Antologin avslutas med perspektiv på ljudmiljöer från habiliteringens sida, där etnologen Kristofer Hansson påvisar hur personalen inom barn och ungdomshabilitering formar sin verksamhet utifrån idéer om vilka problem som är väsentliga att lösa. Dessa problem är i sin tur förankrade i samhällets diskurser om folkhälsa och funktionshinder. Kapitlet berör möjligheter till en aktiv fritid och deltagande i fritidsaktiviteter för barn och unga med hörselnedsättning. Ansvar är här ett centralt begrepp där personalens synsätt både inbegriper ansvar hos den enskilde personen, familjen och tränare, men också hos habiliteringen när det gäller att få fritidsaktiviter att fungera. Vem som har ansvar är aldrig givet, utan detta förhandlas fram beroende på situationen. Hansson kallar ansvarsbegreppet för töjbart, där töjbarheten möjliggörs genom en funktionshinderspolitisk paradox som innebär en medvetenhet från samhällets sida att många fritidsanläggningar har bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt poängteras att den enskilde individen har ett eget ansvar för att idrotta och motionera, vilket också är centralt i diskursen om folkhälsan.