I arbetet som blivande förskollärare kommer vi till att möta många barn, alla är de unika och olika och vår roll blir att skapa förutsättningar genom lärorika miljöer. En viktig aspekt för barns lärande och utveckling är att känna sig inkluderad i den pedagogiska verksamheten. Syftet med vår studie är att undersöka förskollärares uppfattningar om inkludering i den pedagogiska verksamheten samt hur de säger sig arbeta för en inkludering av alla barn. Vi granskar hur förskollärare uppfattar inkludering och vilka pedagogiska arbetssätt och strategier de säger sig använda för att främja en inkludering i barngruppen utifrån allas barn behov och förutsättningar. För att få en förståelse av vårt insamlade material används begreppet inkludering, det relationella kontra kategoriska perspektivet samt begreppet lågaffektivt bemötande som teoretiska utgångspunkter. För att samla in material till vår studie har vi använt oss av en kvalitativ forskningsmetod i form av halvstrukturerade intervjuer. Studien påvisar att alla förskollärarna säger sig arbeta aktivt för att bidra till en inkludering i barngruppen och att de uppfattar i dagsläget att alla barn är inkluderade i deras verksamheter. Resultatet för att främja barns olikheter till att bli inkluderade mynnade ut i begrepp så som närhet, lågaffektivt bemötande, samspel och kommunikation. Då förskollärarna arbetar mot dessa resultat, nämns trygghet och tillit som en start för barns lärande. Vår slutsats är att förskollärarnas kompetens blir avgörande i att hitta strategier och arbetssätt för en inkluderande verksamhet ska kunna uppnås.