En fråga som dominerar den svenska välfärdspolitiska debatten är den höga ungdomsarbetslösheten. 1990-talets krisår framstår som en brytpunkt. Utbildningsperioderna har förlängts och etableringsfasen har blivit mer utdragen. Flera ungdomar lever i fattigdom, uppbär socialbidrag och fastnar i utanförskap. Till följd av förändringar i ett postindustriellt arbetsliv och i spåren av ny teknik i en tilltagande internationalisering präglas de Nordiska länderna av liknande kvalifikationskrav dock intar Sverige en särställning gällande ungdomsarbetslöshet. Varför?

Ett huvudspår i forskningen om ungdomars försämrade etablerings- och försörjningsvillkor i Sverige fokuserar övergången från skola till arbetsliv. Matchningen mellan de kunskaper skolutbildningen erbjuder och efterfrågad kompetens i arbetslivet avgör ungdomsarbetslöshetens nivå. Utbildningsväsendet har genomgått flera reformer för att åtgärda mismatchproblematiken. 2011 infördes reguljära lärlingsutbildningar där större delen av utbildningen är arbetsplatsförlagd. Gymnasiala yrkesutbildningar skulle bli mer avnämarstyrda och präglade av arbetslivets behov. I antologin analyseras yrkesutbildningar som en genomtänkt övergång från skola till arbetsliv utifrån följande frågor: Utgör yrkesutbildning en skolform för morgondagens arbetsliv? Vilka erfarenheter finns det gällande denna utbildningsmodell i Sverige? Vilka effekter har yrkesutbildningar på ungdomsarbetslöshet? I vilken utsträckning möter yrkesutbildningen arbetskraftsefterfrågan? Hur genomtänkta är de institutionella villkoren för yrkesutbildningen? Vilka slutsatser kan dras om det arbetsplatsförlagda lärandet inom yrkesutbildningen?