Syftet med studien är att undersöka och jämföra några lärares och elevers syn på hur film kan användas inom gymnasieskolans svenskundervisning. För att uppnå syftet ställs tre frågor: Hur resonerar några lärare respektive elever kring val av film och det utrymme arbetet med film tar? Vilken funktion tycker de att film bör ha i svenskundervisningen? Vilken inlärningspotential ser lärarna respektive eleverna i arbete med film? Kvalitativa intervjuer med tre lärare och två elever har gjorts. Dessa har spelats in på diktafon och sedan transkriberats. Det transkriberade materialet har därefter analyserats utifrån undersökningens frågeställningar. Studien visar att det finns ett antal faktorer som lärarna och eleverna tänker på när det gäller val av film. En generell tendens i resonemangen är att filmen måste ha ett syfte och passa in i ett sammanhang. Sedan betonar särskilt eleverna att filmen måste engagera genom en tydlig handling och ett tydligt budskap. En medvetenhet om styrdokumenten är också tydlig och lärarna resonerar utifrån dessa. Studien visar även att det finns en tendens att sätta filmen i relation till skönlitteratur, vilket syns i resonemangen kring filmens funktion. De funktioner som inte sätts i förhållande till skönlitteratur är inspirerande och aktiverande, jämförande, illustrerande och informerande samt kompletterande och varierande. Funktonerna film i underhållande syfte men också film som självständigt objekt sätts dock inte i förhållande till skönlitteratur. En slutsats är att filmen skulle kunna ha nästan lika stor inlärningspotential som skönlitteratur men att det beror på hur den bearbetas. En annan slutsats är att arbete med filmens form inte prioriteras lika högt bland eleverna som bland lärarna och skulle väljas bort p.g.a. tidsbrist.