Syftet med denna studie är att undersöka hur kommunala huvudmän beskriver sina handlingar i arbetet med att organisera stödinsatser för att möjliggöra språkutvecklande matematikundervisning för andraspråkselever i årskurs F-3. Studien utgår från aktivitetsteorin enligt Engeström (2001) och analyserar hur aktivitetssystemets olika delar samverkar samt vilka spänningar som kan uppstå inom systemet. 

Studiens datamaterial samlades in genom en digital enkätundersökning riktad till kommunala huvudmän och analyserades genom univariat analys, samt tematisk analys enligt Braun och Clarke (2006). 

Resultaten visar att tillgången till stöd varierar mellan kommunerna och ofta är begränsad. Vissa former av stöd, såsom specialpedagogiskt stöd, är mer tillgängliga än stöd från SVA-lärare. Det kollegiala lärandet lyfts som en viktig del i arbetet med språkutvecklande matematikundervisning för andraspråkselever, men tiden för detta är begränsad. Vidare framkommer att matematikundervisningen i hög grad anses förutsätta goda språkliga förutsättningar, samtidigt som handledning inom språkutvecklande matematikundervisning ges i låg utsträckning. Ansvaret för stödinsatser är dessutom i stor utsträckning placerat på rektorsnivå. 

Slutsatser som dras är att stödinsatser organiseras och genomförs på varierande sätt och att ambitionen att utveckla språkutvecklande matematikundervisning inte alltid motsvaras av tillgång till stöd i praktiken. Detta kan inom aktivitetsteorin förstås som spänningar i systemet där det språkutvecklande arbetet inte fullt ut följs av motsvarande organisatoriska förutsättningar.