Den här uppsatsen handlar om rektorers syn på socialt arbete i skolan samt hur rektorerna prioriterar detta arbete. Syftet är att klargöra hur socionomer och socialpedagoger arbetar och i vilken utsträckning deras arbete styrs av skolledningen. Jag vill undersöka om skolledare lägger en stor vikt vi det sociala arbetet inom skolan, och hur rektorer upplever att förhållandet mellan socionomers och socialpedagogers och andra professioner inom skolan ser ut. Mina frågeställningar är följande: 1) Vad kännetecknar rektorers syn på socialt arbete i skolan? 2) Hur högt prioriteras detta arbetsfält av rektorer inom den svenska skolan?. Jag har använt mig av intervjuer och litteraturstudier som metod för att genomföra denna undersökning. Jag har intervjuat åtta olika informanter varav samtliga är rektorer inom grundskolan eller gymnasieskolan. Resultatet av denna uppsats visar att de flesta kuratorer enligt rektorerna arbetar på ett traditionellt sätt, det vill säga nästan uteslutande med kurativa enskilda samtal. Kuratorn har dock kompetens för att arbeta med många andra metoder, vilket alltså inte görs i särskilt stor utsträckning. Detta tolkar jag i denna uppsats som att rektorerna anser att det sociala arbetet inom skolan är viktigt, men att det inte läggs ner tillräckligt mycket tid eller resurser för att kuratorn ska kunna arbeta på det sätt som faktiskt behövs inom skolan. Dessutom behöver skolledare förstå och utnyttja socionomens kompetens, och för detta anser jag att det behövs ett större politiskt stöd.