Propositionen för bosättningslagen kom mitt under flyktingkrisen i slutet av 2015, och år 2016 trädde bosättningslagen i kraft. Lagens intentioner har varit tydliga, att se till att alla kommuner är delaktiga och tar ansvar i fördelningen av nyanlända, men även att förbättra nyanländas möjligheter att kunna etablera sig på arbetsmarknaden och i samhällslivet. Syftet med uppsatsen är undersöka implementeringen av bosättningslagen i Malmö stad, detta har gjorts genom att undersöka hur tjänstepersoner som arbetar under lagen uppfattar deras arbete. Studien belyser vikten av tjänstemanna ansvar kring implementeringen av en lag, hur grunden för ett lyckat verkställande ligger i händerna av tjänste personernas kompetens, vilja och engagemang. En kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer har legat till grund för genomförandet av arbetet. Den teoretiska utgångspunkten i arbetet har varit Lennart Lundquist implementeringsteori med fokus på tre variabler: Förstå, Kan, Vill. 

Slutsatsen av studien visar att Malmö stad har lyckats verkställa och implementera bosättningslagen utifrån lagens intentioner. Det förekommer dock brister i de olika nödvändiga områden för att kunna implementera en lag, utifrån Lundquist teori. De olika områden tjänste personerna visade brister inom var kring samverkan mellan olika väsentliga aktörer, kunskapen kring lagen och dess intentioner, handlingsförmågan och brist i tydliga direktiv för riktlinjer inom lagen. Studiens slutsats visar även att engagemanget för ett lyckat verkställande av lagen fanns hos de intervjuade tjänste personerna, bristerna tycktes ligga i grund hos beslutsfattarna och bristande kommunikation mellan aktörer vilket även nämns i intervjuerna. Utifrån Lundquist variabler visar studien att tjänste personerna besitter alla nödvändiga medel, dock inte till den grad att implementeringen går fläckfritt utan hinder.