Denna studie handlar om eurocentrism i svenska läroböcker. Det analyserade verket är Epos – För gymnasieskolan från 2012, som kontrasteras mot de läroböcker som den tidigare forskningen analyserat. Utifrån en modell konstruerad utifrån anti-eurocentriska teoretiker, såsom Blaut, Amin och Hobson, undersöker jag huruvida läromedlet är att betrakta som eurocentristiskt i sin skildring av Mellanösterns, Kinas och Europas historia fram till 1700-talet. Metoden är en kvalitativ innehållsanalys med lingvistiska och idéanalytiska inslag. Utifrån min teoretiska modell har jag undersökt huruvida de förklaringar som ges till Europas dominans bär spår utav eurocentrism, samt om Kinas och Mellanösterns kulturer betraktas som aktiva i formandet av historien. Därtill har jag undersökt huruvida det antika arvet utgör en grund för konstruktionen av västvärlden och därigenom annekteras till Europa. Slutsatserna är att Epos i hög utsträckning utgår ifrån en eurocentrisk tolkning av historien och därmed osynliggör viktiga influenser, innovationer och andra betydelsefulla bidrag från icke-västliga kultursfärer. Dessutom skildras Antiken som grunden till den europeiska civilisationen och blir därigenom grunden till en europeisk identitet, något som utifrån den teoretiska utgångspunkten är att betrakta som eurocentriskt.