Zonulin, även kallat prehaptoglobin, är ett förstadium till haptoglobin och kan påverka genomsläppligheten i tarmen via s.k. ”tight junctions”. Förhöjd zonulinkoncentration i plasma kan vara en potentiell markör för celiaki och andra autoimmuna sjukdomar såsom insulinberoende diabetes, multipel skleros och reumatoid artrit. Detta arbete fokuserade på att utvärdera stabiliteten hos zonulin och om zonulinnivån skiljde sig mellan serum, heparin-plasma och EDTA-plasma samt om upprepade cykler av frysning och tining samt kylförvaring påverkade koncentrationen av zonulin i plasma eller serum. Dessutom undersöktes zonulinkoncentrationen i EDTA-plasma med kalciumtillsats. För att bestämma zonulinkoncentration användes kompetetiv ELISA som analysmetod. Studien omfattade 20 deltagare som uppfyllde följande kriterier för urvalet: vara över 18 år, ej gravida, inte medicinera och inte vara glutenintoleranta och från varje deltagare togs tre stycken provrör (serum-rör, EDTA plasma-rör och heparinplasma-rör). Blodproverna behandlades olika innan analyserna. Resultatet visade att zonulinkoncentrationen var signifikant högre i serum jämfört med EDTA-plasma och heparin-plasma. Studien visade också att koncentrationen av zonulin i plasma och serum ökade signifikant vid upprepade cykler av frysning och tining. Även kylförvaring orsakade en signifikant ökning av zonulin i serum. Resultaten visade också att tillsatts av kalcium till EDTA-plasma ökade koncentrationen av zonulin och blev högre än i serum och det fanns ingen signifikant korrelation mellan zonulin i serum och zonulin i EDTA-plasma med kalciumtillsats. Denna studie visar att det är viktigt att zonulin bestäms i serum och inte plasma och att upprepade cykler av frysning och tining samt kylförvaring av prover bör undvikas eftersom det kan påverka zonulinkoncentrationen drastiskt.

Zonulin, also known as prehaptoglobin, is a precursor to haptoglobin and may affect the permeability of tight junctions of the intestine. Elevated zonulin concentration in plasma may be a potential marker of celiac disease and other autoimmune diseases, such as insulin-dependent diabetes, multiple sclerosis and rheumatoid arthritis. This research mainly focused on evaluating the stability of zonulin: Whether the zonulin levels differ between serum, heparin plasma and EDTA plasma, and if repeated cycles of freezing and thawing and cold storage affected the concentration of zonulin in plasma or serum. The zonulin concentration in EDTA plasma was also investigated by adding calcium. To determine the concentration of zonulin, competitive ELISA was used. This study includes 20 participants who met the following selection criteria: over 18-year-old, not pregnant, not medicated and not gluten intolerant. Additionally, three test tubes (serum tubes, EDTA plasma and heparin plasma tubes) were taken from each participant. Blood samples were treated differently before the ELISA assay. The results showed that the concentration of zonulin is significantly higher in serum compared to heparin plasma and EDTA plasma. This study also showed that the concentration of zonulin in plasma and serum increases significantly during repeated freeze-thaw cycles. Cold storage also caused a significant increase of zonulin in serum. The results further illustrate that the addition of calcium to EDTA plasma causes an increase of the concentration of zonulin, the levels are higher than in the corresponding serum samples and there is no significant correlation between zonulin in serum and zonulin in EDTA plasma with calcium additive. This study shows that it is important that zonulin is determined in serum, not in plasma, and that repeated freeze-thaw cycles as well as cold storage of samples should be avoided as it can dramatically affect the zonulin concentration.