Under de första skolåren är läsundervisningen central för att eleverna ska utveckla en så god läsförmåga att de senare kan läsa för att lära (Westlund, 2012). En ny läroplansutredning, som publicerades år 2025, betonar vikten av att lärare behärskar en bred repertoar av undervisningsstrategier som ska kombineras och anpassas efter elevers kognitiva utvecklingsnivå och behov. Det föreslås även tydligare skrivelser i skolans ramverk för systematisk och explicit läsundervisning baserad på vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet (Regeringen, 2025b). 

Syftet med denna kvalitativa intervju- och observationsstudie är att öka kunskapen om läsundervisning i låg- och mellanstadiet genom att undersöka hur grundskollärare beskriver sin läsundervisning samt hur den bedrivs i praktiken. Materialet baseras på semistrukturerade intervjuer och direkta observationer av sex lärare verksamma i låg- och mellanstadiet. Resultatet analyseras utifrån både ett sociokulturellt och ett kognitivt perspektiv på läsning och visar att lärarna har goda kunskaper om vilka delkomponenter som effektiv läsutveckling och läsundervisning kräver. Lärarna förespråkar och använder explicit läsundervisning som grundas i vetenskapligt beprövade metoder och social interaktion såsom Reciprocal Teaching, inferensträning och cirkelmodellen. I analysen visas brister i kunskaper om modellers teoretiska grund hos medverkande lärare. Samtidigt framgår det, av både intervjuer och observationer, att lärarna erbjuder olika former av stöttning i läsundervisningen för att skapa förutsättningar för elevernas läsutveckling.