Informellt ledarskap utgör en betydelsefull men ofta osynlig maktfaktor i organisationer, särskilt inom offentlig sektor där ledarskapets villkor präglas av komplexa strukturer och relationella dynamiker. Syftet med denna studie är att undersöka hur chefer inom offentlig sektor erfar och uppfattar informella ledare i praktiken, utifrån två forskningsfrågor: (1) Hur identifierar chefer informella ledare? och (2) Vilka strategier använder de för att hantera dem?. Studien bygger på tolv kvalitativa intervjuer och har analyserats med hjälp av tematisk analys i kombination med ett abduktivt förhållningssätt, där insikter från empirin kontinuerligt relaterades till tidigare forskning och teoretiska perspektiv. Resultatet visar att informella ledare identifieras genom sitt inflytande på gruppdynamik, exempelvis språklig dominans, social gravitation och motstånd vid förändring. Deras auktoritet grundas i social legitimitet snarare än formell position. Enligt de intervjuade cheferna framstår informellt ledarskap som ett tvetydigt fenomen, dels som en värdefull resurs, dels som en potentiell risk. Studien indikerar dock att chefer tenderar att uppfatta informella ledare i mer negativ än positiv bemärkelse i praktiken, särskilt när deras inflytande upplevs stå i konflikt med organisationens mål eller det formella ledarskapet. Två övergripande strategier för att hantera informella ledare framträder: ett inkluderande angreppssätt där informella ledare integreras i det formella ledarskapet, samt ett mer konfronterande tillvägagångssätt som syftar till att neutralisera negativt inflytande genom att försvaga stödstrukturer, tydliggöra mandat eller omfördela ansvar. Emotionell intelligens, relationskompetens och närvaro framstår som centrala förmågor i detta strategiska arbete. Studien bidrar med en kontextuell förståelse för hur informellt inflytande formas, uppfattas och hanteras i offentlig sektor, samt belyser det strategiska ledarskapets vardagliga praktik i skärningspunkten mellan formell struktur och informell makt.

Informal leadership is a significant yet often invisible force within organizations, particularly in the public sector, where leadership is shaped by complex structures and relational dynamics. This study explores how public sector managers perceive and respond to informal leaders in practice, guided by two research questions: (1) How do managers identify informal leaders? and (2) What strategies do they use to manage them?. Based on twelve qualitative interviews, the analysis was conducted using thematic analysis in combination with an abductive approach, allowing for an iterative dialogue between empirical data and theoretical frameworks. The findings show that informal leaders are identified through their influence on group dynamics, such as linguistic dominance, social centrality, and resistance to organizational change, and derive authority from social legitimacy rather than formal position.According to the interviewed managers, informal leadership emerges as an ambiguous phenomenon, on the one hand a valuable resource, on the other a potential risk. However, the study indicates that managers tend to perceive informal leaders more negatively than positively in practice, particularly when their influence is seen as conflicting with organizational goals or undermining formal leadership. Two strategic approaches for managing informal leaders were identified: an inclusive approach that integrates informal leaders into formal leadership processes, and a more confrontational approach aimed at neutralizing negative influence by weakening support structures or redistributing responsibilities. Emotional intelligence, relational competence, and organizational presence emerged as key capabilities for managing informal power. This study contributes to a contextual understanding of informal leadership in the public sector and highlights how strategic leadership is enacted at the intersection of formal authority and informal influence.