Alla barn i Sverige har rätt till en likvärdig förskoleutbildning och ska enligt FN:s barnkonvention (UNICEF 2009, artikel 23) få det stöd de behöver för att få möjlighet att utvecklas och integreras i samhället. I dag har omkring 7 000 av Sveriges barn en permanent rörelsenedsättning. Trots det visar forskning att barn med rörelsenedsättningar ofta exkluderas ur såväl undervisningsmoment som gemenskapen då den fysiska miljön hindrar dem från att delta i aktiviteter tillsammans med andra barn. Avsikten med denna studie är att ta reda på vilka möjligheter barn med rörelsenedsättningar har att nyttja förskolans utemiljö, samt hur förskolans personal ser på och resonerar kring arbetet med att skapa en tillgänglig förskola för alla. Detta har gjorts genom observationer av tio förskolors utemiljöer i nordvästra Skåne, samt intervjuer med tre pedagoger som fått dela sina tankar och erfarenheter kring tillgänglighetsarbetet i verksamheten. Studien utgår från ett relationellt perspektiv som studerar barns behov och svårigheter utifrån relationer mellan barnet och den sociala och fysiska miljön, samt de centrala begreppen inkludering, reaktiv anpassning och proaktiv anpassning. 

Resultatet visar att nio av tio av de undersökta förskolorna har en utemiljö där tillgängligheten för barn med rörelsenedsättningar brister. Det rör sig bland annat om lekutrustning som gungor, rutschkanor och sandlådor som är svåra eller rent av omöjliga för barn med rörelsenedsättningar att använda på egen hand. Studiens resultat visar också att det finns en önskan hos pedagogerna att förskolan ska ha ett förebyggande tillgänglighetsarbete, men det är sällan ekonomin och byråkratin tillåter att anpassningar görs innan ett hinder uppstått. Studien belyser vikten av ett aktivt tillgänglighetsarbete för att kunna erbjuda en inkluderande förskola för alla barn.