Denna uppsats behandlar det relativt nya begreppet sexuellt självskadebeteende. I studien presenteras tidigare forskning som relaterar till bl.a. självskadebeteende generellt och riskbeteende hos unga. Sex intervjuer har utförts med dels specialister inom sexologisk problematik samt med kuratorer. Studien ämnade tittade närmare på definitioner av sexuellt självskadebeteende, samt vilka värderingar kring kön och god respektive destruktiv sexualitet de förmedlar. Det insamlade materialet har tematiserats och analyserats med hjälp av queerteori och sexologisk teori. I vårt resultat identifierade vi åtta potentiella kriterier för sexuellt självskadebeteende, varav några belyste ex. funktionen av sex som ångestdämpare och degradering av sig själv. Våra informanter förmedlade en viss ambivalens vad gäller hur god respektive destruktiv sexualitet tas i uttryck. Studien kunde även identifiera ett osynliggörande av pojkars utsatthet vad gäller bl.a försäljning av sexuella tjänster. Resultatet visade vidare att det som gör sexuellt självskadebeteende unikt är att individen lämnar bort kontrollen till andra människor, samt att individen i behandlingssammanhang inte bör uppmuntras att avstå från sex. Slutsatsen belyser vikten av att låta den unge själv vara problemformulerare, samt efterfrågar mer forskning på området och samtal kring hur behandlare på bästa sätt kan stötta unga i deras sexuella utveckling.

This thesis discusses the relatively new concept of sexual self-harm. The study presents earlier research that relate to self-harm in general and risk behavior among youth. Six interviews were conducted with both specialists in sexological problems and with counselors. The study aimed to look closely at the definitions of sexual self-harm, and the values surrounding gender and good versus destructive sexuality that they convey. The material was thematized and analyzed using queer theory and sexological theory. In our results we identified eight potential criteria for sexual self-harm, some of which highlighted the function of using sex in order to handle anxiety and as degradation of oneself. Our informants conveyed a certain ambivalence regarding how good versus destructive sexuality is expressed. The study could also identify an invisibility of boys' vulnerability regarding selling sexual services. The results further showed that what makes sexual self-harm unique is that the individual hands over power over him-or-herself to other people, and that the individual in the treatment context shouldn’t be encouraged to abstain completely from sex. The conclusion marks the importance of allowing the young person to formulate his or her problem. More research in this area is needed and discussions should be held on how the field of social work can best support young people in their sexual development.