Syftet med denna studie är att undersöka och skapa en förståelse för hur högläsning i klassrummet kan stödja elever med olika läsförmågor. Den centrala frågeställningen som vårt examensarbete besvarar är hur lärare resonerar kring högläsning och läsförmåga. I arbetet presenteras interaktiv högläsning, lässvårigheter, den proximala utvecklingszonen och litterära föreställningsvärldar. Denna studie bygger på teorier av bland annat Skolverkets (2016) definition av läsförmåga, Jönsson (2007) om interaktiv högläsning och dess positiva effekter på språkutvecklingen, Gough och Tunmers (1986) definitioner av lässvårigheter samt Langer (2022) om litterära föreställningsvärldar. 

En kvalitativ forskningsmetod där semistrukturerade intervjuer tillämpades med tre lågstadielärare. Urvalet av lärare baserades på bekvämlighetsurval. Här har etiska ställningstaganden såsom informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet, beaktats. Resultatet visar på att lärarna beskriver högläsning som ett värdefullt verktyg för språkutveckling, gemenskap och läsförståelse. Viktiga aspekter som framhålls är bland annat textsamtal, interaktivitet och anpassning efter elevernas behov. Vi kan konstatera att högläsning är en central undervisningsmetod i lågstadiet då detta främjar både gemenskap och språkutvecklingen. Slutligen föreslås vidare forskning om hur högläsning av skönlitteratur kan stödja språkutvecklingen hos elever med svenska som andraspråk.