Projektarbetsformen blir allt vanligare samtidigt som fler och fler organisationer arbetar i projektform. Inom dessa multiprojektmiljöer bör man kontinuerligt säkerställa att kunskap och erfarenheter förs vidare mellan olika projekt för att bli framgångsrik inom sin marknad. Trots att fördelarna med kunskapsöverföring länge erkänts i projektbaserade organisationer så varierar effektiviteten kring fenomenet. Detta tros bland annat bero på svårigheterna med att gå från teori till praktik samt att de modeller och teorier som finns saknar struktur för själva genomförandet. Efter ett försök att kartlägga litteraturen inom detta mångfacetterade fält hittade vi en kunskapslucka angående hur kunskapsöverföring kan te sig inom tv-branschen. Därfär har en kvalitativ fallstudie gjorts på ett tv-produktionsbolag. Studien syftar till att bidra till ökad förståelse kring hur kunskap överförs mellan projekt samt hur man säkerställer kunskapsöverföring. Studien utgår ifrån att kunskap definieras enligt Nonaka och Takeuchis (1995) teori om implicit och explicit kunskap. Studien bygger på kvalitativ forskning i form av sex intervjuer med projektledare och VD, två fokusgrupper med tio projektanställda samt en dokumentanalys på överlämningar skrivna av projektdeltagare. Resultatet visar att det finns många olika typer av kunskapsöverföring inom organisationen. Den kunskap som överförs mellan projekt i organisationen är mestadels kunskap med explicit karaktär i form av dokument. I dagsläget är det huvudsakligen projektledarna som ansvarar för att kunskapsöverföring sker mellan projekt, i huvudsak genom att uppmana projektdeltagare att göra skriftliga överlämningar. Hos projektdeltagarna finns det god vilja att bidra till kunskapsöverföringen men organisationen saknar en huvudsaklig strategi. Slutsatserna konstaterar att ledningen bör implementera ett systematiskt arbetssätt angående organisationens kunskapsöverföring för ett effektivt arbete mot ett organisatoriskt lärande. Slutsatserna belyser även att synen på kunskap är mångtydig och att det handlar om mer än bara explicit och implicit kunskap. För att diskussionen om kunskapsöverföringen inom organisationen ska kunna utvecklas måste organisationen identifiera kunskapstyperna ytterligare samt förstå dessa för att konkretisera dem.

Project work is becoming more common as more and more organizations are working in project form. Within these multi-project environments, one should continuously ensure that knowledge and experience are passed on between different projects in order to be successful in their markets. Although the benefits of knowledge transfer have long been recognized in projectbased organizations, the effectiveness of the phenomenon varies. This is believed to be due, among other things, to the difficulties in moving from theory to practice as well as to the existing models and theories lacking a structure for implementation. Following an attempt to map the literature in this multifaceted field we found a gap in knowledge regarding how knowledge transfer can look within the television industry. Therefore, a qualitative case study has been done at a television production company. This study aims to contribute to an increased understanding of how knowledge is transferred between projects and how to ensure knowledge transfer. The study assumes that knowledge is defined in accordance with Nonaka and Takeuchi’s (1995) theory of implicit and explicit knowledge. This study is based on qualitative research in the form of seven interviews with project managers and CEO, two focus groups with ten project employees and a document analysis submission written by project participants. The result shows that there are many different types of knowledge transfer within the organization. The knowledge that is transferred between projects in the organization is mainly knowledge with explicit character in the form of documents. Currently the project managers are responsible for the transfer of knowledge between projects, which is done by inviting project participants to make written submissions. The project participants are glad to contribute to the transfer of knowledge, but the organization lacks a main strategy. The conclusions state that management should implement a systemic approach to the organization’s knowledge transfer for effective work towards organizational learning. The conclusions also highlight that the view on knowledge is ambiguous and that it is about more than just explicit and implicit knowledge. In order for the discussion of knowledge transfer within the organization to develop, the organization must further identify the types of knowledge and understand them in order to make them concrete.