Syftet med studien har varit att undersöka hur fritidslärare resonerar kring specialpedagogiskt arbete i fritidshemmet. Mer specifikt ta reda på hur fritidslärare arbetar med att främja inkludering av alla elever i sin fritidshemsverksamhet samt vilka möjligheter och hinder de anses möta i detta arbete. Studien grundar sig i kvalitativ forskning då semistrukturerade intervjuer genomförts med sju utbildade fritidslärare. De grundläggande specialpedagogiska perspektiven; kategoriska-, relationella samt dilemmaperspektivitet har använts till stöd för analysen, då vi i relation till dessa analyserat fritidslärarnas utsagor. Resultat visar på en osäkerhet gällande specialpedagogikens relation till fritidshemmet, men trots detta lyfter fritidslärarna ett flertal specialpedagogiska arbetssätt och tillvägagångssätt som appliceras i verksamheten. Detta görs för att skapa ett fritidshem som tar hänsyn till alla elevers förutsättningar och behov, som såldes verkar för inkludering. Fritidshemmet ses som en möjliggörande plats för detta eftersom verksamheten betraktas innehålla ett större handlingsutrymme. Det kan dock uppkomma dilemma och hinder i arbetet med att inkludera alla elever, som får fritidslärarna att uppleva att de inte räcker till. Trots detta visade intervjupersonerna positiva resonemang och flertalet arbetssätt vilket vi tolkar som att det finns arbetssätt och en önskan, som går i linje med det relationella perspektivet. Men att det vid svårigheter visas en tendens att inta ett kategoriskt perspektiv då fokus läggs på enskilda elever. Slutligen finns det önskan av ökad specialpedagogisk kompetens och samverkan med specialpedagoger, för att kunna möta alla elevers behov och förutsättningar i fritidshemsverksamheten.