Studien undersöker hur tre mellanstadielärare som använder drama i sin historieundervisning resonerar kring val av dramametoder. Genom att inta olika perspektiv på dramapedagogik och med hjälp av begreppen svag estetik och stark estetik analyseras och diskuteras lärarnas val av metoder. Resultatet visar att lärarna främst använder rollspel och dramaföreställningar som metod för att utveckla elevernas historiekunskap. Resultatet visar också att undervisningen snarare syftar till att befästa än att utmana elevernas kunskaper. På det sätt lärarna resonerar kring, och använder dramametoderna framträder hur känsla och kropp separeras från tanke. Särskilt i dramaföreställningarna får analys stå tillbaka för upplevelse. Då tidigare forskning betonar vikten av att analysera det som dramatiserats blir slutsatsen att en dramametod som inkorporerar alla tre delar har störst förutsättningar för att utveckla elevernas historiekunskap.