Abstrakt

Denna studie följer åtta gymnasieelever i deras bearbetning av Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken (1912) och undersöker hur tre olika arbetsformer – skriftlig analys, boksamtal och gestaltande brevskrivning – påverkar deras läsning. Med utgångspunkt i Louise M. Rosenblatts teori om efferent och estetisk läsning analyseras elevalster och inspelade samtal. Resultatet visar att skriftliga analyser främst genererar efferenta läsningar, medan boksamtal och dramapedagogiskt inspirerade skrivuppgifter i högre grad stimulerar estetiska, mer personligt färgade tolkningar. Studien visar hur temat som eleverna resonerar kring kan påverka huruvida de läser efferent eller estetiskt. Vidare studeras vilka element i romanen eleverna fokuserar på vid respektive läsart. Resultatet visar att symboltolkning och diskussion om teman förekommer både vid efferent och estetisk läsning, men att elevernas karaktärstolkning i större utsträckning tar fasta på entydigt positiva eller negativa aspekter vid en estetisk läsning. Slutsatsen är därmed att uppgiftstyp har stor påverkan på elevernas läsning, men att det inte är det enda som spelar in, att teman och symboler är viktiga i både den efferenta och estetiska läsningen, samt att den estetiska läsningen tenderar att bli mindre nyanserad.