Bakgrund: Inom psykiatrisk tvångsvård förkommer tvångsåtgärder som exempelvis kan vara att administrera läkemedel utan patientens samtycke, att isolera patienten eller att spänna fast patienten i en säng. Tvångsåtgärder görs som en sista utväg för att ge patienten nödvändig vård eller för att skydda patienten eller andra. Författarna anser att det är viktigt att belysa hur sjuksköterskor upplever att utföra dessa tvångsåtgärder för att ge en ökad förståelse och kunskap för komplexiteten i att tvinga någon till vård. Förhoppningen är att en ökad förståelse ska leda till bättre rustade sjuksköterskor som därmed kan ge patienterna inom den psykiatriska slutenvården en bättre omvårdnad. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att utföra tvångsåtgärder inom vuxenpsykiatrin. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Databassökning genomförd i PubMed, CINAHL samt PsychINFO och begränsningar har applicerats med följande inklusionskriterier: kvalitativa studier, sjuksköterskor, psykiatrisk vård av vuxna, tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård, artiklar skrivna på svenska eller engelska som blivit peer reviewed, artiklar skrivna efter 1992/01/01, tillgängliga i fulltext via Malmö universitet. Sökträffar har genomlästs och elva artiklar inkluderades. Dessa har sedan genomgått en syntesprocess enligt Howell Major och Savin-Baden. Resultat: Att utföra tvångsåtgärder väckte starka känslor hos sjuksköterskor, framför allt av negativ karaktär. De teman som framkom utgår från studiens frågeställning var; obehag, rädsla och osäkerhet, behov av rättfärdigande, terapeutisk relation, maktlöshet, skuld och skam, avtrubbad samt makt. Konklusion: Sjuksköterskorna ansåg att tvångsåtgärder var ett nödvändigt ont för att kunna skydda och behandla svårt sjuka patienter. De ville egentligen inte utföra tvångsåtgärder men ansåg sig oftast inte ha några alternativ. Sjuksköterskorna strävade efter att bedriva personcentrerad vård vilket gjorde att de kunde förebygga tvångsåtgärder.

Background: In psychiatric compulsive care, coercive measures are imposed, for example, to administer medication without the patient’s consent, to seclude the patient or to mechanically restrain the patient. Coercive measures are a last resort to provide the patient with the necessary care or to protect the patient or others. The authors consider it important to highlight how nurses experience these coercive measures to provide increased understanding and knowledge of the complexity of using coercion in health care. The hope is that increased understanding will lead to better equipped nurses, thus giving patients in psychiatric compulsory care better treatment. Aim: The aim of the literature study is to highlight the nurses' experiences of using coercive measures in adult psychiatric care. Method: A literature study with a qualitative approach. Databases that have been searched are PubMed, CINAHL and PsychINFO. Applied limitations were the following inclusion criteria: qualitative studies, nurses, adult psychiatric care, coercive measures in psychiatric care, articles written in Swedish or English that have been peer reviewed, articles written after 1992/01/01, available in full text via Malmö University. Search results have been read and eleven articles were included. These articles have undergone a process of synthesis according to Howell Major and Savin-Baden. Result: To perform coercive measures induced strong emotions for nurses, especially of a negative nature. The themes that emerged are based on the study's aim was; discomfort, fear and insecurity, need for justification, therapeutic relationship, powerlessness, guilt and shame, compassion fatigue and power. Conclusion: Nurses considered that coercive measures were a necessary evil to protect and treat severely ill patients. They did not really want to carry out coercive measures but usually experienced no options. Nurses strived to pursue person centred care, which meant that they could prevent coercive measures.