Denna uppsats ämnar undersöka hur genus reproduceras och framställs i sju skrivna utlåtandena som producerats på familjeutredningsenheten Liljan. Bearbetningsmetoden som har använts är diskursanalys. Uppsatsen baseras på två huvudteorier. Dessa är kritisk diskursanalys som har en stark företrädare i Norman Fairclough och genusteori som bottnar i Yvonne Hirdmans teorier kring genussystem och skapandet av genus. Resultatet visar att modern antas ta huvudansvar för barnet/barnen och samtidigt säkerställa relationen till fadern samt kompensera för faderns eventuella bristande föräldraförmåga. Det har också framkommit att utredarna förväntar sig mindre engagemang, känslomässigt såväl som praktiskt från fädrarna samt att olika krav ställs på föräldrarna i ett inskrivningsskede, såväl som under vistelsen på utredningsenheten. Dessa tendenser visar sig också i de rekommendationer som följer familjerna efter utredningstiden. Det finns enligt analysen av utlåtandena en tydlig diskurs kring relationen mellan föräldrarna samt vikten av samarbetsförmåga mellan enheten och klienterna. Den slutgiltiga diskussionen presenterar förslag på åtgärder för en förändring mot ett genusmedvetet socialt arbete.