Det har alltid funnits en vilja att relatera innehållet i Åsa Nelvins litterära texter till hennes personliga liv. När hon lanserades som författare utelämnades nästan aldrig det faktum att hon var född och uppvuxen i Göteborg och sedan dess har hennes kvaliteter som Göteborgsdkildrare framhållits i olika sammanhang. Kanske har det lett intresset bort från hennes litterära kvaliteter. Det här kapitlet synliggör Nelvins användning av staden, inte för att skildra Göteborgs geografi och sociala förhållanden utan för att gestalta existentiell ensamhet.