Mot bakgrund av en kostsam välfärd och växande offentlig sektor implementerade Sverige New Public Management för att stävja kostnader och effektivisera välfärden. I New Public Managements utbredning, 30 år senare, förefaller implementeringen ha bidragit till en allt mer ohälsosam arbetsmiljö. Det sociala arbetet organiseras numera med hjälp av ständiga effektiviseringar, en tilltagande dokumentation och ett decentraliserat budgetansvar. Politiker har kritiserat modellen då många välfärdsprofessioner insjuknar i miljön, och flera socialarbetare använder olika hanteringsstrategier för att hantera situationen. I dagsläget befinner sig det sociala arbetet i en ny situation på grund av ett globalt virusutbrott av Corona. Med pandemins omfattning följer också nya förutsättningar för det sociala arbetets praktik, där New Public Managements effektivitetsanspråk möjligtvis står i motsättning till Folkhälsomyndighetens rekommendationer vad gäller reduktionen av smittspridning. Därmed är syftet med studien att undersöka vilken upplevelse socialarbetare har av styrmekanismerna effektivitet, budget och dokumentation i den pågående Coronapandemin, samt vilka hanteringsstrategier enskilda socialarbetare använder när de navigerar i en miljö präglad av både New Public Management och pandemin. Datainsamlingen utgörs av åtta semi-strukturerade intervjuer, med socialarbetare inom Region Skåne och Socialtjänsten. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av ett teoretiskt ramverk där helheten utgörs av tre teorier; Gestaltpsykologi, Copingstrategier och den Naturliga inställningen. Resultaten illustrerar att effektivitet, budget och dokumentation i stora drag är lika styrande, dock förefaller inte styrmekanismerna upplevas av enskilda socialsekreterare på samma sätt som innan pandemin. Resultaten visar också på en diskrepans mellan enskilda socialarbetares och ledningens upplevelse av effektivitet, budget och dokumentation, samt vad som blir viktigt under en pandemi. Resultaten visar också på att socialarbetare använder åtta olika typer av copingstrategier i det praktiska arbetet. Slutligen, framgår tre lärdomar utifrån resultatet vad gäller: en organisatorisk oförberedelse inför pandemin, ett distanserat socialt arbete och en trög byråkratisk omställning.

New public Management was implemented as a response to growing welfare and an expensive public sector. 30 years later, the spread of New Public Management appears to have contributed to an increasingly unhealthy working environment. Social work is now characterized with a big emphasis on continual efficiency projects, a growing burden of documentation and a decentralized budgetary responsibility due to this. Furthermore, numerous politicians have criticised the model and many welfare professions become ill in this context. Therefore, social workers are using different coping strategies to cope with the organizational situations. Today the social work in Sweden is in a new situation due to the global pandemic that came with the spread of the Coronavirus. This may affect how social workers experience and cope with New Public Managements focus on constant efficiency actions because there might be opposition between this and Folkhälsomyndighetens recommendation of curbing the spread of the Coronavirus. Therefore, the purpose of this thesis is to study social workers experience of efficiency, budget, documentation and which coping strategies social workers use to cope in a new context characterized by both New Public Management and a pandemic. This study addresses the research problem with a qualitative method, more specifically, with help of semi-structured interviews. Eight interviews were conducted with social workers within Region Skåne and Socialtjänsten. Empirical data is analysed with a holistic approach consisting of three theories: Gestalt psychology, Coping strategies, and Natural Attitude. The results show that efficiency, budget, and documentation govern to a certain extent, however, they appear to be less important and meaningful to the individual social worker as before the pandemic. The results also show a discrepancy between individual social workers and management's views on efficiency, budget, documentation, and what becomes important to social work in a pandemic. The result also shows that social workers use eight different coping strategies in the practical sphere within the pandemic. Finally, there are three takeaways from the result, pertaining to: an unprepared organisation in relation to the pandemic, a distanced social work, and a sluggish bureaucratic readjustment.