Denna studie undersöker hur kvinnlig sexualitet representeras i Robert Eggers film Nosferatu (2024) och hur dessa representationer förhåller sig till kulturella föreställningar om kön, makt och begär. Genom en reflexiv tematisk analys identifieras tre centrala teman: begär och fara, kontroll av kroppen samt skuld och skam. Analysen utgår från Raewyn Connell och Rebecca Pearses (2022) teori om genus som en relationell ordning och Stuart Halls (1997) representationsteori, där mening förstås som något som skapas i kulturella och språkliga praktiker. Materialet består av nio utvalda scener där huvudkaraktären Ellen står i centrum för filmens gestaltning av kvinnlighet och sexualitet. Resultatet visar att kvinnlig sexualitet i filmen både reproducerar och utmanar traditionella genusnormer. Ellen framställs som en karaktär vars kropp, språk och känslor fungerar som platser för både kontroll och motstånd. Genom filmens visuella uttryck blir kvinnlig sexualitet ett område där kulturella betydelser om makt, moral och begär förhandlas. Studien bidrar därmed till en fördjupad förståelse av hur samtida film kan återskapa, men också omformulera, historiska bilder av kvinnlighet.

Denna medieproduktion är en animerad kortfilm som belyser riskerna med att dricka alkohol samtidigt som man kör båt. Genom handmålade bakgrunder, digitalt animerade karaktärer och redigeringsstilen "subtle foreshadowing" skapas en berättelse som först ser harmonisk ut men som snabbt visar hur en olycka kan uppstå. Filmen riktar sig till unga vuxna och syftar till att öka medvetenheten om sjöfylleri och främja en tryggare båtkultur.