Bakgrund: Närstående till personer som drabbats av psykisk sjukdom beskrivs i litteraturen som en tillgång i planeringen av den psykiatriska omvårdnaden. De närstående anses också kunna vara ett stöd i återhämtningen för personen som drabbats. Trots detta upplever närstående ibland att de inte får vara en del av vården. Det ansågs därför relevant att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att engagera närstående i psykiatrisk slutenvård för att få kunskap om vilka faktorer som inverkade på deras syn om närståendes delaktighet. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att engagera närstående som en del i omvårdnaden inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie genomfördes med tolv sjuksköterskor med erfarenhet av att engagera närstående inom psykiatrisk slutenvård. Innehållsanalys utfördes med stöd av Burnard (1991). Resultat: Analysen resulterade i tre rubriker En resurs för patienter och sjuksköterskor, samarbete tar tid och energi och samarbetet möts av hinder. I resultatet framkom det att sjuksköterskorna ansåg att närstående var en positiv och viktig resurs för information om patienten, att de var ett stöd som bidrog till en trygg vård och snabbare tillfrisknande. Sjuksköterskorna beskrev även att de upplevde att närstående i vissa situationer kunde vara en belastning som hindrade patientens tillfrisknande. Närstående behövde då emotionellt stöd för att fungera optimalt som en resurs. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenhet av närstående var positiv och de ansåg att deras delaktighet var bra för patientens omvårdnad och återhämtning. Erfarenheten av närstående i vissa situationer upplevdes som belastande och dessa behövde stöd för att kunna fungera som resurspersoner. En komplex erfarenhet av närstående framkom där närståendes behov av stöd och utbildning verkar vara av vikt att undersöka vidare.

Background: Significant others to people affected by mental illness are often described in the literature as an asset. Significant others are also considered a support in the planning for care and for the recovery of the mentally ill. Despite this, significant others to the mentally ill, sometimes feel excluded. Therefore, it was considered relevant to investigate registered nurses' experiences of engaging significant others in psychiatric inpatient care to gain knowledge of which factors had an experiential effect on their view of significant others participation. Purpose: To illustrate registered nurses' experiences of engaging significant others as part of nursing in psychiatric inpatient care. Method: A qualitative semi-structured interview study was conducted with twelve nurses with experience of involving significant others in psychiatric inpatient care. A content analysis where preformed with support of Burnard (1991). Results: The analysis resulted in three headings A resource for both patient and nurse, Collaboration takes time and energy and Collaboration meets obstacles. It emerged that nurses considered significant others as a positive and important resource for information about the patient. They were also experienced as a support that contributed to safe care and quick recovery. Registered nurses also described that, in certain situations, relatives and persons close to the patient could be a burden that hindered the patient's recovery. Significant others to the patient then needed emotional support to function optimally as a resource. Conclusion: The nurses' experience of significant others to the patient was positive and they considered them to benefit patient care and recovery. The experience in some situations they were perceived as burdensome as relatives were in need of support in order to function as resource persons. A complex experience emerged where the relatives' need for support and education seems to be important to investigate further.