Vi lever i ett samhälle där kommunikationen oss människor emellan blir allt tätare och där visuella representationer blir alltmer dominerande. Men medan unga människor erövrar en stor del av sina erfarenheter i multimodala miljöer där de är både konsumenter och producenter, möter de en undervisning som fortfarande domineras av muntligt och skriftligt verbalspråk. Studier visar också att när elever för möjlighet att representera sin förståelse genom flera teckenvärldar parallellt, bedömer lärarna endast de verbalspråkliga delarna (Borgfelt 2017; Godhe 2014). I Sverige har digitaliseringen av samhället bland annat inneburit att många elever får använda datorer eller iPads i undervisningen. Datorerna och iPadsen används som skriv- och sökverktyg samt till viss del också till att producera presentationer (SOU 2014:13). Potentialen som digitaliseringen har inneburit avseende att använda flera olika teckenvärldar för elever när de skapar mening, utnyttjas emellertid inte. Vilka är olika teckenvärldars styrkor och begränsningar för meningsskapande? Hur kan en kamera användas som verktyg för meningsskapande?

Mitt doktorandprojekt har en socialsemiotisk utgångspunkt. Undersökningen kommer att genomföras i nära samarbete med en grupp lärare på en 4–6 skola. I den första fasen av arbetet kommer jag att tillsammans med lärarna utforska olika teckenvärldars styrkor och begränsningar när de skapar mening. Därefter undersöker vi den rörliga bildens styrkor och begränsningar.