Penningtvätt är ett accelererande problem som har skapat uppmärksamhet isamhället och tenderar att skada samhällsekonomin och utsätta samhället för farorom penningtvätt bidrar till finansiering av terrorism. Mycket tyder på attdigitaliseringen har negativa effekter på denna utveckling. En del forskning betonardock de positiva effekterna av digitalisering och penningtvätt. Det kan till exempelleda till minskad kontanthantering och effektivare system för att spåra penningtvättvilket gynnar det förebyggande arbetet mot detta samhällsproblem. Denna studiesyftar till att undersöka hur storbanker och nischbanker arbetar medtransaktionsmonitorering samt belysa vilka svårigheter som finns i detta arbete. Föratt få den information vi behöver har en kvalitativ forskning genomförts med inslagav en deduktiv forskningsansats. Intervjuer har gjorts med olika typer av bankersamt en insamling av primär- och sekundärdata.Resultatet av studien beskriver fyra banker och deras arbete med penningtvätt.Intervjupersonernas uppgifter tycks variera, men eftersom alla banker omfattas avpenningtvättslagen (2017: 630) ställs höga krav på arbetet med att bevakakundernas transaktioner. Studien visar att organisationer har stor frihet gällandeinterna rutiner för transaktionsmonitorering. Studiens resultat talar för att arbetemed AML främjas av resurstillgångar och att det förekommer i högre grad manuellaprocesser kring arbetet med tranaktionsmonitorering hos nischbanker än hos enstorbank. Till följd av penningtvättslagen (2017:630) och Finansinspektionenspenningtvättsföreskrifter så bedöms arbetet mot penningtvätt vara likartat även omdet finns ett mindre gap kring arbetet med transaktionsmonitorering. Enåterkommande diskussion i detta arbete har varit digitaliseringens effekt påfenomenet penningtvätt, dels hur det möjliggjort sätt att tvätta sina pengar men ävenskapat förutsättningar att motverka det.