to provide knowledge on approximate content of the dump. Protonmagnetometer was used in Eastern Latvia to determine unseen on surface dumpsite, buried in forest; induced polarisation and electric resistivity research was done in Southern Sweden for the macro-content analysis of dump hills composed of glass industry residuals and construction waste mixture. Geophysical surveying was performed to support site investigation with respect to landfill-related environmental problems, to enhance the opportunity for contouring of location of material mass and initially evaluate its physical properties. Results have shown good potential of geophysical surveying to spatially characterize landfill masses (location and dimensions) and to identify the internal structure of a landfill site, which already provides valuable information to estimate the landfill mining (material recovery) potential of landfills.

In this thesis, the public green space provision in Hamburg, Germany is critically examined and put into context by social indicators relating to social class and ethnic background. 

Urban green spaces offer a variety of benefits for citizens, ranging from recreation, improving physical and mental health, contribution to urban cooling and climate adaptation as well as providing spaces for biodiversity. Yet, provision and access to public green space is not always equal. This is reflected in the concept of urban environmental justice, which acknowledges that not all societal groups equally benefit from environmental services nor are equally affected by the burdens of environmental pollution. Urban environmental justice is used in this thesis to holistically assess public green space provision, from a distributive, procedural and corrective justice dimension. These dimensions relate to how public green space is distributed in the city, how policies surrounding green space incorporate urban environmental justice concerns, and lastly what measures are in place for correcting potential injustices. The thesis employs a mixed method approach. Critical mapping through QGIS was applied to showcase the distribution and proximity to public green space in the various neighbourhoods in Hamburg. Following this, a policy analysis was performed to investigate the procedural justice dimension. Lastly, semi-structured interviews with five planners and two activists were conducted to illuminate measures for correcting urban environmental injustices related to green space provision. The findings suggest that public green space is not evenly distributed, and issues of access exist in Hamburg. Procedural justice is not fully achieved as a legal framework for urban environmental justice is lacking and the existing policies do not consider the concept adequately. Simultaneously, both supporting and hindering measures for correcting urban environmental injustices exist and corrective justice is not fully achieved either. Overall, the discourse surrounding urban environmental justice should be advanced in Germany and more awareness needs to be raised.

The high-resolution Sentinel-2 data potentially enable the estimation of gross primary productivity (GPP) at finer spatial resolution by better capturing the spatial variation in a heterogeneous landscapes. This study investigates the potential of 10 m resolution reflectance from the Sentinel-2 Multispectral Instrument to improve the accuracy of GPP estimation across Nordic vegetation types, compared with the 250 m and 500 m resolution reflectance from the Moderate Resolution Imaging Spectroradiometer (MODIS). We applied linear regression models with inputs of two-band enhanced vegetation index (EVI2) derived from Sentinel-2 and MODIS reflectance, respectively, together with various environmental drivers to estimate daily GPP at eight Nordic eddy covariance (EC) flux tower sites. Compared with the GPP from EC measurements, the accuracies of modelled GPP were generally high (R-2 = 0.84 for Sentinel-2; R-2 = 0.83 for MODIS), and the differences between Sentinel-2 and MODIS were minimal. This demonstrates the general consistency in GPP estimates based on the two satellite sensor systems at the Nordic regional scale. On the other hand, the model accuracy did not improve by using the higher spatial-resolution Sentinel-2 data. More analyses of different model formulations, more tests of remotely sensed indices and biophysical parameters, and analyses across a wider range of geographical locations and times will be required to achieve improved GPP estimations from Sentinel-2 satellite data.

Syftet med studien var att kartlägga urban heat island [UHI]- och klimatanpassningsåtgärder som London och Stockholm arbetat med för att reducera UHI-effekten i respektive stad. Eftersom London upplever en högre UHI-effekt har de därmed kommit längre i deras arbete, studien fokuserade därför även på att förstå vad som är bakgrunden till att Stockholm brister i sitt arbete. En semikvalitativ innehållsanalys användes för att besvara frågeställningarna. Tre statliga dokument från respektive stad analyserades genom kodning och kategorisering. Åtgärderna som hittades graderades utifrån typ av åtgärd (åtta olika kategorier) och nivå på åtgärd (planerad, pågående eller genomförd). Resultatet visade att London har ett mer utförligt och proaktivt arbete med att motverka UHI än Stockholm, dels för att de lyfte budget och investeringar för deras olika åtgärder. Projekten är även större och omfattar fler områden än Stockholm. Stockholm har därmed mycket att hämta från Londons UHI- och klimatanpassningsarbete. Trots att Stockholm hade fler åtgärder är det inte lika omfattande och utvecklade jämfört med London som hade större projekt, program och policys. Resultatet visade att fler åtgärder genomförts i London. Det framgick att attityden skiljer sig åt mellan städerna. Stockholm måste förstå allvaret och borde påskynda sitt arbete genom att lägga ner mer resurser och samarbeta med aktörer för att säkerställa att projekten uppfylls och underhålls.  

Rapid urbanization and increasing heat exposure from climate change in combination with the urban heat island effect has become a contemporary pervasive threat to human health. We monitored four urban typologies with temperature and humidity sensors during the 2015 summer peak in Cairo, Egypt to evaluate which typologies could potentially reduce adverse impacts on human health. Our mixed methods approach included qualitative surveys to gauge how people perceived heat stress.  While our monitoring revealed that indoor temperatures were cooler by 1.64°C in the low-density typology relative to outdoor temperatures, the minor indoor temperature differences revealed that building envelopes had little impact on protecting inhabitants.  The study points to the urgent need for more comprehensive empirical monitoring of indoor heat stress in urban areas. Future research would benefit from greater interdisciplinarity so that a more inclusive range of heat stress scenarios, particularly in urban areas in the Global South, can be anticipated, and thereby monitored, mitigated and potentially avoided in order to reduce human health insecurity impacts from climate change.  

This study presents a comparison of the life cycle carbon emission (LCCO2) and embodied energy calculation between two kinds of bricks, sun-dried and fired clay, as means of evaluating the energy and climate impact of each brick type and the economics of production. Focus is paid to the differences across the whole production chain between sun-dried clay bricks, which represent the traditional norm, and fired clay bricks, which are the most widely-used walling materials in conventional buildings. A case study was carried out in Dakhla Oasis in the Western Desert of Egypt. The results of this study show that if sun-dried bricks are used instead of fired bricks, a reduction of up to 5907 kg CO(2)e (in CO2 emissions) and 5305 MJ of embodied energy for every1000 bricks produced could be achieved. The paper concludes by offering alternative scenarios for brick-making and suggestions for improving sun-dried brick production. The methodology used in this study contributes to the development of an investigative-comparative way to assess choices between building materials. It also intends to help inform local homeowners and building practitioners not only in Egypt, but also globally, about resource depletion, energy consumption, and harmful emissions from fired industrial bricks as a common building construction material. (C) 2020 The Authors. Published by Elsevier Ltd.

Förekomsten av vattenrelaterade problem som extrem nederbörd, översvämningar, torka och vattenbrist kommer att öka i urbana områden till följd av de globala klimatförändringarna. Sponge city-konceptet är ett urbant dagvattenhanteringssystem som lanserades i Kina och syftar till att förbättra vattenhanteringen i städer genom att återställa stadens kapacitet att absorbera, infiltrera, lagra och rena vatten. Den här studien syftade till att undersöka om sponge city-konceptet hade kunnat implementeras i Malmö genom att besvara frågeställningen ” Vilka möjligheter respektive hinder finns det för Malmö att implementera sponge city-konceptet?”. Genom en systematisk litteraturstudie och innehållsanalys i kombination med det teoretiska ramverket som baserades på konceptet sårbarhet för klimatförändringar visade resultatet på att det både finns en del möjligheter men också hinder. Det huvudsakliga hindret som identifierades är att en stor del av marken i Malmö består av täta moränleror vilket utgör ett hinder för de infiltrationsåtgärder som ingår i sponge city-konceptet. Några möjligheter som identifierades är att sponge city-konceptet kan minska känsligheten för skada som uppstår i förhållande till exponeringsnivån, samt att Malmös anpassningskapacitet är relativt hög. På grund av att den här studien enbart undersökte specifika fysiska/miljömässiga aspekter inom sponge city-konceptet krävs däremot fler studier som tar hänsyn till fler aspekter om en implementering av konceptet skulle bli aktuell.  

Med ökande efterfrågan på verksamheters byggnadsaktiviteter produceras stora mängder material som kan återanvändas och återvinnas. Denna stora återanvändnings- och återvinningspotential förloras genom olika brister i samhällets hantering av det. En av de mest förekommande miljöbrott i Sverige är illegal avfallsdumpning som ger upphov till olika typer av miljöföroreningar och försämring av landskap. Denna studie syftade till att belysa hur de aktörer som ska eller kan motverka illegal avfallsdumpning av bygg- och rivningsavfall i Sverige ser på hur den illegala avfallsdumpningen uppkommer och hur de tänker att samhället kan motverka den. Genom semistrukturerade intervjuer med en miljöexpert, miljö- och hälsoskyddsinspektör, miljöbrottsutredare, miljöåklagare och miljöpedagog undersöktes hur dessa aktörer ser på uppkomsten av illegal avfallsdumpning och hur samhället kan motverka det. Resultatet analyserades genom det teoretiska ramverket legitimitetsteorin. Aktörernas perspektiv uppvisade att verksamheter som utför illegal avfallsdumpning inte har någon miljöhänsyn, samt att uppfattningen hos verksamhetsutövare att miljölagstiftningen är illegitim var på grund av ekonomiska skäl, och att det främst är revideringar i lagstiftning som behövs för att motverka verksamheters illegala avfallsdumpning. Diskussionen presenterade förslag på vidare forskning om att undersöka hur ett hållbart avfallshanteringssystem kan åstadkommas där legitimitet för miljölagstiftning kan uppnås för att därpå förhindra och bekämpa verksamheters illegala avfallsdumpning.

Allmänhetens förväntningar på verksamheter och myndigheter ökar i takt med att miljöfrågor blir mer uppmärksammade i samhället. För att möta dessa förväntningar och arbeta för en hållbar utveckling upprättar verksamheter hållbarhetsrapporter och tillsynsmyndigheter tillsynsrapporter. I denna studie jämförs rapporterna hos sex svenska verksamheter i tre olika branscher i Skåne med syftet att undersöka ifall det finns innehåll som överlappar mellan tillsynsrapporter och hållbarhetsrapporter. Därmed bidrar studien till att få fram en bild av hur verksamhetens egen teoretiska beskrivning av hållbarhetsarbetet i hållbarhetsrapporten stämmer överens med tillsynsmyndigheternas bedömning utifrån miljölagstiftning i praktiken. Studien utfördes med innehållsanalys som metod, både konventionell och summativ, för att kunna sammanställa och tolka de olika dokumentens innehåll. Identifierade teman, koder och ord analyserades med hjälp av relevanta teorier och begrepp, där vi tolkat hur dokumenten överensstämmer med varandra. Studien visar att det finns likheter mellan innehållet i alla rapporter, mest framstående inom kategorierna lagstiftning och miljö. De skillnader som kunde identifieras varierade där verksamheterna hade olika fokus, exempelvis inom den sociala kategorin.

Ett intensivt jordbruk anses leda till ett antal negativa miljöförändringar och mer miljövänliga jordbruksmetoder förespråkas av IPCC och IPBES varav skogsjordbruk är en metod som ses som ett hållbart alternativ. Det är en jordbruksmetod som hittills endast finns på få platser i Sverige, men som i andra delar av Europa och världen visat sig produktivt. Genom reflexiv diskursanalys avser denna studie undersöka konventionella jordbrukares och skogsjordbrukares upplevelse av sin verksamhet i förhållande till samhälle och miljö och deras syn på skogsjordbruk. Jordbrukare från respektive jordbrukstyp rekryterades för medverkan i separata fokusgrupper och ur dessa fokusgrupper valdes en jordbrukare ut för besök och deltagande observation. Båda jordbrukstyper såg sig som en del av naturen och visade omtanke för dess bevarande. De konventionella jordbrukarna såg sig som förvaltare av naturen och en viktig samhällsaktör med fokus på matproduktion och ekonomisk lönsamhet. Samtidigt kunde de konventionella jordbrukarna ses som både ofrivilligt låsta och försvarande en strömfåra - det etablerade industrisamhället. De ville förbättra miljön, men var fast i en ekonomisk cirkel. Skogsjordbrukarna fungerade som en kontrapunkt - en reaktion mot det etablerade jordbrukssystemet som de ansåg ohållbart. Istället ville de visa på ett alternativt samhälle och odlingssätt. Skogsjordbrukarna drevs av en vilja att förändra och ett ekologiskt fokus med en ekocentrisk och vid natursyn. Båda grupper menade att ett bättre bidragssystem skulle kunna leda till mer miljöarbete. 

Över en tredjedel av jordens marina däggdjursarterär hotade. Studien analyserar och utvärderar Sveriges planer för bevarandet av Östersjötumlaren. Populationen beräknas bestå av endast 500 individer och är trolig att utrotas om förändring inte implementeras. En bevarandeplan för tumlare ska implementeras under 2021 och kommer att vara den första bevarandeplanen sedan 2013. Studien analyserar den föreslagna bevarandeplanen och identifierar styrkor och svagheter i de föreslagna åtgärderna. Genom en grundad teori genomförs en kvalitativ innehållsanalys av åtgärdernas styrkor och svagheter. En poängmatris utvecklades för att möjliggöra indikatorer för åtgärdernas ansträngning, utdelning och bevarandepotential. Studien presenterar huvudsakligen ett ramverk för utvärdering av artbevarandeplaner. Genom att utvärdera bevarandeplanen innan implementering bidrar studien till området för miljöutvärderingar.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka om regnbäddar utnyttjas till sin fulla kapacitet avseende dess multifunktionalitet i relation till miljönytta och klimatförändringar. Mer konkret ämnade studien att ta reda på om regnbäddar kan användas till att både ta hand om ökade regnmängder och skapa en magasinering av vatten för torrperioder. Vidare syftade studien till att förstå vilka möjligheter, hinder och utmaningar det finns vid implementering av regnbäddar utifrån klimatanpassningssynpunkt eftersom klimatförändringarna leder till både stora vattenmängder och extrema torrperioder. Strategiskt urval och snöbollsurval användes som urvalsmetod i enlighet med Bryman (2018) för att välja ut relevanta informanter inför utförandet av semistrukturerade intervjuer. Kodning av empirin visade att där fanns en stor variation av möjligheter, hinder och utmaningar. 

Resultatet visade att både möjligheter, hinder och utmaningar förekommer i de två kustkommunerna relaterade till implementeringen av regnbäddar med kombinerade användningsområde. Resultatet påvisade att regnbäddar ofta implementeras för att uppfylla en fördröjande funktion. Dessutom framkom det att regnbäddar erhåller multifunktionalitet utifrån dess utformning, konstruktion och placering.

Slutsatsen är att regnbäddar inte implementeras i de två undersökta kustkommunerna i syfte att samtidigt omhänderta stora vattenmängder vid skyfall, öka infiltrationen i områden med hårdgjord mark, rena regnvatten och magasinera vatten för användning vid torrperioder för bevattning av grönstruktur. Alltså kombineras inte olika användningsområden i regnbäddar. Det främsta syftet som regnbäddar implementeras för är fördröjning av vatten och därmed köpa sig tid så att ledningsnätet blir mindre belastat.

Worldwide, sediments are dredged from water bodies to guarantee proper water levels and remediate aquatic ecosystems. Dredged sediments contain metals that could interfere with recycling if the concentrations overpass permissible limits. Washing of elements from sediments represents a technique to decrease the concentration of metals, and it could introduce a new source of elements. The current study aimed to employ ethylenediamine-tetraacetic acid (EDTA) and ethylenediamine-disuccinic acid (EDDS) and investigate the effect of operational parameters (concentration and pH) on the chemical extraction of metals from dredged sediments. Core sediments were extracted from sampling stations around Malmfjärden bay, Sweden. The results suggested that lead, zinc and copper were the elements with higher extraction rates, followed by arsenic and nickel. Chromium was poorly extracted. EDTA was more efficient than EDDS in dissolving the elements. Moreover, acidic conditions offered higher extraction rates for As using both chelators and for Pb employing EDTA. The 0.05 M concentration presented a higher mean extraction rate than 0.01 M for Cu, Cr and Ni for EDTA and EDDS. The findings in this study suggest that sediment washing is a promising technique to decrease metal concentrations in sediments and enhancing the feasibility to use the material for beneficial uses.

Ett stort hot mot biologisk mångfald är urbaniseringen, då utbyggnad av städer leder till attplatser som tidigare utgjort viktiga habitat ersätts av hårdgjorda ytor, byggnader och mänskligaktivitet. Det finns ett nytt tankesätt inom stadsplanering, nämligen förtätning. Förtätningenpåverkar den biologiska mångfalden negativt eftersom arternas naturliga migration försvårasav byggnader och hårdgjorda ytor. Följden av det blir att ekosystemen i urbana miljöer blirsvagare och att ekosystemtjänster som luftrening, pollinering och dagvattenhantering uteblir.Biodiversiteten i urbana miljöer är viktig för människorna i staden som gynnas avhälsofördelar och för att artsammansättningen i staden bidrar till ett starkt och hållbartekosystem. Syftet med den här studien är att undersöka den biologiska mångfalden med hjälpav bioindikatorer, i form av träd och fåglar, i Varvsparken i Västra Hamnen och iStrandparken i Limhamn. Den biologiska mångfalden i parkerna har analyserats med χ²Goodness of fit, Shannon Wiener index och en tabell med bedömningskriterier för enekologiskt funktionell biodiversitet. Vid bedömningen av parkerna utifrån tabellen framkomdet att Varvsparken har en högre variation av vegetation i form av buskar, kullar, träd, högagräspartier och variation i planteringar än Strandparken. I Strandparken visade inventeringenatt det fanns gräsmatta med sporadiska inslag av blommande vårlökar, gamla träd och buskarsamt inslag av fortplantningshjälp i form av fågelholkar. Resultatet av χ² testen visade att detfanns en statistiskt signifikant skillnad mellan antalet träd och fåglar som observerades iparkerna. I Shannon Wiener index beräkningen visade att Strandparken hade en högrediversitet av fåglar och nordiska träd än Varvsparken, men att Varvsparken hade en högrediversitet vid jämförande av både nordiska och exotiska träd än Strandparken. Vår studievisar att förhållandet mellan urbana grönområden, biodiversitet och människors välmående ärviktigt för att få en hållbar och levande stadsmiljö.

Denna kunskapsöversikt syftar till att undersöka hur klimatundervisning i skolans tidiga år kan utformas för att bidra till miljövänliga attityder och beteenden i klimatundervisning. Arbetet behandlar även hur lärare kan minska klimatångest hos elever i klimatundervisning. Ämnet är av stor relevans att undersöka då forskning om klimatundervisning i förskoleklassen och skolans 1–3 (F–3) är begränsad. 

För att få svar på frågeställningarna genomfördes en informationssökning i databaserna ERC och ERIC. Olika sökord har kombinerats med hjälp av boolesk sökteknik och frassökning för att hitta relevanta källor. Ytterligare sökteknik som använts är kedjesökning med hjälp av valda forskningsartiklars referenslistor. Totalt valdes 21 artiklar och rapporter ut. Då forskning om klimatundervisning i skolans tidiga år är begränsad har generaliseringar gjorts utifrån vad utvald forskning om klimatundervisning för andra årskurser än skolans F–3 beskriver. 

Resultatet presenterar användbara undervisningsstrategier med varierande arbetssätt som kan vara gynnsamma i klimatundervisning för att utveckla positiva attityder och beteenden. Exempel på strategier som tas upp är diskussioner, att möta klimatvetenskapen, hantera missuppfattningar samt att göra lokala projekt. Dessa strategier kan implementeras i undervisningen genom erfarenhetsbaserat lärande, rollspel och användning av skönlitteratur. Arbetssätten som presenteras kan minska klimatångest och istället bidra till hopp för att utveckla miljövänliga attityder och beteenden. Slutsatserna som dras i kunskapsöversikten är att arbetet med klimatundervisning bör påbörjas i så tidig ålder som möjligt trots bristande direktiv från läroplanen för grundskola samt för förskoleklassen och fritidshem (LGR11). Att lärare för de lägre årskurserna kan välja att inte genomföra klimatundervisning med tanke på de bristande direktiven samt i oro för att väcka negativa känslor som klimatångest hos elever är ännu en slutsats som dras. På grund av att klimatångest är ett faktiskt problem är det av största vikt att fokusera på undervisning som bidrar till hopp. 

Klimatförändringar är i dagens samhälle ett påtagligt problem och skolans uppdrag är att lära ut området för unga. Det komplexa ämnet kan orsaka utmaningar och känslor, specifikt klimatångest, som lärare tvingas hantera för att stödja elever att bli medvetna och uppmuntrade till att arbeta för hållbar utveckling. Däremot behandlas inte klimatförändringar i någon större utsträckning i det centrala innehållet i läroplanen för NO-ämnena i årskurs 1-3. 

Syftet med studien är att undersöka lärares upplevda utmaningar med klimatundervisning inom NO-ämnena i de lägre årskurserna och hur dessa hanteras. Studien syftar även till att undersöka hur NO-lärare hanterar klimatångest i undervisningen. 

Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer med fem NO-lärare för årskurs F- 3 och materialet analyserades genom tematisk analysmetod. Analysen utgår från teoretiska begrepp, exempelvis klimatångest och eco-anxiety, samt känslohanteringsstrategier för att diskutera resultatet. 

Resultatet visar att de utmaningar NO-lärarna såg var nivåanpassning, media, lärarnas egna engagemang samt kunskaper och transparens. Engagemang var den mest uttalade positiva känslan lärarna upplevde hos både sig själva och eleverna. Negativa känslor som klimatångest och oro var synligt hos lärare och elever. Lärarna hanterade utmaningarna genom att börja klimatundervisningen tidigt och inte ignorera fenomenet. De arbetade även elevnära och lösningsfokuserat. 

Utifrån resultatet blir det synligt att klimatångest skulle kunna ses som en stor utmaning med NO- och klimatundervisning på lågstadiet. Lärarnas erfarenheter av hantering av klimatångest som utmaning utgår mestadels från menings- och problemfokuserade strategier och i mindre grad emotionsfokuserade hanteringsstrategier. 

Konventionellt jordbruk har negativa effekter på miljön, såsom markförstöring, förlust av biologisk mångfald och förorening av omgivande ekosystem, vilket kan förvärras av klimatförändringar. Effekterna kan bli mer eller mindre omfattande beroende på om anpassning genomförs. Jordbruket i Sverige styrs av Europeiska- och nationella lagar som anger regler och möjligheter för anpassning genom ekonomiska och rådgivande stöd. Studien syftade till att undersöka vilka konsekvenser klimatförändringarna kan innebära för jordbruket i Sverige, samt hur den teoretiska och praktiska sidan av anpassningsåtgärder tillgängliga genom regelverket, uppfattas på gårdsnivå. Frågeställningen för undersökningen var således: ‘Hur tillräckliga är existerande regelverk i att möjliggöra svenska jordbrukares anpassning till klimatförändringar?’. Forskningsfrågan undersöktes genom en intervjustudie med svenska lantbrukare. Resultatet analyserades genom det teoretiska ramverket Anpassnings-kapacitet som är ett kriterium för att möjliggöra klimatanpassning. Resultatet visade att det existerar hinder inom regelverket som begränsar anpassning på grund av byråkratisk komplexitet samt en klyfta mellan teori och praktik gällande utvecklingen och effekten av åtgärder, vilket gav slutsatsen att regelverkets ansträngningar i att möjliggöra anpassning är överlag otillräckliga. Resultatet visade att ekonomiskt, human- och socialt kapital som ingår i konceptet Anpassnings-kapacitet kan stärkas för att bättre anpassning ska ske. Diskussionen presenterar flera förbättringar för att regelverket ska kunna anta ett gårds-perspektiv för att göra det möjligt för lantbrukare att anpassa sig till klimatförändringarna.

Antropogena klimatförändringar, förkortat AK, är ett av nutidens stora miljöproblem. För att hantera AK är människors motivation och intention att agera klimatvänligt viktigt, eftersom avsaknad motivation och intention att adressera AK kan bringa negativa konsekvenser för samhället. Individers motivation och intention att agera klimatvänligt kan influeras av framing, vilket syftar till att betona specifika delar av verkligheten. Vilken framing som används kan vara avgörande ifall individer agerar klimatvänligt eller inte. Den konventionella framing som dominerar samhället grundas i att betona fakta och de negativa effekterna av AK. AK framställs som en inkräktande katastrof vilken bör hanteras via uppoffringar, förluster och kostnader. Konventionella klimatkommunikationen kan leda till passivitet hos individer och en önskan att undvika ämnet. Eftersom motivation och intention att agera klimatvänligt är betydande uppstår behovet att skapa en icke-konventionell framing som tar människors psykologiska barriärer i åtanke. Syftet med studien var att applicera Stoknes (2015) teori om de fem psykologiska barriärerna som hindrar en effektiv klimatkommunikation och hur dessa barriärer kan tas i åtanke för att uppnå en mer effektiv klimatkommunikation. Två olika framing alternativ i form av berättelser var fokus för studien. Frågeställningen var: Hur påverkar konventionell respektive icke-konventionell framing individers motivation och intention att agera klimatvänligt? För att testa berättelserna utfördes ett kontrollerat experiment och en sluten enkät utgjorde mätinstrument för att kvantifiera motivation och intention. Data från enkäten analyserades med Mann-Whitney U test och Cohen’s d test. En viss ökning av motivation och intention ägde rum, men det fanns inte en statistisk signifikant skillnad i motivation och intention att agera klimatvänligt efter deltagarna utsatts för en berättelse. Data antyder förändringar i motivation och intention skett för gruppen som tog del av icke-konventionella framing alternativet, och därmed bör fortsättningsstudier genomföras med normalfördelad population av betydligt större skala. Vidare kan potentiellt en annan vetenskapsteoretisk utgångspunkt nyttjas, specifikt flermetodsforskning.

Flygresor utrikes har ökat markant sedan 1990. För att begränsa utsläppen av växthusgaser kan andra transportmedel som tåg vara väsentliga för att ersätta flyg. Emellertid har ofta tågresor en längre restid och ett högre biljettpris. En effektiv åtgärd för att jämna ut prisförhållandet mellan flygresor och andra transportmedel kan vara genom koldioxidskatter. Studien ska ge en uppfattning om studenters betalningsvilja för en koldioxidskatt, eftersom det finns en forskningslucka för det området, samt att det finns en kontrovers om villigheten att stödja miljöbeskattning. Syftet är att förbättrade policys ska kunna utvecklas utifrån studenters åsikter och tankar kring betalningsvilja och koldioxidskatter. Syftet är även att undersöka vilket sambandet är mellan betalningsvilja och upplevd kunskap och attityd till miljön. Studien är utförd genom Contingent valuation method där studenter ställs inför en hypotetisk resa för att kunna undersöka deras betalningsvilja, priskänslighet vid prisökningar, samt skäl och drivkrafter för valet av transportmedel. Resultatet från studien visar att respondenternas betalningsvilja är hög och att det finns en villighet att betala för en koldioxidskatt. Resultat indikerar att det finns ett samband mellan stor kunskap om klimatförändringar och hög betalningsvilja. Generellt sett visar sig samtliga respondenter ha en miljövänlig attityd men inget samband till betalningsviljan kan identifieras.    

Allt fler bor i urbana områden och vistas mindre ute i naturen. Samtidigt pågårklimatförändringar som bland annat påskyndas av att torrlagda våtmarker släpper utkoldioxid. Den här undersökningen utforskar hur miljöpedagoger arbetar med exkursionervid våtmarker för att stärka barns natursamhörighet, uppmärksamma våtmarkers värden, samthur exkursioner kan bidra i arbetet för Agenda 2030 och Sveriges miljömål gällandevåtmarker. Semistrukturerade intervjuer med miljöpedagoger samt observation av enexkursion vid en våtmark utfördes i undersökningen. Resultatet visar att exkursioner vidvåtmarker kan vara avgörande för barns natursamhörighet, barns förståelse för våtmarkersvärde, samt utvecklande av empatiska beteenden gentemot naturen. Under en exkursion vidvåtmarker får barn vara med och utför åtgärder för att skydda och bevara våtmarker, vilket ären viktig del för att uppnå Agenda 2030 och Sveriges miljömål. Trots att mänskligaaktiviteter vid våtmarker kan vara negativt för den biologiska mångfalden, är exkursionernödvändigt för det framtida arbetet för våtmarkers välstånd. Framtida forskning bör fokuserapå långsiktiga effekter på barn som kontinuerligt får komma ut på exkursioner inaturområden.

Växthusgasutsläpp är den främsta bidragande faktorn till dagens klimatförändringar och byggsektorn bidrar med nästan en tredjedel av dem. Att reducera utsläppen för att uppnå klimatmålen om klimatneutralitet 2050 är en utmaning för miljölagstiftningen. En viss skillnad i tolkning av EU-lagstiftning uppstår när länder implementerar den i nationell lagstiftning, till följd av att de gett upp en del av sin suveränitet då de är skyldiga att följa dessa krav. Syftet med studien var att undersöka hur stor skillnad i tolkning som uppstår i övergången mellan EU-miljölagstiftning och nationell miljölagstiftning, i relation till byggsektorn, i Sverige och Danmark. Utöver detta syftade studien även till att få en förståelse för hur stor samverkan är för att minska växthusgasutsläppen inom byggsektorn i Öresundsregionen. Metoden utgick från grundad teori och en innehållsanalys av lagstiftnings- samt företagsdokument utfördes för att undersöka den skillnad som uppstår i lagstiftningen. Resultatet visade att det fanns en skillnad i tolkning från EU-lagstiftning till respektive nationell nivå. Tolkningen tyder på faktorer som skillnader i kulturella värderingar och normer av natur och miljö, samarbetsnivåer och strategiska åtgärder för att klara klimatmålen. Vidare framkom det att genomförandestrategierna för att reducera växthusgasutsläppen inom Öresundsregionen var likartade. Slutligen visade resultatet att de viktigaste faktorerna att undersöka i förhållande till studiens syfte rör regionala samarbeten. 

It is impossible for the world to exist without water, then why do socio-political systems treat it like an unnecessary, disposable resource? 

Currently, there is a water crisis happening globally, and specifically in Brazil it encompasses tremendous socio-ecological, political, cultural and economic injustices and challenges. The water resources management and the national infrastructures are inadequate to conserve and treat this valuable commodity. As a result, water is mismanaged and misused causing contaminations, scarcity and socio-economic imbalances. This condition is an unacceptable scenery that calls for radical systemic changes and incorporation of innovative approaches in governmental leadership and socio-political organisation and structure in order to achieve better governance. It is in fact a complex situation that urges the civil society and leaders in power to collaborate and collectively act towards a common mission; save the water and impede the water catastrophe that will cause unprecedented consequences in humanity and on the planet.

This paper uses qualitative method research, specifically two case studies focused on the South of Brazil to address the revitalization of urban rivers as well as the issue of ocean governance. It also conducts 10 semi-structured interviews with sustainability experts from a multi-dimensional stakeholder perspective. Thus, the most critical findings of the study are the lack of governance and the insufficient engagement of the civil society due to mistrust, conservative leadership and governmental inadequate management of water resources.

Moreover, this research concludes that social and public sector innovation encourage societal inclusivity and eventually foster a ‘bottom up’ system change to achieve interactive water governance and socio-political and ecological resilience. 

Studien har utförts med en strategisk urvalsmetod, semistrukturerade intervjuer samt en kvalitativ innehållsanalys om sjöfarten i Furusundsleden. På så sätt kunna se att sjöfartstrafiken skapar erosionsskador på strandzonen. Med teorin "willingness to pay” utreds om sjöfarten är ekonomiskt motiverbart kontra de miljöskador som uppstår av sjöfartstrafiken. Slutsatsen är att Furusundsleden inte brukas på ett hållbart sätt av sjötrafiken gentemot de skador som orsakas av erosion i den strandnära miljön, men kan ses som motiverbart ur ett ekonomiskt perspektiv då den gynnar Stockholms stad. Den sociala och ekologiska hållbarheten blir lidande då det är den enskilda fastighetsägarna längst Furusundsleden som blir påverkade genom att erosionsskadorna minskar deras fastigheter och den akvatiska miljön försämras.

Vägtrafik skapar flera negativa konsekvenser för miljön men även för människors hälsa. Kommuner ansvarar för lokal infrastruktur och är därför en betydande del i arbetet med hållbar stadsutveckling. Studien undersökte hur politiker och tjänstemän i Sveriges medelstora kommuner arbetar för att bilen ska bli mindre attraktiv och för att öka hållbar mobilitet. Undersökningen utgick från Sveriges miljömål samt den strategi som innefattar nya etappmål för hållbar stadsutveckling. Frågeställningen besvarades genom att använda semistrukturerade intervjuer med fyra politiker och fyra tjänstemän från medelstora kommuner i Sverige. Resultat som framkom var att kommunerna arbetar med hållbar mobilitet i olika utsträckning utifrån olika förutsättningar och behov, men att lönsamhet och invånarnas åsikter begränsar arbetet. De slutsatser som drogs var att effektiva strategier krävs för att uppnå hållbar mobilitet vilket inkluderar ökade möjligheter för hållbart resande samt motstånd för bilanvändning. Att ha ett fungerande samarbete mellan politiker och tjänstemän samt ha en sakkunnig person på plats ansågs även vara viktiga prioriteringar och åtgärder. Eftersom att kommunerna värderar ekonomisk lönsamhet och invånarnas åsikter högre än miljön krävs dessutom prioritering på att öka nationell styrning och att regeringen måste sätta hårdare krav på kommuner.

Intensifierat jordbruk har inneburit en dramatisk minskning av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskap i Europa under 1900-talet, vilket gör jordbrukspolitiken central inom Europeiska unionen [EU]. Förgröningsstödet, som är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, skapades för att motverka de negativa effekterna av intensifierat jordbruk. Förgröningsstödet uppnådde emellertid inte målet att skydda den biologiska mångfalden i jordbrukslandskap, och kommer att ersättas i nästkommande reform. Den här studien undersökte om ett landskapsperspektiv, samt naturinkluderande jordbruk kunde öka ändamålsenligheten av Förgröningsstödet i det skånska jordbrukslandskapet. Genom semi-strukturerade intervjuer med tjänstemän på en regional nivå, undersöktes: Vilka är hindren som motarbetar regionala lösningar på problem som berör biologisk mångfald inom det skånska jordbruket? Utifrån ett governance-perspektiv, betonade resultaten ett behov av nya arrangemang mellan samtliga aktörer för att lösa problemet med minskad biologisk mångfald inom skånskt jordbruk. De främsta hindren för att inkludera ett landskapsperspektiv samt naturinkluderande jordbruk var bristen på regionalt inflytande, de korta programperioderna, samt låg lönsamhet för jordbrukare. Vi hävdar att hindren härrör från den komplexa flernivåstyrningen inom den gemensamma jordbrukspolitiken, samt projektifiering av den. Vi föreslår att anta ett Common Pool Resource [CPR] ramverk för biologisk mångfald inom skånskt jordbruk som ett effektivt sätt att övervinna hindren. Ytterligare forskning behövs dock för att skapa en enhetlig bild av användningsvärdet av biologisk mångfald i jordbrukslandskap. Avslutningsvis menar vi att även om resultaten kan gå att applicera på andra regioner inom EU, ligger det stor vikt vid att undersöka lokala förhållanden inom landskap och styrning för att nå effektiva resultat