Syftet med denna studie är att ur ett anknytningsperspektiv undersöka pedagogernas erfarenheter av förskolebarns beteende under inledningsskedet av Covid-19 utbrottet och hur pedagogernas upplevelser av att utbrottet av Covid-19 år 2020 har förändrat verksamhet och undervisning i förskolan. Anknytningsteorin har använts i studien som ett centralt teoretiskt perspektiv för att studera pedagogernas erfarenheter ur ett anknytningsperspektiv samt också pedagogernas förhållningsätt i verksamheten till barnen och för att kunna beskriva de beteendeförändringar som pedagogerna har sett hos barnen under utbrottet av Covid-19 med hjälp av centrala begrepp inom anknytningsteorin. Metoden som användes var kvalitativ, i form av intervjuer. Dessa skedde utifrån ett strukturerat intervjuformulär och medverkande intervjupersoner var alla verksamma inom förskolor i södra Skåne. Studiens resultat visar att det har skett förändringar i både verksamhet och i undervisning inom förskolan sedan utbrottet av Covid-19. Pedagogerna beskriver i resultatet att barnen visar anknytningsbeteende som att barnen vill bli burna, är ledsna och oroliga. Resultatet visar att barnen använder specifika pedagoger som trygg bas och säker hamn när de vill utforska den nya miljön eller när barnen känner sig ledsna under sammanslagningen. Resultatet visar att barnen sätter pedagogerna i en anknytningshierarki då barnen enligt pedagogerna gärna går till den pedagog som funnits på den tidigare avdelningen innan sammanslagningen skett.