Utagerande beteenden hos elever är ett komplext fenomen som påverkar både undervisningen och skolans psykosociala miljö. Lärare och skolkuratorer är centrala professioner i arbetet med dessa utmaningar, men tidigare forskning visar dock att skillnader i förväntningar och rolluppfattning ofta försvårar samverkan. Studiens syfte är att undersöka grundskollärares och skolkuratorers upplevelser kring samverkan med varandra samt med vårdnadshavare i arbetet med elever som uppvisar utagerande beteendeproblematik. 

Studien utgår ifrån en kvalitativ metod och bygger på totalt nio semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer och lärare från kommunala grundskolor i Skåne. Materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, där kategorier och subkategorier skapades. Systemteori och samverkansteori har använts för att tolka det insamlade materialet. Studiens resultat visar att utagerande beteendeproblem beskrivs på olika sätt, från störande beteenden i klassrum till en mer komplex psykosocial utmaning. Resultatet visar även att framgångsrik samverkan bygger på ömsesidigt förtroende, kontinuerlig dialog och ett gemensamt fokus på elevens bästa. Skolkuratorn lyfts som en betydande länk mellan skola och hem, med en central funktion i att skapa gemensam förståelse och integrera ett relationellt perspektiv i samverkan. Samtidigt framkommer hinder i form av otydliga rollfördelningar, tids- och resursbrist samt skillnader i hur problematik definieras och hanteras. Det förebyggande arbetet får ofta stå tillbaka för akuta insatser, vilket begränsar möjligheterna att arbeta långsiktigt. Engagerade föräldrar sågs som en resurs, medan språkliga barriärer och skilda uppfattningar om barnet ibland skapade konflikter vid samverkan. Slutsatsen är att samverkan inom skolan är avgörande för att möta elever med utagerande beteende. När samverkan fungerar integreras det pedagogiska och psykosociala perspektivet och eleven förstås som en central del av ett större system. Ostrukturerad samverkan riskerar däremot att stärka uppdelningen mellan dessa perspektiv. Resultaten betonar vikten av tydligare rollfördelning, fler gemensamma forum och stärkta strategier för både intern samverkan och föräldrasamverkan.

Externalizing behaviors among students are a complex phenomenon that affects both teaching and the school's psychosocial environment. Teachers and school counselors are central professionals in the work with these challenges, but previous research shows that differences in expectations and perceptions of roles often complicate collaboration. The aim of this study is to explore elementary school teachers’ and school counselors’ experiences regarding collaboration with each other as well as with guardians in the work with students who exhibit externalizing behavior problems.

The study is based on a qualitative method and is built on a total of nine semi-structured interviews with school counselors and teachers from municipal elementary schools in Skåne. The material has been analyzed using qualitative content analysis, where categories and subcategories were created. Systems theory and collaboration theory have been used to interpret the collected material. The results of the study show that externalizing behavior problems are described in different ways, from disruptive behaviors in the classroom to a more complex psychosocial challenge. The results also show that successful collaboration is based on mutual trust, continuous dialogue, and a shared focus on the best interest of the student. The school counselor is highlighted as an important link between school and home, with a central function in creating shared understanding and integrating a relational perspective in the collaboration. At the same time, obstacles appear in the form of unclear role divisions, lack of time and resources, as well as differences in how the problem is defined and handled. Preventive work is often set aside in favor of urgent interventions, which limits the possibilities for long-term work. Involved parents were seen as a resource, while language barriers and differing views of the child sometimes created conflicts during collaboration. The conclusion is that collaboration within the school is crucial in meeting students with externalizing behavior. When collaboration works, the pedagogical and psychosocial perspectives are integrated, and the student is understood as a central part of a larger system. Unstructured collaboration, on the other hand, risks strengthening the division between these perspectives. The results emphasize the importance of clearer role distribution, more joint forums, and strengthened strategies for both internal collaboration and parent collaboration.