Detta examensarbete undersöker hur vägledare upplever och förhåller sig till AI, samt hur tekniken kan förändra deras arbetsuppgifter i praktiken. Bakgrunden till studien är den snabba utvecklingen gällande AI i samhället och den växande användningen av fenomenet i arbetslivet, vilket väcker frågor kring hur rollen som studie- och yrkesvägledare kan komma att förändras. Syftet är att förstå hur artificiell intelligens (AI) påverkar rollen som studie- och yrkesvägledare. Studien bygger på två forskningsfrågor: På vilket sätt kan AI förändra vägledaryrket i praktiken? Hur ställer sig studie- och yrkesvägledare till AI:s inträde i branschen? Som teoretiska utgångspunkter används UTAUT-modellen, Goffmans dramaturgiska perspektiv och Giddens begrepp reflexivitet. Studien har genomförts med en kvalitativ metod som baseras på semistrukturerade intervjuer med sex verksamma studie- och yrkesvägledare. Resultatet visar att AI främst ses som ett verktyg som effektiviserar administrativa uppgifter och fungerar som ett komplement i arbetet, men som i dagsläget inte ersätter det mänskliga mötet. Vidare visar resultatet att stöd från arbetsgivare och kollegor, samt individuell teknisk vana är faktorer som påverkar användningen av AI i praktiken.