I uppsatsen har vi sökt ta reda på varför medling vid brott i Malmö inte nyttjas i större utsträckning genom att intervjua personer ur berörda yrkeskategorier (till exempel medlingsverksamheten, polismyndigheten, socialtjänsten och åklagare) samt genom litteraturstudier. Vi har bland annat tittat på hur yrkesverksamma som kommer i kontakt med medling ser på innebörden av medling, vad som fungerar respektive inte fungerar i dagens medlingsverksamhet, vad man skulle kunna utveckla i verksamheten och tänka på inför framtiden. Vi har även sökt fördjupa analysen med ett organisationsteoretiskt perspektiv med fokus på förändring samt barriärer och möjligheter för samverkan. Följande huvuddrag har framträtt: • Diskussioner, återkoppling och dialog över yrkesgränserna efterlyses och är nödvändigt i arbetet med medlingsverksamhetens samarbetspartners och för medlingens utveckling. Gemensamma forum skulle vara bra för att åstadkomma en mer enad syn på medlingen och dess kriterier, definitioner samt betydelse. • Många fler befintliga samarbetspartners än polisen skulle kunna bidra till en ökad ärendetillströmning men då krävs återkommande utbildning, gemensamma forum, medlarnas fysiska närvaro och återkoppling. Detta är inte minst viktigt för att brottsoffer och gärningsperson ska kunna få frågan flera gånger och från olika håll. • Alla involverade, i synnerhet enskilda tjänstemän, behöver se att de gör någon skillnad och att de faktiskt är en del av medlingsverksamheten för att de bättre ska kunna införliva medlingen i sitt arbete. Vidare räcker det inte med att medlarna arbetar med medlingens implementering i de olika organisationerna utan budskapet måste även komma uppifrån ledningen och ner i organisationerna. Vidare är det väsentligt att medlingen förankras nerifrån. • Medlarnas fysiska närvaro har en viktig påminnande effekt men arbetsbelastning, personalomsättning och omorganisationer hos både polis och socialtjänst försvårar implementeringen av medlingsverksamheten i samarbetsparters organisationer. • I Malmö visar det sig att åtalsunderlåtelse vid medling fått större utrymme i lagtexten än i praktiken, än så länge. • Ungdomar idag är inte speciellt benägna att erkänna brott vilket gör att polisen inte kan fråga om medling då en förutsättning för att kunna fråga om medling är att brottet är erkänt. • Det tar tid att implementera nya saker och att få dem att fungera om det är frågan om en djupgående och varaktig förändring. I synnerhet om förändring måste ske i gamla invanda organisationer och dessutom mellan flera sådana organisationer som dessutom har olika uppdrag och perspektiv. • Det finns en oro bland informanterna inför hur kommunerna kommer att hantera obligatoriet runt om i landet.

Mediation – Why not? Barriers and possibilties for cooperation in mediation activity. Ungdomsbrottsligheten får ett allt större utrymme i rättssystemet och i media. För att undvika att unga utvecklar en kriminell livsstil har bland annat lagändringar gjorts i lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och man planerar att införa ett obligatorium för alla kommuner att erbjuda medling vid brott. Medling är en metod som innebär att parterna möts tillsammans med en opartisk medlare. Metoden bygger på teorin om reparativ rättvisa eller restorative justice som kommer från USA och metoden lovordas av Brottsförebyggande rådet, ändå nyttjas inte medlingen i Malmö i den utsträckning det finns utrymme för. Syftet med uppsatsen är att genom intervjuer med personer ur berörda yrkeskategorier och litteraturstudier försöka ta reda på varför medling vid brott i Malmö inte nyttjas i större utsträckning. Vi har valt att se på detta ur ett organisationsteoretiskt perspektiv med fokus på förändringsarbete och samverkan/samarbete. Vi har antagit att det både finns möjligheter och barriärer för samverkan i dagens medlingsverksamhet. De centrala frågeställningarna har utgått ifrån innebörden av medling, vad fungerar/inte/, vad kan utvecklas och vad kan vara viktigt att tänka på inför obligatoriet? Medlingsverksamheten i Malmö skulle kunna arbeta med: dialog, återkoppling, gemensamma forum, fråga parterna om medling flera gånger och från olika håll, involverade se att de gör någon skillnad, medlarnas fysiska närvaro, arbetsbelastning, personalomsättning, omorganisationer, åtalsunderlåtelse, ungdomars erkännanden och man bör låta implementeringen ta tid. Det finns även en oro inför det kommande obligatoriet.