Denna studie syftar till att undersöka pedagogers uppfattningar om utemiljön som pedagogiskt rum för barns lärande och social utveckling i förskolan samt hur de uppfattar sin egen roll i relation till barns sociala utveckling och lärande i utemiljö. Jag har gjort intervjuer på tre förskolor, en Reggio Emilia inspirerad och två indirekt inspirerade av Reggio Emilias förhållningssätt. Förskolorna ligger i mångkulturella områdena där två av dessa har tillgång till naturrika gårdar och en har tillgång till en artificiell gård. Jag ansåg att det skulle vara intressant att intervjua pedagoger som arbetar på förskolor som har olika förutsättningar och se hur detta kan påverka deras uppfattningar om utemiljön som pedagogiskt rum för barns lärande och social utveckling. Studien visade att alla pedagoger uppfattar utemiljön som ett spännande och positiv redskap i arbete med barns lärande och social utveckling men att deras förhållningssätt och inställning till utemiljön som ett pedagogiskt rum för barns lärande och social utveckling är avgörande i vilken utsträckning den används i vardagen. Reggio Emilia inspirerad förskola eller en förskola utan någon special profil, stor eller liten gård, i slutändan är pedagoger som har den yttersta pedagogiska ansvaret att utemiljön får större värde i pedagogiska sammanhanget och tillsammans med innemiljön blir en gemensam arena för barns utveckling och lärande.