Gymnasielagen antogs som en ny möjlighet till uppehållstillstånd för vissa ensamkommande unga vars asylansökningar avslagits. Lagens utformning präglas dock av komplexitet, otydlighet och svårtolkade kriterier, vilket har resulterat i omfattande rättssäkerhetsproblem. Denna studie undersöker tre centrala aspekter av lagens tillämpning: betydelsen viljeyttringar i bedömningen av lagens villkor, svårigheterna att fastställa vilka utbildningar som är tillståndsgrundande samt den restriktiva vandelsprövningen, där även mindre allvarlig brottslighet lett till avslag. Analysen visar att lagens utformning har skapat en oförutsebar rättstillämpning där rättssäkerhetsgarantier gått förlorade, bland annat genom en oenhetlig praxis i migrationsdomstolarna och en långtgående ansvarsförskjutning till de som omfattas av lagen. Studien illustrerar därmed de rättsliga och praktiska konsekvenserna av att införa temporär migrationslagstiftning utan tillräcklig beredning och förankring i ett rättighets- och rättssäkerhetsperspektiv.