Följande uppsats är en kvalitativ analys av tre gymnasielärares uppfattningar, upplevelser och åsikter kring regeringens digitaliseringsstrategi och de nya reviderade delarna i läroplanen som lämnar en ny ansvarsbörda på samhällskunskapsläraren. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur några yrkesverksamma gymnasielärare ser på de nya tilläggen avseende digitalisering i samhällskunskapsämnet, hur de upplever sin digitala kompetens och vilka förutsättningar som går att urskilja i deras arbete med att stärka elevernas digitala kompetens. Metoden som används i undersökningen är kvalitativ och datainsamlingen har utgjorts av semistrukturerade intervjuer med tillhörande intervjuguide. Empirin analyseras med hjälp av ramverket TPACK och det sociokulturella perspektivet.TPACK-teorin påvisar att lärarens digitala kompetens utgörs av lärarens förmåga att hantera digital teknik och applicera detta pedagogiskt på sitt ämne. Det sociokulturella perspektivet förespråkar kollegialt lärande där lärare tillsammans med hjälp av kulturella redskap, så kallade artefakter, utvecklar digital kunskap. Resultatet tyder på att lärarnas upplevelser kring digitaliseringen är blandade. Alla lärare som deltagit i undersökningen är dock överens om att de ges förutsättningar att främja elevers utvecklande av digital kompetens däremot framhåller de att kompetensen hos eleverna skulle kunna hålla en högre kvalitet om kompetens- och fortbildning erbjuds inom de digitala områden som lärarna efterfrågar. Nyckelord: digitalisering, digital kompetens, digitaliseringsstrategi, implementering, samhällskunskap, sociokulturellt perspektiv, TPACK.