Denna studie fokuserar på att undersöka socialsekreterares upplevelser och erfarenheter i arbetet med våldsutsatta kvinnor. För att besvara studiens frågeställningar om hur socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd upplever sina möjligheter och resurser samt sitt handlingsutrymme i arbetet med våldsutsatta kvinnor har vi utgått från en kvalitativ studie som består av semistrukturerade intervjuer med sex socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd. Vår slutsats är att organisationsstrukturen inom socialtjänsten till viss del hämmar arbetet med våldsutsatta kvinnor då dessa kvinnor ofta har en komplex och gränsenhets överskridande problematik där stort ansvar ligger på kvinnan att veta vilken enhet hon ska vända sig till. Emellertid visar det sig också att mellan de organisatoriska kraven finns ett visst handlingsutrymme som tillåter socialsekreterare att fatta beslut till fördel för den våldsutsatta kvinnan med undantag för att de förväntningar som kvinnan ibland har där upplevelsen bland respondenterna är att de inte alltid kan leva upp till behoven som finns med anledning av resursbrister inom organisationen. De resursbehov vi har kunnat identifiera utifrån respondenternas svar inkluderar behovet av kunskap och att kunna använda kunskapen på rätt sätt, budget och tillgång till bostäder. I slutsatsen kommer vi även fram till att resursbrister behövs förstås i ett större perspektiv än socialtjänstens makt- och handlingsutrymme då frågan ligger på ett högre politiskt plan såsom budget och reglering av bostadsbristen.