I moderna liberala demokratier har det överlagt varit en självklarhet att religion ska vara separerad från den offentliga politiken. Om en religion ges offentlig legitimitet påstår många att detta i bästa fall leder till förtryck av alternativa världsåskådningar och ideologier och i värsta fall till våldsam konflikt. 

Denna självklara separation håller däremot på att luckras upp. I och med att religioner fått en förnyad synlighet i det offentliga livet i bl.a. media har det blivit svårare att förpassa religion till en privat sfär i tillvaron. Religion har återvänt till det offentliga livet efter att den varit exkluderad, och denna nya situation kräver en omformulering av det offentliga livets villkor. En ny offentlighet måste föreställas som inte utesluter religiös rationalitet utan värdesätter den för de bidrag den ger i det offentliga livet. Denna fråga har teologie magister Fredrik Portin behandlat i sin doktorsavhandling "Hopp om en okänd framtid – Förutsättningar för en inklusiv offentlighet utifrån Bruno Latours och Alasdair MacIntyres tänkande".

Portin argumenterar att en inklusiv offentlighet i och med religionens nya synlighet är ett där alla aktörer, religiösa som icke-religiösa, måste finna praktiker som tillåter att de lever sina liv nära inpå varandra utan att konflikter dem emellan eskalerar i våld. En offentlighet som tillåter en stor mångfald av olika rationaliteter kommer nämligen att präglas av öppen konflikt. Portin argumenterar däremot att detta inte behöver uppfattas negativt, utan bör hellre förstås som en möjlighet att kritiskt granska andras och sina egna grundförutsättningar. En sådan kritisk hållning kan erbjuda en möjlighet till positiva utvecklingar av ens grundförutsättningar samt en strävan efter det allmänna goda. Vad detta allmänna goda som föreställs ger Portin inget svar på, men han menar att i den mån det formulerats i ett samhälle där jämlikhet, frihet och syskonskap värderas, kan man hoppas på att framtiden är god.