Detta är ett försök att fundera över möjligheten att särskilja en nordisk version av bildning och vad ett sådant projekt kan bidra med. Vilka potentialer och risker, för ett begrepp som främst brukar härledas till tysk upplysning, men som kan spåras tillbaka till den grekiska antiken, kan en ny distinktion som ’nordisk bildning’ eller ’nordisk danning’ ha? Då det inte finns något sådant som en enhetlig nordisk bildningsidé, eller ens en konsensus kring vad huvudordet bildning i en sådan nominalfras är eller bör vara, kommer jag presentera två exempel på idéer kring bildning i en svensk kontext som kan utgöra två olika möjliga riktningar för var (nordisk) bildning kan ta vägen: Skola för bildning och folkbildning.