Syftet med uppsatsen är att undersöka hur pedagoger i förskolan resonerar kring flerspråkiga barns språkutveckling och lärande samt att undersöka miljöns betydelse i detta sammanhang. Mina teoretiska utgångspunkter baserar sig på Vygotskijs sociokulturella teori om barns lärande. Förutom Vygotskij har jag också hämtat resonemang från Bråten (1998), Lindqvist (1999), Strandberg (2006), Säljö (2000) och andra forskare. Uppsatsens empiriska underlag grundar sig på ostrukturerade intervjuer med fyra förskollärare i tre förskolor. Samtliga förskolor ligger i ett mångkulturellt område. Resultatet visar att pedagogerna ansåg att deras intresse för barns modersmål påverkar dessa barns intresse för inlärning av svenska. Resultatet visar också att pedagogerna tyckte att modersmålet är viktigt för flerspråkiga barns utveckling av det svenska språket. En annan sak som resultatet tydligt visar är att pedagogerna hade en uppfattning om att förskolan är viktig för de flerspråkiga barnens inlärning av det svenska språket. I diskussionen har det kommit fram att pedagogens roll och deras skapande av pedagogiska miljöer är avgörande för dessa barns språkutveckling.